Känslan av att vara frisk

Det är något visst med hösten. Jag tycker om hösten. Jag tycker om regn, lukten av blöt mark och jag tycker om trädens färger. Jag tycker om temperaturen - jag lider inte även om det är sol. Dygnets ljusa timmar är lagom för min del, min dygnsrytm blir naturlig och behaglig. Samtidigt är det en årstid då jag brukar få lite extra energi. Känna mig allmänt bra och vara lätt motiverad till allt. 
 
Inte nog med att det är höst så börjar jag också bli frisk. Inte frisk från någon envis förkylning, utan frisk i kroppen. I så många år har jag haft en kropp i total obalans. Humöret har pendlat, motivationen har pendlat och orken har pendlat. Utöver det har jag fått lida av halsbränna, oregelbunden sömn, trötta leder, illamående och huvudvärk i flera år. Det har varit en del i vardagen på ett sådant sett att jag trott att det varit normalt. Sedan kom ju då helvetesåret. Dvs det senaste året. Då kroppen slog bakut, skenade åt alla håll och kanter och ingenting blev riktigt bra. Ingenting blev som det skulle. Allt blev bara väldigt, väldigt fel. Vikten skenade, huden krackelerade som en mosaiktavla av bristningar, kroppsdel efter kroppsdel fylldes med vätska, orken försvann helt, motivationen likaså. Kronisk huvudvärk, daglig halsbränna och mensen försvann. Vårdcentralen hittade inget "onormalt". Hur man kan kalla mitt mående normalt existerar inte ens i min vildaste fantasi. Runt 30-35 kg gick jag upp på mindre än ett år, utan att vräka i mig mat.
 
Under sommaren fick jag nog. Samtidigt som jag kämpade med jobb och obotlig trötthet gav jag mig på att vara petnoga med kosten. Inte ett gram för mycket av något - och inget onödigt. Det resulterade i en arg kropp som gick upp två kilo till. Började ge upp, hata mig själv och undrade hur det kunde bli så tokigt. Men det var ju inte helt och hållet mitt fel. Jag åt ju som jag blivit lärd - miniprodukter, processad mat som gått igenom så många led till näringsfattighet att kaloriinnehållet knappt existerade. Konstgjord mat kan man nästan kalla det. Konstgjord mat som min kropp inte tål för fem öre. Trots att jag mängdmässigt inte åt för mycket - slog det bakut. 
 
En dag lyckades mormor, efter ungefär fem års tjatande, övertala mig att prova LCHF "åtminstone några veckor". Jag hade gett upp så till den grad att jag inte orkade kämpa emot mer. Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan jag rensade ur mitt liv på processade produkter och började äta "ren mat". Det har lett till att överskottsvätskan, huvudvärken, halsbrännan och illamåendet försvunnit. Jag sover normalt, är full av energi, mensen är tillbaka utan medicinpåverkan (!!!) och bristningarna har börjat blekna. Det är helt knäppt hur man på två månader kan gå från sjuk till en uppenbart sund och glad kropp som börjar anta en form som är normal på riktigt. Inte inbillat normal. Det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas! Ingen ständig kamp mot mig själv, ingen ständig kamp för att orka med en normal vardag som inte är extrem åt något håll. ÄNTLIGEN!
 
Jag är inte fanatisk på något vis. LCHF är nog en stor del i min nuvarande viktnedgång, men friskheten kommer nog framför allt av att jag äter rena produkter. Det är en bonus jag fått av att vara noga med vad jag stoppar i mig - för att undvika onödiga kolhydrater väljer jag automatiskt produkter som gått igenom så kort process som möjligt. 90% av det jag äter är ekologisk basföda. Kött, grönsaker och fetter som inte är fulla av konstgjorda ämnen. DET gör min kropp glad. Riktiga produkter gör min kropp frisk.
 
Det finns inget som gör mig så glad som den återfunna energin. Energin som gör att jag orkar ta hand om både mig själv och mina djur. Jag är tacksam och glad. Tacksam över den fantastiska årstiden, min glada kropp och en fungerande kost! 
 
 

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin