Känslan av att vara frisk

Det är något visst med hösten. Jag tycker om hösten. Jag tycker om regn, lukten av blöt mark och jag tycker om trädens färger. Jag tycker om temperaturen - jag lider inte även om det är sol. Dygnets ljusa timmar är lagom för min del, min dygnsrytm blir naturlig och behaglig. Samtidigt är det en årstid då jag brukar få lite extra energi. Känna mig allmänt bra och vara lätt motiverad till allt. 
 
Inte nog med att det är höst så börjar jag också bli frisk. Inte frisk från någon envis förkylning, utan frisk i kroppen. I så många år har jag haft en kropp i total obalans. Humöret har pendlat, motivationen har pendlat och orken har pendlat. Utöver det har jag fått lida av halsbränna, oregelbunden sömn, trötta leder, illamående och huvudvärk i flera år. Det har varit en del i vardagen på ett sådant sett att jag trott att det varit normalt. Sedan kom ju då helvetesåret. Dvs det senaste året. Då kroppen slog bakut, skenade åt alla håll och kanter och ingenting blev riktigt bra. Ingenting blev som det skulle. Allt blev bara väldigt, väldigt fel. Vikten skenade, huden krackelerade som en mosaiktavla av bristningar, kroppsdel efter kroppsdel fylldes med vätska, orken försvann helt, motivationen likaså. Kronisk huvudvärk, daglig halsbränna och mensen försvann. Vårdcentralen hittade inget "onormalt". Hur man kan kalla mitt mående normalt existerar inte ens i min vildaste fantasi. Runt 30-35 kg gick jag upp på mindre än ett år, utan att vräka i mig mat.
 
Under sommaren fick jag nog. Samtidigt som jag kämpade med jobb och obotlig trötthet gav jag mig på att vara petnoga med kosten. Inte ett gram för mycket av något - och inget onödigt. Det resulterade i en arg kropp som gick upp två kilo till. Började ge upp, hata mig själv och undrade hur det kunde bli så tokigt. Men det var ju inte helt och hållet mitt fel. Jag åt ju som jag blivit lärd - miniprodukter, processad mat som gått igenom så många led till näringsfattighet att kaloriinnehållet knappt existerade. Konstgjord mat kan man nästan kalla det. Konstgjord mat som min kropp inte tål för fem öre. Trots att jag mängdmässigt inte åt för mycket - slog det bakut. 
 
En dag lyckades mormor, efter ungefär fem års tjatande, övertala mig att prova LCHF "åtminstone några veckor". Jag hade gett upp så till den grad att jag inte orkade kämpa emot mer. Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan jag rensade ur mitt liv på processade produkter och började äta "ren mat". Det har lett till att överskottsvätskan, huvudvärken, halsbrännan och illamåendet försvunnit. Jag sover normalt, är full av energi, mensen är tillbaka utan medicinpåverkan (!!!) och bristningarna har börjat blekna. Det är helt knäppt hur man på två månader kan gå från sjuk till en uppenbart sund och glad kropp som börjar anta en form som är normal på riktigt. Inte inbillat normal. Det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas! Ingen ständig kamp mot mig själv, ingen ständig kamp för att orka med en normal vardag som inte är extrem åt något håll. ÄNTLIGEN!
 
Jag är inte fanatisk på något vis. LCHF är nog en stor del i min nuvarande viktnedgång, men friskheten kommer nog framför allt av att jag äter rena produkter. Det är en bonus jag fått av att vara noga med vad jag stoppar i mig - för att undvika onödiga kolhydrater väljer jag automatiskt produkter som gått igenom så kort process som möjligt. 90% av det jag äter är ekologisk basföda. Kött, grönsaker och fetter som inte är fulla av konstgjorda ämnen. DET gör min kropp glad. Riktiga produkter gör min kropp frisk.
 
Det finns inget som gör mig så glad som den återfunna energin. Energin som gör att jag orkar ta hand om både mig själv och mina djur. Jag är tacksam och glad. Tacksam över den fantastiska årstiden, min glada kropp och en fungerande kost! 
 
 

Dagens middag, och allt vad det innebär

Jag hade ett pass med min PT inbokat för idag. 
 
Och herrejävlagud vad musklerna grät i kör, kan jag tala om. Efter en helg med tjurrus, lastpallsflyttande och rännande i skogen med hundar var musklerna inte sitt piggaste jag. Träningsbakis kanske man kan kalla det? 

Trots det satte jag mig på min oväxlade skrotcykel och cyklade 6 kilometer nu under kvällen. Men det var mest för att jag ville inviga den nyhöjda sadeln. Med grannen och hans skiftnyckel till hjälp (jag äger bara en skruvmejsel och en morakniv så jag är så sjukt osjälvständig när det kommer till.. cykelmeck och sådant) höjdes sadeln till normal höjd. Det betyder alltså att jag inte längre cyklar omkring och ser ut som valfri nybliven artonåring som precis fått sin första riktiga lön och spenderat den på sprit och sedan valt att sno första bästa femårings cykel utan stödhjul.
 
Hur som helst. Jag har ätit idag också. För sådant bör man tydligen, annars dör man. Första kotletten sedan cirkus tio års uppehåll från kött (och nej, jag vet inte ens varför jag börjat äta kött, men jag kan försäkra er om att jag är sjukt noga med ursprung och kvalité!) serverat med en finfin salladsblandning bestående av maché, ruccola, tomat, rödlök, svarta oliver, fetaost och gröna ärter. Såsen är ICAs vitlökssås, riktigt god och innehåller bara 0,5 kolhydrater (det vill säga ännu en sås att skriva upp på listan över bra lchf-såser!). 
 
Måltiden fick fem av fem kotletter. Mums!

Och för den som absolut vill ha ett recept:
 
Stekpanna. Smör. Stek kotlettjäveln. Klart. 
 
 
 

Fisksoppa fisksoppa, ge mig mera fisksoppa! Jag vill ha fisksoppa!

Såå, jag gjorde ju fem liter fisksoppa häromveckan. Vilket gjorde att jag var tvungen att offra hela femtio riksdaler på att köpa nya matlådor då:
 
1. De tenderar att få fötter
2. De där platta matlådorna är fullkomligt värdelösa att förvara soppa i (tips från coachen)
 
Hur som helst. Fisksoppan gjordes på lax, torsk, purjolök, dill, buljongtärningar (fiskbuljong) och massor av vatten. Och grädde förstås. Hur enkelt som helst så ni får faktiskt använda fantasin för att komma på hur jag tillagade den. Något får man faktiskt ta och göra själv här i världen! 
 
Serverades med basilika samt en liten "salladsskål" med tomat, machésallad, mozzarella, färsk basilika, lite olivolja och svartpeppar. Angående svartpepparn har jag kostat på mig en ny sort, då jag insåg att Kockens svartpeppar innehåller socker. Känns som en ytterst onödig sockerkälla när man äter LCHF, faktiskt. 
 
 

There's soup everywhere

Så, jag handlade igår. 
 
Lök och köttfärs och lax och grädde och annat som kan vara bra att ha kylskåpet. 
 
Sedan använde jag lök och köttfärs och lax och grädde och annat som kan vara bra att ha till att göra en sisådär tio liter soppa. För det är ju bra att ha tio liter soppa hemma. Om man blir hungrig. Eller om alla mataffärer brinner upp inom en vecka så man inte kan handla mat. Hur som helst, jag insåg att jag inte hade någon soppslev. Så det tog ungefär trehundra år att sleva upp soppan, och hälften hamnade utanför. Så jag köpte en soppslev. Nu är mitt liv som soppätare komplett. 
 
Cirkus nio liter kvar. Det går framåt.
 
Jag är ledig idag (no shit sherlock, det krävs minst två dagars ledighet för mig att ens komma på tanken att laga tio liter soppa) och precis hemkommen från veckans massage. Igår hade jag dessutom benpass med min PT på gymmet, så dagen består av en kombination av kan-inte-sätta-mig-på-toaletten-träningsvärk och spaghettiarmar. Tänk er en robot korsad med Betty Spaghetty. Det är jag idag! 
 
 

Wooopa! Lite nytt är alltid roligt!

Jag har lagt till en ny kategori här på bloggen. Jag är inte världsbäst på att sortera in enligt kategorier. Rätt kass på det faktiskt. Men man kan ju alltid göra ett litet försök!
 
För några veckor sedan inledde jag en ny era av mitt liv - jag föll till slut för mormors övertygelser om att prova LCHF. Hon har tjatat på mig sedan 2007 om att jag ska börja, så det var väl dags att ge efter en sisådär sju år senare. Och nu måste jag ju ta av min höga hatt och erkänna att det faktiskt fungerar, så jag lär väl bli en överjävlig mormor till mina barnbarn i framtiden eftersom jag tar allting tjugoelva nivåer längre än alla andra.
 
Hur som helst. LCHF = Low Carb High Fat, ett sätt att äta som gör att åtminstone min hjärna får den stimulans den behöver. Jag måste tänka till när jag stoppar varor i min kundkorg, jag måste stanna upp och läsa på innehållsförteckning och jag måste värdera - är det värt att stoppa i mig detta? Sådant fungerar för mig nämligen. Behöver jag inte tänka så gör jag inte det och då vet i tusan vad jag får i mig. 
 
En annan fördel som jag upptäckt med LCHF är att det var otroligt lätt att återgå till back to basic. Jag menar mat från grunden. Riktig mat. Inga konstgjorda, processad, sockerbombade eller aspartamförgiftade matvaror (bra va?). Självklart kan man ju konstla till det och göra allt för att ens liv ska vara så mycket som sitt gamla som möjligt. Baka kakor med stevia, dricka sockerfri läsk osv. Personligen tycker jag det är roligare, godare och bättre att hålla mig till simpla ingredienser som varit med om så lite som möjligt. 
 
Utöver det är jag en nörd. Och ibland behöver jag lätta på trycket och dela med mig lite av mitt nörderi, så varför inte göra det här - där man kan välja själv om man vill läsa eller inte?
 
Jag tänkte inleda denna nya kategori med två tips:
 
1. ICAs Bearnaisesås. 
Jag har läst på ungefär varenda såsförpackning på City Gross, ICA och Coop. Efter ett tag kom jag fram till att de såser som toppar listan är: Bearnaise, Aioli och majonnäs. Nu tänkte jag prata om bearnaise. Här har jag verkligen nördat ned mig, för faktum är att allt som heter något med sweet chipotle, dressing eller liknande innehåller mycket socker. Bearnaisesås är den bästa, men även där bör man vara aktsam med vilken sort man väljer - jag har upptäckt att många av de smaksatta innehåller bra mycket mer kolhydrater än originalsmaken. Förutom ICAs egna! Där är innehållet 0,5g kh per 100g på alla sorter, även de smaksatta! Highscore!
 
Ett bonustips är även Parmesansåsen! Jag har inte provat den än, men den innehåller bara 1,10g kh/100g och är ett roligt alternativ till bearnaisesåsen. 
 
 
 

2. Ostchips
 
As simple as it sounds. Ost. Chips. Några ostskivor utspridda på ett bakplåtspapper på en plåt, in mitt i ugnen, 200 grader varmt... Max tio minuter. Håll koll, de ska bli gyllenbruna och kommer bubbla galet, när de sedan tas ut stelnar de rätt fort och är sjukt knapriga, salta och goda. Man behöver inte heller många - för de mättar och till skillnad från potatischips innehåller de inte en massa beroendeframkallande ämnen som gör att du vill pressa tre påsar på en kväll. Just sayin'
 
 
 

Follow on Bloglovin
RSS 2.0