Känslan av att vara frisk

Det är något visst med hösten. Jag tycker om hösten. Jag tycker om regn, lukten av blöt mark och jag tycker om trädens färger. Jag tycker om temperaturen - jag lider inte även om det är sol. Dygnets ljusa timmar är lagom för min del, min dygnsrytm blir naturlig och behaglig. Samtidigt är det en årstid då jag brukar få lite extra energi. Känna mig allmänt bra och vara lätt motiverad till allt. 
 
Inte nog med att det är höst så börjar jag också bli frisk. Inte frisk från någon envis förkylning, utan frisk i kroppen. I så många år har jag haft en kropp i total obalans. Humöret har pendlat, motivationen har pendlat och orken har pendlat. Utöver det har jag fått lida av halsbränna, oregelbunden sömn, trötta leder, illamående och huvudvärk i flera år. Det har varit en del i vardagen på ett sådant sett att jag trott att det varit normalt. Sedan kom ju då helvetesåret. Dvs det senaste året. Då kroppen slog bakut, skenade åt alla håll och kanter och ingenting blev riktigt bra. Ingenting blev som det skulle. Allt blev bara väldigt, väldigt fel. Vikten skenade, huden krackelerade som en mosaiktavla av bristningar, kroppsdel efter kroppsdel fylldes med vätska, orken försvann helt, motivationen likaså. Kronisk huvudvärk, daglig halsbränna och mensen försvann. Vårdcentralen hittade inget "onormalt". Hur man kan kalla mitt mående normalt existerar inte ens i min vildaste fantasi. Runt 30-35 kg gick jag upp på mindre än ett år, utan att vräka i mig mat.
 
Under sommaren fick jag nog. Samtidigt som jag kämpade med jobb och obotlig trötthet gav jag mig på att vara petnoga med kosten. Inte ett gram för mycket av något - och inget onödigt. Det resulterade i en arg kropp som gick upp två kilo till. Började ge upp, hata mig själv och undrade hur det kunde bli så tokigt. Men det var ju inte helt och hållet mitt fel. Jag åt ju som jag blivit lärd - miniprodukter, processad mat som gått igenom så många led till näringsfattighet att kaloriinnehållet knappt existerade. Konstgjord mat kan man nästan kalla det. Konstgjord mat som min kropp inte tål för fem öre. Trots att jag mängdmässigt inte åt för mycket - slog det bakut. 
 
En dag lyckades mormor, efter ungefär fem års tjatande, övertala mig att prova LCHF "åtminstone några veckor". Jag hade gett upp så till den grad att jag inte orkade kämpa emot mer. Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan jag rensade ur mitt liv på processade produkter och började äta "ren mat". Det har lett till att överskottsvätskan, huvudvärken, halsbrännan och illamåendet försvunnit. Jag sover normalt, är full av energi, mensen är tillbaka utan medicinpåverkan (!!!) och bristningarna har börjat blekna. Det är helt knäppt hur man på två månader kan gå från sjuk till en uppenbart sund och glad kropp som börjar anta en form som är normal på riktigt. Inte inbillat normal. Det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas! Ingen ständig kamp mot mig själv, ingen ständig kamp för att orka med en normal vardag som inte är extrem åt något håll. ÄNTLIGEN!
 
Jag är inte fanatisk på något vis. LCHF är nog en stor del i min nuvarande viktnedgång, men friskheten kommer nog framför allt av att jag äter rena produkter. Det är en bonus jag fått av att vara noga med vad jag stoppar i mig - för att undvika onödiga kolhydrater väljer jag automatiskt produkter som gått igenom så kort process som möjligt. 90% av det jag äter är ekologisk basföda. Kött, grönsaker och fetter som inte är fulla av konstgjorda ämnen. DET gör min kropp glad. Riktiga produkter gör min kropp frisk.
 
Det finns inget som gör mig så glad som den återfunna energin. Energin som gör att jag orkar ta hand om både mig själv och mina djur. Jag är tacksam och glad. Tacksam över den fantastiska årstiden, min glada kropp och en fungerande kost! 
 
 

Dagens middag, och allt vad det innebär

Jag hade ett pass med min PT inbokat för idag. 
 
Och herrejävlagud vad musklerna grät i kör, kan jag tala om. Efter en helg med tjurrus, lastpallsflyttande och rännande i skogen med hundar var musklerna inte sitt piggaste jag. Träningsbakis kanske man kan kalla det? 

Trots det satte jag mig på min oväxlade skrotcykel och cyklade 6 kilometer nu under kvällen. Men det var mest för att jag ville inviga den nyhöjda sadeln. Med grannen och hans skiftnyckel till hjälp (jag äger bara en skruvmejsel och en morakniv så jag är så sjukt osjälvständig när det kommer till.. cykelmeck och sådant) höjdes sadeln till normal höjd. Det betyder alltså att jag inte längre cyklar omkring och ser ut som valfri nybliven artonåring som precis fått sin första riktiga lön och spenderat den på sprit och sedan valt att sno första bästa femårings cykel utan stödhjul.
 
Hur som helst. Jag har ätit idag också. För sådant bör man tydligen, annars dör man. Första kotletten sedan cirkus tio års uppehåll från kött (och nej, jag vet inte ens varför jag börjat äta kött, men jag kan försäkra er om att jag är sjukt noga med ursprung och kvalité!) serverat med en finfin salladsblandning bestående av maché, ruccola, tomat, rödlök, svarta oliver, fetaost och gröna ärter. Såsen är ICAs vitlökssås, riktigt god och innehåller bara 0,5 kolhydrater (det vill säga ännu en sås att skriva upp på listan över bra lchf-såser!). 
 
Måltiden fick fem av fem kotletter. Mums!

Och för den som absolut vill ha ett recept:
 
Stekpanna. Smör. Stek kotlettjäveln. Klart. 
 
 
 

Du var mig en lerig liten rackabajsare

Jag filmade hela mitt tjurrus. Sprang runt där med en kamera på min svettiga panna, med lera precis överallt och blåmärken på smalbenen. Plågade, garvade och ramlade mig runt en bana på 11 kilometer. 
 
Och så vägrar min kamera, dator och iMovie att samarbeta med varandra. Vad är detta för skit?!
 
Hur som helst, tog en stillbild från filmen som jag bjuder på så länge:
 
 
 
Sitter i sängen och funderar på fenomenet skal. Jag och några av mina kära vänner har diskuterat skal och vad som är normalt och inte. Det är ett himla jobbigt ämne faktiskt. För att dra ett exempel:
 
Jag äter skal på kiwi. 
Jag äter skal på gurka. 
 
Skalbaggen äter skal på gurka, men inte skal på kiwi. 
 
Isolde äter inte skal på någonting. 
 
Hur kan man inte äta kiwiskal!?!?!?!?!??!?
 
Jag blir för tusan UPPRÖRD! 
 
Mvh lite kontrast till mediernas politikkaos.

Vilja - När jag blev mamma

Min fredagkväll denna helg var ytterst spännande. Jag hann med att slå personligt rekord i benpress, tappa alla hjärnceller och bli mamma. 
 
Vi börjar med rekordet: 151kg x 8 repetitioner i benpress. Nöjd! 
 
Och tur var väl att jag åtminstone kunde prestera. För det kunde jag uppenbarligen inte när jag packade träningsväskan. Kort historia: Jag fick med olika skor. Omaka strumpor har tagits ett steg längre.
 
Och så till fredagkvällens chock och asgarv: Young mother walking. Jag stod i kassan på ICA när en tant bakom mig i kön utbrister "Åh, vilken underbart söt unge! Är det en pojke eller en flicka?" och pekar på bilden i min plånbok, som syns väldigt tydligt när plånboken är öppen. För en gångs skull hade jag ingen comeback att komma med. Det var nog här alla hjärnceller dog ut - eftersom jag sedan klantade mig med skomatchning.
 
Och angående skornas bekvämlighet så får vänsterskon förstaplatsen.
 
 

Vilja - TJURRUSET 2013 AVKLARAT!!

För några timmar sedan kom jag hem efter en halv dag på Tullinges gamla flygplats. Tjurruset, som jag bävat inför och längtat efter i ett halvår var dags att genomföras. 
 
Smurfarna De Blå, dvs jag och Kråkan åkte dit tillsammans med Barbapapporna De Rosa (valde att döpa om våra lag sedan förra inlägget, då dessa teamnamn var så mycket mer originella!). Med kameran (äventyrskamera, så den tål typ allt) fastnålad på magen bar det av i lera, smuts och allt man kan tänka sig. 

Skidbackar.
Leriga, upptrampade gärden.
Sandtag. 
Sjö.
Bäckar. 
Backar.
 
OCH EN JÄVLA BÄVERDAMM! 
 
Men det var roligt. Det roligaste jag gjort tror jag. Den absolut mest spännande milenrundan jag sprungit! Självklart gick det betydligt långsammare att ta sig runt denna rutt än vad det tar att mes-springa min mil här hemma (rakt fram på asfalt, typ). Men jag tog mig runt på en timme och 26 minuter och kände att jag hade MYCKET kvar att ge - så jag är faktiskt nöjd. Det var ruskigt roligt. Och smutsigt. 
 
Klippte ihop en liten film av dagens runda, alltid kul att leka lite med filmredigeringsprogrammet...
 
Strumporna var röda innan loppet...
 

Vilja - PREPARE FOR TJURRUS!

I framsätet sitter "Team Pink" och i baksätet sitter "Team Blue". Jag hör till det sistnämnda, vilket betyder att jag hoppas att ni alla hejar på De Blå. Vi rullar just nu mot Tjurruset, där vi ska bada i lera, ha ångest över att det är så jävla jobbigt och fråga oss själva varför i helvete vi betalar för att smutsa ned oss. Jag har sovit i 2,5 timme och hinkat redbull - och är faktiskt ärlig när jag säger att jag är förjävla pigg helt enkelt! En kombo av adrenalin och koffein kanske? För det finns ett fakta denna morgon - barnet i mig ÄLSKAR att smutsa ned sig!
 
"What does the fox say" spelas på repeat i hörlurarna och jag har varit springsugen i 24 timmar. Jag kolhydratladdade hela dagen igår så jag sockret har väl gjort sitt också.
 
NU MINA VÄNNER ÄR DET DAGEN MED STORT D! Nu ska Tjurruset springa, och det är ett faktum att jag är galen!
 
HEJA DE BLÅ!
 

Vilja - We're the Millers

Jag har fyllt på motorolja, spolarvätska och bytt det bakre torkarbladet på bilen. Och köpt en övningskörningsskylt, eftersom den jag hade försvunnit spårlöst. Den nya skylten är en supersmidig sak som man hakar på registreringsskylten. Vilket betyder att jag inte behöver bråka med någon tejp! Tjoho! Så inte nog med att bilen nu mår bra av att få lite vätska, jag själv har också lärt mig hur man gör. 
 
Sedan bar det av i full fart till bion, We're the Millers var filmen som gick på bioduken denna gång. Med en viss tidsbrist ramlade jag och Kråkan in på bion. Jag stressade fram till kassan och köpte popcorn, blev servad av en jättetrevlig och service-minded kille som dessutom såg bra ut. Så jag blev lite "starstruck" och tyckte väl att jag kunde vara lite icke-svensk och kasta fram mitt telefonnummer med ett "HEJ! RING MEJ! TA EN FIKA MED MEJ!" på ett högst icke-desperat sätt som inte alls skriker "Hej jag bor ensam med två katter och kommer troligtvis sluta mina dagar som the crazy cat lady i The Simpsons - men utöver det är jag rätt trevlig. Faktiskt.". 
 
Men det var förstås inget jag sade eller gjorde. Jag bara tänkte det medan jag mosade i mig några popcorn och väntade på att Kråkan skulle hämta dricka. 
 
Filmen var för övrigt väldigt bra. Jag älskar genomtänkta komedier och denna var klockren på väldigt många ställen. Och Jennifer Aniston är förjäkla bra och förjäkla snygg. Filmen får fem av fem katter av mig!
 
Efter filmen tog vi ett träningspass på mitt finfina gym (och förbrände alla popcorn), kanske inte det mest tidseffektiva passet men det var ändå skönt att få röra på sig. Och att få träna på att slåss lite med boxningshandskar. Det är mycket roligare när man är två, än att stå forever alone och slå lite mesigt på en säck.
 
Nu ska här sovas, för i morgon ska jag upp tidigt om jag ska hinna med hela dagen!
 
Ni får stå ut med iPhone-bilder av något sämre kvalité, har för tillfället inte tid att briljera med systemkameran... 
 

Vinterjackan har varit framme i snart en vecka, galet kallt ute!
 
Och så lite smygreklam, min nya vattenflaska! Himla bra faktiskt!
 
 

Vilja - Ta i tills du stupar

Medan Minimannen leker hund och gnager på ett kycklinglår, sitter jag i favoritfåtöljen (Ja, när det kommer till min fåtölj är jag som Sheldon Cooper) och pustar efter ett två timmar långt träningspass. Tog 121,5kg i 10 reps i benpressen! 20 kg mer än förra gången! 
 
Fokus idag var väl allt annat än specifikt, haha. Skuttade runt lite bland alla olika maskiner, vikter och övningar utan någon som helst struktur. Men jag tog i alla fall fasta på 10x3 repetitioner. Nu är jag trött i musklerna och hoppas verkligen på träningsvärk i morgon. Det ska vara på nivån att jag får KÄMPA för att kunna sätta mig på toaletten (för som vi alla vet är toalettstolen alltid en dm för låg när man har träningsvärk i benen). Den enda smärtan jag tacksamt tar emot är träningsvärk, för då känns det som att man faktiskt har gjort något. 
 
Har haft mycket styrka i tre dagar nu så i morgon ska jag försöka springa en tur. Och morgondagens utmaning blir att springa utan musik! Har alltid och har alltid haft musik när jag springer, men på Tjurruset kommer det ju inte att funka att ha musik i öronen eftersom det kommer bli blött och jävligt, så jag måste lära mig att springa utan. Det kommer bli spännande, med tanke på att jag tills nu har tagit hjälp av musiken för att hålla takten.
 
För övrigt har jag insett att jag inte bara är socialt inkompetent, jag är också inkompetent när det kommer till skalning av ägg. Det är ju trevligt om man får mer än en tredjedel av ägget kvar när man skalar dem. Och på tal om ägg så förstår ni kanske att det blev kokt ägg efter träningen. Två kokta ägg och en avokado som hade världshistoriens största kärna, vilket gjorde att det inte blev överdrivet mycket ätbart kvar... 
 
 
 

Vilja - Kvällens träning

Strövade ned till gymmet vid halv tio för ett kvällspass (älskar att mitt nya gym har generösa öppettider!). Väl där var det typ... Jag och några snubbar. Så skönt med ett nästan tomt gym! Sista 45 min av passet var jag helt själv på hela gymmet, underbart!
 
Värmde upp med 30 min cardio. Började med 10 min rask promenad på löpbandet, gick sedan över till crosstrainern och körde två km på 7 min - ett jäääävla tempo helt enkelt, med tanke på att jag inte hade allt för stort motstånd. Där gick pulsen upp i 170! (Skulle dock behöva maxa pulsen någon dag). Avslutade med att cykla resten av halvtimmen. 
 
Sedan gick jag över till styrkeredskapen, körde ett varv runt Switchingmaskinerna med 3x10reps. Fokuserade sedan på armarna en stund genom att göra bicepcurls och en annan övning som vi hade på passet igår, med skivstängerna som har fasta vikter (dem är sååå bra!!). Gjorde sedan squats med 25kg extravikt. 
 
Sedan gick jag vidare till benpressen. Började på 76,5 kg och körde 3x10 reps. Det var lite för lätt så jag ökade på successivt och aslutade till slut med 10 reps på 101,3kg. Det är synd att jag inte räknade hur många set jag gjorde, för det blev en hel del... Hoppades på att få kräla ut ur maskinen efteråt men uppenbarligen pressade jag inte mig själv tillräckligt hårt får det (Får köra hårdare nästa gång). Provade några andra maskiner och plötsligt hade 45 effektiva minuter gått - så jag satte mig på cykeln och avslutade hela passet med 40min trampande. 
 
Summa summarum: 1h & 10min cardio + 45 min styrka. 
 
Nu har jag precis tryckt i mig två kokta ägg och en proteindrink, snart är det läggdags. Dagen är helt klart godkänt och jag hoppas faktiskt på åtminstone lite träningsvärk i morgon. Det skulle vara skönt att känna att man faktiskt gjort något...
 
Dagens form:
 
 
Det har börjat titta fram liiiite lårmuskler i alla fall:
 
 

Vilja - I'm blue today

Anmälde mig till två pass på gymmet idag, 25 min Mage&Rygg samt 30 min Styrka. Fokuset på sistnämnda var explosiv styrka för ben och armar. Lite halvt död kravlade jag mig ut från aerobic-salen efter en timme, när passen var avslutade. 
 
Och tränade i 45 min till. 
 
Kändes otroligt skönt att få en ordentlig genomkörare för hela kroppen, efter att ha haft en fem dagar lång ofrivillig vila. När jag var klar var jag otroligt tankspridd, så när jag slängde handduken i tunnan råkade även skåpsnycklarna följa med... Vilket jag inte märkte så jag höll på att ge receptionisten mina hemnycklar när jag skulle checka ut. 
 
Eller rättare sagt, jag gav honom mina hemnycklar och ingen av oss upptäckte det förrän han frågade vilket nummer det var jag hade och jag svarade "öh, det ska väl stå på nycklarna??". Bara att kila tillbaka och leta efter nycklarna precis överallt innan jag kom på att jag förmodligen råkat släppa dem i tunnan - och där var dem! 
 
Gick hem men tog bussen direkt till affären för att fylla på förrådet med frukt och grönsaker. Passade på att köpa en sallad också. Sallad måste vara det absolut godaste jag vet. Det är ett hallelulja-moment för mina smaklökar och ingenting smakar så gott som en vanlig, hederlig sallad! Jag skulle kunna leva på det dag ut och dag in, helt klart. Min största last - men som tur är så är det inte en särskilt dålig last. 
 
Väl i kassan insåg jag att jag hade hela två kronor på kontot. Så det var bara att slita upp dosan och föra över sparkonto-pengarna till det riktiga kontot. (Awkward moment). Man ska helt enkelt inte handla när hjärnan är avstängd efter att ha pumpats på energi i en och en halv timme. 
 
Nu har jag ätit upp min sallad och tittar på Frisörakuten. Sedan ska jag sätta mig med siffror och kvitton och räkna ut exakt vad jag lagt pengar på den här månaden. (Jag måste nog gifta mig rikt). 
 
Sliten efter träning:
 
 
 

Vilja - Fan vad jag är bra!

Gårdagen var ju en skitdag i mina ögon. 

Tyckte jag först.

Sedan avslutade jag på topp. 

Snörade på mig skorna skrax före 23 och gav mig ut på en löptur. Efter lite mer än 10 km kom jag hem. En timme och åtta minuter. Mitt mål för 2013 är att komma ned under timmen på milen, och med tanke på att jag nu bevisat att jag överhuvudtaget kan springa en mil utan problem så är det bara att börja pressa på tiden. Jag behöver knappt minska en minut per km - och det har jag ju lyckats med på de kortare distanserna så varför inte på det längre?

Men vänta nu? Framtidsplanering? JAG HAR JU SPRUNGIT EN JÄVLA MIL! Och det gick inte ens sjukt långsamt! Nu ska jag njuta lite av min awesomeness. 

Efter att jag sprungit blev det dusch och Idol på datorn innan jag tvärslocknade. Sedan ringde klockan vid halv sju. Jag släpade mig upp och släpade mig sedan till gymmet. Så nu har jag genomfört en timmes träningspass på gymmet med huvudfokus på armar. Samt duschat och ätit frukost. Och om 25 min ska jag vara på skolan.

Det är rätt fint att ha gott om tid och man vaknar till ordentligt när man tränar på morgonen. Hur tusan jag faktiskt tog mig upp och genomförde passet är förstås en klurig fråga. 

Nu ska jag snart bege mig mot skolan, med gott humör! Ikväll är det ytterligare ett träningspass inbokat, denna gång ett gruppass. Jag är redo för tjurrus, minsann!

Minns ni mitt motivationstroll?
Den är verkligen vaken och redo för fight just nu! 

Vilja - Premiär på gymmet

Eller ja, premiär och premiär. Jag har ju varit på gym förut. Och jag har faktiskt varit på just detta gym förut också. Men det råkar vara så att det är först nu jag faktiskt kan kalla det "mitt" gym. För nu har jag gymkort där. Och jag är så nöjd!
 
Bokade in mig på ett cykelpass redan idag, så kl 17.30 trampade jag på cykeln. Efter att ha trampat (och svettats helt galet) konstant i 45 min var passet slut och jag dödade lite arm- och ryggmuskler i gymmet. Jag inser att jag har något så sjukt svaga muskler längs axlar, skuldror och rygg. (Inte konstigt att det är jobbigt att göra armhävningar!). Så det blir att lägga lite fokus där ett tag, tror jag allt. Efter en timme av styrka, powerwalk och "chillcykling" (Har hittat världens bästa maskin där jag kan sitta som i en fåtölj, titta på TV och cykla samtidigt, den kommer utnyttjas massor när jag måste kombinera plugg och gym!) var jag klar. Då gick jag till affären och hämtade ut mitt paket som anlänt.
 
4 kg protein och 2x2kg ankel/vristvikter. Dvs 8 kg i en låda som jag skulle bära hem.
 
Och jag valde att hämta lådan EFTER att ha dödat varenda armmuskel på gymmet!?
 

Smart Vilja. Jävligt smart. Nobellpriset-smart. Intelligent.
 
Så, halvt döende vandrade jag hemåt. Och nu inser jag att jag kommer gå runt med dessa vikter på vristerna hela tiden. Två kg på varje vrist, förstå vilka benmuskler jag kommer få? Och förstå vad lätt det kommer att bli att gå när man inte har dem på benen!
 
Just nu sitter jag och kollar på Made of honor. Kevin McKidd och Patrick Dempsey i samma film. KAN DET BLI BÄTTRE!??? 
 
Ja. De kan gå utan tröja. Which they did. 
 
Och folk kallar detta för en otursdag? Fredagen den trettonde IN MY ASS. 
 
 
 
 
 
 

Vilja - Nattlig träning

Vid det här laget är nog ingen förvånad över att jag ägnat natten åt att träna. Jag tror inte heller att någon är förvånad över att jag tog mig till Katrineholm för att träna. Pappa "hade inget bättre för sig", så jag fick övningsköra till Katrineholm igår kväll. Sedan gjorde jag scones. Åt en med smör och ost och insåg att jag skulle må något så fruktansvärt dåligt inom den närmaste timmen eftersom jag 1. Uteslutit nästan allt mjöl i kosten ett bra tag nu och 2. Uteslutit nästan all laktos i stort sett hela sommaren. Att då äta bröd som består av i princip mjöl och vatten, och äta det tillsammans med ost (mjölkprodukt), smör (mjölkprodukt) och inte nog med det - dricka två glas icke laktosfri mjölk till är inte någon snilleblixt precis. 
 
Någon timme efter detta intag valde jag att springa från Forssjö till Katrineholm, ca 6 km. Iklädd hockeytröja med Tre Kronor-motiv och utrustad med ficklampa och reflexer kämpade jag på. Har nog aldrig mått så illa under en löptur förut. Man lär sig av sina misstag! Väl på gymmet gjorde jag lite armträning samt några armlyft. Utöver det terroriserade jag mest Marie på löpbandet och tvingade henne att springa som en dåre. (Jag kanske ska satsa på en karriär som PT?). Nu är jag hemma igen och ska försöka lägga upp dagen på bästa sätt. 
 
Har precis släpat mig till affären och tillbaka, de hade extrapris på kycklingfilé så nu har jag köpt ett helt kg + en kalkonfilé. Så kvällen kommer att ägnas åt att laga matlådor för fulla muggar! Idag blir en sådan där tråkig "måstegöra"-dag. Handlingen är ju avklarad, men matlådorna ska tillagas, lägenheten städas och sedan åker skolböckerna fram inför morgondagens föreläsning. Woopa. 
 
 

Vilja - Spontan gymrunda

I natt var jag något så fruktansvärt spontan, måste jag säga. Funderade på att dra ut på en löprunda vid 22. Sedan skrev mamma att hon skulle träna i natt. Så jag bestämde mig, rätt och slätt, för att ta den där löprundan till busshållsplatsen i stället. Klev på bussen vid 22.30, var awesome as always och fick åka gratis (det lönar sig att vara trevlig), och åkte sedan till Katrineholm. 23.30 hoppade jag av bussen och sprang genast vidare med ett rasande tempo! Hamnade till slut på sjukhus....
 
Oh wait. 
 

Inte sjukhus på det viset kanske. Skulle möta upp mor min och hon jobbar ju där, så ni behöver inte vara oroliga.
 
Började mitt träningspass en dryg timme innan mamma kom. Så hann köra igenom varenda liten muskel i armarna, springa samt gå lite på löpbandet, göra några reps i bänkpressen o.s.v. Ja ni vet, sådant man brukar göra på gym. Lagom till mamma kom var musklerna ganska trötta, men jag var fortfarande pigg. Så det var bara att köra på; Skivstångspass var nästa del som stod på schemat. När det var över blev det någon form av bicepcurls med skivstången och en del extravikter. Och sedan lade jag mig på bänken för att döda arm- och bröstmuskler. Vid det här laget var mina muskler jättedöda
 
Då kom jag på att jag ville prova marklyft. Efter en sisodär två timmar i träningslokalen. 
 
75 kg lyfte jag två gånger. Första gången jag gör marklyft, så det var svårt som tusan första gången (jag menar, teknik och balans och grejer... Sjukt krångligt!). Andra gången gick det bättre. Inte världens genidrag att göra det i slutet på ett evighetspass, men jag fick prova iaf och jag lyfte ju i princip min egen vikt! Nästa gång hoppas jag på att kunna lyfta tyngre. 
 
I alla fall. Förberedde mig på dödens träningsvärk. Efterlängtad sådan, för det blir som ett slags kvitto på att man har tagit död på sina kära muskler. 
 
Men icke. Vad i helvete? Drömde jag bara att jag tränade i natt?
 
Nu har jag laddat upp med nötter och funlight stevia, för nu ska jag nöta faserna i körkortsteorin. Jag är tydligen asgrym på den biten, så nu ska det slås rekord! Woopa. 
 
 

Vilja - JÄVLAR I HAVET!!!

"I've reached a new low" brukar oftast ha en något negativ betoning. Men inte för mig, inte det senaste dygnet!
 
När jag släntrade fram till vågen i morse insåg jag med djup förvåning att jag bytt förstasiffra. Till det lägre då alltså. Kan ju säga att det satte humöret för dagen. Alltid fint när det sker!
 
Så hur firar man något sådant då?
 
Jo, man tar fram löparskorna och ger sig själv ett nytt personbästa! 
 
Valde att springa en ny runda idag. Nästan samma runda som om jag tagit 4km-rundan baklänges, men de första två km på nya rundan är inte samma som 4km-rundans sista 2km (Någon som ens förstod det där?). Aja, totalsträckan på den nya rundan är i alla fall strax över 5km. 
 
Så jag sprang ett varv.
 
Sedan sprang jag ett varv till.
 
.... Och sedan sprang jag ännu ett varv. 
 
Och när jag saktade in efter tredje varvet, satte mig på bänken och drack lite vatten och insåg att jag haft kontroll över andningen hela vägen runt och därför inte var flåsig alls, då insåg jag också att jag precis sprungit 15.8km utan paus. I ett jämnt tempo, hela vägen runt. Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv - och verkligen inte samma sträcka x3. Min rymdväska hjälpte mig nog lite på traven, den gjorde så att jag inte torkade ut eller blev torr om läpparna. Vatten är nog naturens bästa sportdryck. 
 
Men i alla fall. Jag har sprungit 15,8 jävla km! FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!
 
Och bara för att jag är sjukt nöjd över mig själv, bjuder jag på en lite lätt efterbliven bild på mig:
 
 

Vilja - Jag är en riktig nörd när det kommer till personlig förbättring

Igår tänkte jag skriva ett inlägg om motivation. Spökena bakom det och hur man väcker det inre (motivations)trollet. För många av oss är latmaskar. Hos många av oss är det där motivationstrollet svårväckt, medan det andras troll lider av ADHD och kan inte sova alls. 
 
Just nu sitter jag i badkaret och eftersvettas. För badkarets porslin utgör en zon av svalka som inte är uppnåelig någon annanstans i lägenheten. Och precis just nu valde Minimorsan att bajsa i kattlådan som står i badrummet. Och det luktar inte godis. Blä. 
 

Okej, återfå fokus. 
 
I alla fall, detta inlägg uteblev igår på grund av hastigt uppkommen bitterhet. Och det uteblev idag pga bibehållen, djupt rotad bitterhet. (Och några andra ärenden som faktiskt skulle kunna tyda på att jag eventuellt faktiskt har ett liv. Och det var att boka körlektioner, plugga teori och betala räkningar - vilket inte är allt för roligt att läsa om). 
 
Därför skulle man kunna tänka mig att detta motivationstrollsinlägg (djupt pedagogiskt och insiktsfullt) skulle kunna komma nu. Eftersom jag vid det här laget skrivit en miljon tecken om ett uteblivet sådant. Men icke. 
 
För vet ni vad? Jag bestämde mig för att ge mig ut på en nattlig löprunda. Igen. (Ni är förmodligen inte förvånade över att dem är nattliga vid det här laget, am I right?). Bestämde mig för att prova vattenryggan jag fick med mig hem från Sportshopen i Grebbestad (tack mamma ♥). Eller, rymdryggan som jag bestämt mig för att kalla den. 
 
I början var det rätt skönt att kunna dra i sig en klunk vatten då och då, det blev som en liten energikick. Att jag den sista kilometern mest ville spy är dock en annan sak, men det är väl en vanesak. 
 
Det jag ville komma fram till är i alla fall: Jag har satt ännu ett nytt personbästa på 4 km!
I natt kom jag runt på tiden 22:53min. En förbättring med nästan 30 sek! Långsammaste hastigheten var under min sega 3e km. Är alltid långsammast där. 6:03min/km var snitthastigheten - och det är faktiskt bra. Snart har jag nog pressat mig ned under 6 min! 
 
Om dagens personlighetsförbättring beror på rymdryggan eller min inre, mentala militär kan jag inte svara på. Kanske både och? 
 
Bra humör är jag i alla fall på igen! Det behövdes lite personlig förbättring för att komma över bitterheten. Tjohej!
 
Tyvärr blir det ingen bild, för iPhoto vill inte samarbeta :'(
 

Vilja - Bro, bro och breja tagen till en helt ny nivå

Kvällsträning var det ja. Har blivit rätt bra på det den senaste tiden.
 
Ikväll valde jag och Minimannen att ta leken "Bro, bro och breja" (ni alla minns väl den hoppas jag??) till en helt ny nivå. 
 
 
Det här med att göra allting upp och ned är lite nytt för mig, om man säger så. Det finns vissa brister helt enkelt. Till exempel är det nog inte helt och hållet meningen att ryggen ska vara S-formad. Jag jobbar på det. 
 
 
... Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att rätta till det hela. Men stressen från självutlösaren gör det inte enklare om man säger så:
 
 
... Resultatet blev väl snarare jämförbart med en uppochnedvänd jägarvila (med raka ben). Eller jag vet inte vad. Det var meningen att jag skulle räta på ryggen, men med tanke på att jag har en så välutvecklad koordination att jag inte ens kan vicka på höfterna när jag går så är det väl förståeligt att kroppen inte riktigt lyssnar när man är upp&ned. 
 
Jag gjorde ett försök till (eller rätt många, ska jag väl erkänna):
 
 
... Improvement! 
 
