Foton från gårdagen, Linnéa och Per!

Igår blev jag överbjuden på middag hos Linnéa och Per. Serverades världens godaste fisksoppa. Medan soppan puttrade på spisen plåtade jag några bilder på det snygga paret! 
 
 
 
 
 

Mäklaren was here

Mäklaren har varit här. Kollat in lägenheten och så. Superneutral med ögon lika stora som Minimannens när han får syn på bacon. Jag får besked i morgon. Har absolut ingen aning om vad värderingen kommer landa på. Herregud, jag är så nervös att jag vill stresstugga på en tomat! 
 
Idag har jag hur som helst varit ledig, så förmiddagen spenderades med Skalbaggen på Nyköpings centrum. Knallade runt på stan. Eller på H&M för att vara exakt. Vi var där ungefär hela tiden, förutom de 20 minuter vi var på Fresta och tryckte en lunchsallad så-fort-det-bara-går. Hon hittade massor av fina kläder, men jag själv har stramat åt min budget till kippa-efter-luft-ovanför-ytan-nivå. Men det är trevligt att prova kläder ändå! Särskilt höstkläder. Hösten är min favoritårstid, det finns så mycket vackra färger i naturen samtidigt som klädaffärerna är fyllda med underbara stickade plagg i fina färger. Lovely!
 
 

Du var mig en lerig liten rackabajsare

Jag filmade hela mitt tjurrus. Sprang runt där med en kamera på min svettiga panna, med lera precis överallt och blåmärken på smalbenen. Plågade, garvade och ramlade mig runt en bana på 11 kilometer. 
 
Och så vägrar min kamera, dator och iMovie att samarbeta med varandra. Vad är detta för skit?!
 
Hur som helst, tog en stillbild från filmen som jag bjuder på så länge:
 
 
 
Sitter i sängen och funderar på fenomenet skal. Jag och några av mina kära vänner har diskuterat skal och vad som är normalt och inte. Det är ett himla jobbigt ämne faktiskt. För att dra ett exempel:
 
Jag äter skal på kiwi. 
Jag äter skal på gurka. 
 
Skalbaggen äter skal på gurka, men inte skal på kiwi. 
 
Isolde äter inte skal på någonting. 
 
Hur kan man inte äta kiwiskal!?!?!?!?!??!?
 
Jag blir för tusan UPPRÖRD! 
 
Mvh lite kontrast till mediernas politikkaos.

#INTEengravidbild

En till bild från idag. Vera är ju en sådan där sällskapssjuk typ, så hon tänkte att det nog är bäst att stå på Märta för att synas lite extra!
 
 
 
 
 

Gravidbilder med Linnéa

Det är fredag. Det är uppladdning inför morgondagens TJURRUS (!!!) och vad passar inte bättre än att spendera eftermiddagen med att använda dagens sista solstrålar till att fota lite fina bilder? 
 
Linnéa med lilla Kerstin i magen fick agera modell för dagen. (Märkte ni rimmet där? Sjukt imponerad över mig själv!). Fotograferingen bjöd på vissa utmaningar. Det är faktiskt inte jättelätt att hålla kameran rakt när ett litet, fluffigt får ska KLÄTTRA på en. Men det gick! Och resultatet blev bra! Extra bra till och med, med tanke på att det är min första gravidfotografering. Och mina modeller består oftast av mig själv eller ett får. Det är sjukt mycket lättare att be en människa att flytta sig ett par steg åt vänster, stå still och titta in i kameran. Jag lovar. Jag har nämligen sjukt svårt att lyssna på mig själv och följa instruktioner när jag ska selfie-fota. Ja, och så är det ju rätt svårt att få ett får att stå still också. Förstås. 
 
 
Hur som helst. Här är ett litet smakprov:
 
 
 

Rollin' in mah Buttmobile

De senaste två veckorna har jag verkligen suttit och hetsåkt mellan Katrineholm och Nyköping. Man skulle nästan kunna tro att det är ROLIGT att åka den vägen, så mycket har jag åkt. Det är nästan så man skulle kunna tro att jag låste ytterdörren i Nyköping och  sedan glömde nycklarna i Katrineholm med FLIT bara för att få åka ett ärevarv motorvägen-björkvik-katrineholm-björkvik-fanocksåmotorvägenavstängd-jönåker-nyköping. Så roligt är det. 
 
Hur som helst, min andra jobbvecka i Katrineholm har inletts och jag trivs sjukt bra. Nog om det, för jag måste berätta en helt brutal sak som är viktigare än ALLT annat här i världen!! 
 

Min bil. Nej, min BUTTMOBILE (Försöker faktiskt vara lite innovativ här, batmobile är ju så himla mainstream) har blåtand. Sjukaste. Först upptäckte jag det när jag insåg att jag satt och pratade med bilen (alltså jag är faktiskt normal egentligen). Och spenderar man väldigt väldigt mycket tid med sin bil så blir det liksom så att man lär känna varandra lite bättre. Så det dröjde inte länge innan jag faktiskt ringde upp folk. Med buttmobilen. 
 
Sedan råkade jag playa Spotify. 
 
Och då ballade det ur. 
 
Så nu har jag buttmobilen spelat min telefons musik UTAN SLADD. Galet. Och jag vet att det är 2014, men låt oss vara lite allvarliga här ett ögonblick. Jag är ju FREAKIN' BUTTMAN!!! 
 
#Dethärskabarahändapåfilm
 
 
 

Wooopa! Lite nytt är alltid roligt!

Jag har lagt till en ny kategori här på bloggen. Jag är inte världsbäst på att sortera in enligt kategorier. Rätt kass på det faktiskt. Men man kan ju alltid göra ett litet försök!
 
För några veckor sedan inledde jag en ny era av mitt liv - jag föll till slut för mormors övertygelser om att prova LCHF. Hon har tjatat på mig sedan 2007 om att jag ska börja, så det var väl dags att ge efter en sisådär sju år senare. Och nu måste jag ju ta av min höga hatt och erkänna att det faktiskt fungerar, så jag lär väl bli en överjävlig mormor till mina barnbarn i framtiden eftersom jag tar allting tjugoelva nivåer längre än alla andra.
 
Hur som helst. LCHF = Low Carb High Fat, ett sätt att äta som gör att åtminstone min hjärna får den stimulans den behöver. Jag måste tänka till när jag stoppar varor i min kundkorg, jag måste stanna upp och läsa på innehållsförteckning och jag måste värdera - är det värt att stoppa i mig detta? Sådant fungerar för mig nämligen. Behöver jag inte tänka så gör jag inte det och då vet i tusan vad jag får i mig. 
 
En annan fördel som jag upptäckt med LCHF är att det var otroligt lätt att återgå till back to basic. Jag menar mat från grunden. Riktig mat. Inga konstgjorda, processad, sockerbombade eller aspartamförgiftade matvaror (bra va?). Självklart kan man ju konstla till det och göra allt för att ens liv ska vara så mycket som sitt gamla som möjligt. Baka kakor med stevia, dricka sockerfri läsk osv. Personligen tycker jag det är roligare, godare och bättre att hålla mig till simpla ingredienser som varit med om så lite som möjligt. 
 
Utöver det är jag en nörd. Och ibland behöver jag lätta på trycket och dela med mig lite av mitt nörderi, så varför inte göra det här - där man kan välja själv om man vill läsa eller inte?
 
Jag tänkte inleda denna nya kategori med två tips:
 
1. ICAs Bearnaisesås. 
Jag har läst på ungefär varenda såsförpackning på City Gross, ICA och Coop. Efter ett tag kom jag fram till att de såser som toppar listan är: Bearnaise, Aioli och majonnäs. Nu tänkte jag prata om bearnaise. Här har jag verkligen nördat ned mig, för faktum är att allt som heter något med sweet chipotle, dressing eller liknande innehåller mycket socker. Bearnaisesås är den bästa, men även där bör man vara aktsam med vilken sort man väljer - jag har upptäckt att många av de smaksatta innehåller bra mycket mer kolhydrater än originalsmaken. Förutom ICAs egna! Där är innehållet 0,5g kh per 100g på alla sorter, även de smaksatta! Highscore!
 
Ett bonustips är även Parmesansåsen! Jag har inte provat den än, men den innehåller bara 1,10g kh/100g och är ett roligt alternativ till bearnaisesåsen. 
 
 
 

2. Ostchips
 
As simple as it sounds. Ost. Chips. Några ostskivor utspridda på ett bakplåtspapper på en plåt, in mitt i ugnen, 200 grader varmt... Max tio minuter. Håll koll, de ska bli gyllenbruna och kommer bubbla galet, när de sedan tas ut stelnar de rätt fort och är sjukt knapriga, salta och goda. Man behöver inte heller många - för de mättar och till skillnad från potatischips innehåller de inte en massa beroendeframkallande ämnen som gör att du vill pressa tre påsar på en kväll. Just sayin'
 
 
 

Som om det var detta det skulle handla om

Jag känner mig helt humorlös idag. Som om jag vore bakfull. Jag hade världens adrenalinrush hela eftermiddagen igår, och det ägnade tiden åt att tokdiska ALLT porslin. Det räckte uppenbarligen inte med att diska det som var smutsigt, nej jag gav mig såklart på att diska det rena porslinet också. Because fuck lagom, right? (Ja, jag är dum i huvudet på riktigt). Jag hade allsång också. Det är lite obligatoriskt när man diskar. På något vänster lyckades jag återskapa relationen till MIKA. Ni vet, den där sångaren som var snorpopulär när jag var typ tolv. 
 
Jag låter lite som en korsning mellan Långben och valfri karaktär från Mupparna (förslagsvis den Svenska Kocken) när jag sjunger, så jag hoppas för grannarnas skull att de inte satt med ett glas mot väggen och lyssnade på eländet. Men det är i alla fall sjukt effektivt när man ska diska!
 
Så, nu har ni fått en lagom lång utläggning om diskning, intressant va? Det jag ville komma fram till var att jag har inlett dag fem av ledighet. Vilket är helt ologiskt i mitt huvud. Jag har gjort allt som går att göra när man är ledig. Idag ska jag träna med min PT igen, förra passet var i fredags och jag har så snormycket träningsvärk i låren att jag fortfarande inte kan sätta mig på toaletten som en normal människa. Idag är det överkropp som står på schemat, det betyder att jag kommer vara en grönsak i minst en vecka. (OCH HUR SKA JAG ÖVERLEVA TJURRUSET PÅ LÖRDAG JAG FATTAR INTEEEH). Som tur är har jag massage på onsdag så livet är rätt nice ändå (tummen upp!).
 
Nog med babbel. Dagens status. Ser lite ut som Gollum. 
 
 

Det är som ett eget språk ingen annan förstår

Jag vet inte om det är en särskild egenskap som just jag och de i min umgängeskrets har. Eller om det är något genspecifikt för just tjejer. Eller om det platsar in under "man blir som man umgås"-kategorin. Eller om det rent av kanske är något specifikt för 90-talsgenerationen. 
 
Men förmågan att prata om flera ämnen, till hundra procent skilda från varandra, på samma gång är en fantastiskt förvirrande egenskap. Jag vet inte om vi bara låtsas förstå vad vi pratar om, eller om vi helt enkelt ÄR genmanipulerade Einsteins allihop. 
 
 
Nu ska jag fortsätta städa, woop!
 
 

Till en sån där person som behöver det

Det finns en person i min närhet som är vild och galen. En person som är stark.
 
En soldat utan uniform. En krigare i en värld full av konflikt. En person som strider med livet som insats för andras vinning. Som värdesätter andras välmående framför sitt eget. En färgstark, kraftfull och otrolig supermänniska som får alldeles för lite tacksamhet och uppmärksamhet tillbaka. Som oftast i stället får ta emot stora högar skit, i stället för den kärlek personen är värd. Det finns säkert ett gäng sådana personer här i världen. Personer som är värda att bli visade lite tacksamhet ibland. Som är värda att tas omhand och ta tillvara på. 
 
Jag är glad att jag har flera sådana människor i min närhet. Starka människor behövs i en orolig värld. Med detta inlägg vill jag belysa en av dem. En person som stred för mig när jag var liten. En person stod på sig och vägrade tillåta att en vuxen människa mobbade ett barn. En person som varit med och format mig till den jag är idag. 
 
Detta inlägg vill jag tillägna Dig. En av de starkaste kämpar vi har i denna värld. 
 
Tack mamma för att du finns ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Satans förbannade satkärringar!

Finns det något jag tycker är absolut genomvidrigt så är det mobbning. Mobbning i alla former, för det finns överallt. Folk mobbas i kompisgängen, i skolklasserna, på förskolan... Och på arbetsplatsen. Jag tar så fruktansvärt illa vid mig när en människa blir utsatt för andra människors elakheter. 
 
Du som känner att det är OK att trycka ned och vara elak mot en annan människa - hur FAN är du funtad? Sprang du in i en vägg när telefonen ringde och du satt på toaletten, så du tappade balansen när du inte hann få upp byxorna? Har du ingen fritid utanför jobbet så du måste gotta dig i att skapa konflikter, osämja och fruktansvärt dåliga känslor hos andra människor? Tänder du på att andra mår dåligt?
 
Väx upp för i helvete. Skaffa dig ett JÄVLA LIV. 
 
Jag tror inte på att det skulle vara dåligt självförtroende eller kass självkänsla som är ursäkten, det är bara pissiga jävla ursäkter. Du som mobbar är felprogrammerad, du har inte förstått hur illa en handling kan göra en annan människa. Och om du nu HAR förstått vad det är du håller på med, så har du absolut ingen känsla för respekt och förmodligen njuter du väl av att vara taskig. 
 
Nu är jag arg. Med all jävla rätt. 
 
Känner du träffad? Be my guest - dags att kliva ut ur ditt ruttna skatbo och inse vad du ställt till med. 

Trehundrasjuttioelva år senare

"Jag ska bara göra en header", sade jag. 
 
Sedan röjde jag runt efter pennor och papper i ungefär varenda skåp och låda i hela mormors lägenhet. För jag kan aldrig göra något lagom. 
 
"De står på skrivbordet"
 
Smaaart. 
 
Sedan fattade jag penna och papper och målade Uttergurkor och Lingonrenar, målade med vattenfärg, bläckpennor och tusch. Vässade blyertspennor, suddade lite och ritade igen. Fyra timmar senare kom jag på (eller snarare mormor) att det kanske skulle vara en bra idé att "keep it clean". Så av fyra miljoner bilder blev det En. Och nu är alltså headern jag haft i trehundrasjuttioelva år utbytt. Jag kept it så clean som jag kunde. För när det väl kommer till kritan är jag nog en allmän röra. Ja, förutom när det gäller raka linjer på anslagstavlor och dylikt, då måste det vara rätt på millimetern. MEN DET FATTAR VÄL VEM SOM HELST?!??!?
 
Hur som helst. 
 
Så här ska det se ut, gör det inte det får du trycka på f5. Om du nu inte har en Mac som jag förstås. Då vet jag inte vilken knapp du ska trycka på.
 
 
 

Follow on Bloglovin