I början kändes det dock lite otäckt att stå på golvet. Så jag tänkte att jag kunde vara smart och stå i sängen i stället, så att jag landar mjukt om jag ramlar:
 
 
... Som kameravinkeln så vackert visar, så har jag ingen midja. (Och knappt några armar heller, om man tänker efter. Det var kanske inte det smartaste att stå i sängen trots allt - madrassen är lite väl mjuk tror jag).
 
Som sagt. Det var inte det smartaste draget att stå i sängen. Det blev betydligt svårare att hålla balansen, vilket även kamera(jäveln) så vackert skaffade sig bevis på:
 
 
... Men det är bara dåliga förlorare som ger upp i förtid! Jag provade igen:
 
 
Nailed it!
 

Inser att en hel del bålstyrka och teknik behöver övas upp. I'll keep you updated! 
 
... Och avslutar med denna (känner att den passade rätt bra idag):
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilja - Speed it up!

Att katterna hjälpte till att vända på mitt dygn igår hjälper väl inte precis för nästa natts sömn. När klockan tickar iväg mot morgonen och man fortfarande inte somnat vänder det i stället så att hjärtat börjar klappa skitfort. Som en uppskrämd kanin eller varför inte en zebra som blir jagad av ett lejon. Välj vad ni vill! Då är det i alla fall inte längre lönt att försöka sova. Så vad gör jag? Kliver upp, drar på mig löparkläderna igen och snörar på mig skorna. Med tanken att springa tills jag dör. Eller något sådant. Som den jagade zebra jag är. Med en kort spellista på enbart tre låtar med riktig kick-ass dunk skuttade jag iväg mot centralstation, vidare mot Mördarrappan (ni vet, Trappan) och sedan hemåt. Med en fart som är jämförbar med den plågade spurt jag brukar dra till med i slutet på mina löparpass. 
 
Med en känsla av hur musikens dunk och hjärtat pulserande på något vis kommer in i en samspelande rytm, och pulsen känns ända ut i fötterna. En fot framför den andra, nattens kalla luft mot mina armar och rysningarna längs ryggraden när adrenalinet kickar in. Det är så det ska kännas när man springer. När man är oövervinnerlig och det känns som att man ska kunna springa hur snabbt och långt som helst. En fot framför den andra, och plötsligt är man hemma igen.
 
En kort runda, 1.9 km. Nästan två km. På tiden 8:53. Inte ens nio minuter. Några få minuter, sedan är man hemma igen med svetten pärlande på pannan. Nu är jag nöjd. Nu är jag trött. Nu är det bara duschen som fattas innan jag kan hoppa i säng och förhoppningsvis sova en stund.
 
Min prestation det senaste dygnet har varit helt fantastisk!
 
 

Vilja - Fortsätter briljera!

Ni kommer snart tröttna på mig, som bara kommer här och skryter om hur jävla grym jag är som ständigt förbättrar mina resultat... (Haters gonna' hate?)
 
Jaja, min blogg = mina bekymmer!
 
Drog på mig träningskläderna och kastade mig ut på en kvällstur igen. Denna gången med inställningen att pressa på distansen i stället för tiden. Sprang min vanliga 4km-runda, men i stället för att springa raka vägen hem på slutet valde jag att svänga av och springa en km extra. Och med försöket att hålla någorlunda samma tempo som när jag bara springer fyra km. Långsammaste kilometertiden blev 6:13min/km, resten höll sig under 6 min - och i slutspurten pressade jag ned mig till hela 4:30min/km! Kontentan av det hela blev 5:16 km på 30:46 min. Och vad 5km-tiden slutade på? 30:07 min! Med tanke på att jag var nere på 23:20 min på 4 km igår, så vet jag att jag mycket väl kommer kunna pressa mig till under 30! 
 
Jag är supernöjd över min bedrift, så i morgon blir det vila från löpningen och i stället ska jag ta mig ut i skogen med min mountainbike. Heja heja!
 
Kanske är det tandställningen som för tur med sig? Med tanke på vilket skav jag fått av den, så får jag väl tänka så för att få ut något positivt av det hela!
 
 

Vilja - Ständig förbättring, fan vad jag är bra!

Har skaffat mig ett nytt personbästa. Tack vare att jag bestämde mig för att ta mig ut ikväll. Inte nog med att jag vann över hjärnspökena som hellre ville sitta kvar i soffan - jag kammade också hem ett nytt personbästa!

Sprang min vanliga 4 km långa runda, som jag tidigare har förbättrat resultatet på varje gång jag sprungit den. Och trenden håller i sig!
 
Dagens resultat visade 4 km på 23:20 min. En förbättring med 1,5 min! 
 
Bad-ass!
 
 

Tidigare inlägg
Follow on Bloglovin
RSS 2.0