Det är inte HÄLSOSAMT!

 
Det är brand på hjärnkontoret och alla hjärnceller bara springer omkring med armarna i vädret och skriker *FIIIIIREEEEE!!!" (för ja, de tänker på engelska). Medan fingrarna bara: "SKRIVAAAAAAA!!!!"
 
Och vad handlar den här branden om då? 
 
Samhällsideal. Normer. Tankar. Känslor. 
 
"Varför ska man vara nöjd med att vara ohälsosam?" I sammanhanget att det inte är okej att vara nöjd om man är överviktig, för det är hälsofarligt. Och jag vill skrika och slåss lite. 
 
Min fråga tillbaka är - Varför skulle man INTE få vara nöjd? 
 
Det kanske inte är fysiskt hälsosamt att vara överviktig. Samtidigt är det kanske inte fysiskt hälsosamt att vara underviktig. Man behöver inte ens vara fysiskt hälsosam som normalviktig. Men kan man inte få vara nöjd för det? Varför ska någon annan bestämma om en person ska få känna sig nöjd eller inte med sin vikt?
 
Varför ska vi vara nöjda med oss själva när vi kan vara smala och snygga och stoppa fingrarna i halsen och gråta lite och undra varför världen är ett jävla helvete för att inte just vi föddes snygga och smala?
 
"Det är skillnad på att tycka om sig själv och att vara nöjd. Man kan få tycka om sig själv även om man är överviktig, men varför ska man vara nöjd?"
 

Varför ska man inte få vara nöjd? Anser t.ex. läkare att ens vikt är en hälsorisk, ja då kanske man behöver göra något åt det. Men man kan väl ändå vara nöjd? Vad avgör om det är ok eller inte att vara nöjd? En person kan vara nöjd med sig själv, gå ned tio kg och fortsätta vara nöjd. Är det mindre ok än att vara överviktig och missnöjd för att sedan gå ned trettio kg och då vara nöjd? Är det en allvarlig hälsorisk att vara nöjd med sig själv oavsett vikt och utseende?
 
Förklara för mig, snälla. 
 
För vad jag ser för problem med att vara nöjd resp. vara missnöjd med sig själv är INTE att den nöjda personen utsätter sig själv för risker, tillåter sig själv att bli allvarligt sjuk eller liknande. Jag ser problemen hos den missnöjda personen. Den missnöjda personen som ser sig själv i spegeln och vänder och vrider på sig och undrar "varför jag? Varför kan inte jag få se ut som ALLA ANDRA?". Den missnöjda personen som försöker och försöker och mår sämre och sämre och skyller på sig själv. Ser sig som misslyckad och undrar varför världen är en sån hemsk plats. Den missnöjda personen kämpar och kämpar, hetsäter och kräks. Svälter sig själv och övertränar. Mäter mage och armar och lår, missbrukar vågen och lusläser varenda matpaket. Slänger halva skafferiet. För det är ju OHÄLSOSAMT att vara som idealet. 
 
Vem är ohälsosamast? Den nöjda som trivs med sig själv? Eller den missnöjda som försöker ändra på sig själv så till den grad att personen utvecklar dåliga beteenden? Mår psykiskt dåligt? Kanske bygger upp en stark och svår ätstörning? Den missnöjda personen som trots enormt kämpande inte kan acceptera sig själv. Som aldrig blir nöjd. Som ger upp. Som inte ser världen som en plats där personen hör hemma?
 
Den missnöjda personen som lika gärna kan vara underviktig eller normalviktig som överviktig. Men inte ser sig själv som personen borde se sig själv. Inte ser sitt rätta jag, för idealet har suddat ut det rätta jaget. 
 
Vem har rätt att bestämma om en annan människa får vara nöjd eller inte? Vem avgör vad som är hälsosamt resp. ohälsosamt? Vad är värst - att finnas i riskzonen för fysiska sjukdomar, eller befinna sig djupt nere i de psykiska problemen?
 

En liten nattbrand i hjärnkontoret bara. God natt. 
 
 
 

Författarmamman och omslagsdotter

Ännu ett sådant där skrytinlägg... Ni börjar bli vana nu va?
 
Hur som helst. Mamma och hennes kurskamrater har kommit ut med en bok. "Ogärningar vol. 2". En novellsamling med makabra mord och annat sådant där som svenska folket älskar att läsa om. Särskilt nu till sommaren!
 
Jag själv har faktiskt också bidragit lite! Då det är mitt foto som agerar bokomslag. Hur grymt som helst! Bilden föreställer the rooftops of London. 
 
Om ni vill ha lite blodig och makaber sommarläsning kan ni alltid hojta om ni vill köpa ett exemplar. Alla exemplar från denna tryckning är redan slutsålda, men det går att lägga en beställning till nästa tryckning. 100 riksdaler per bok!
 
 
 

Ordning och reda, pengar på fredá!

Det är kvällsstädning på G igen. Bara för att jag är totalt oförmögen att göra rätt sak vid rätt tid osv. Mah appartement är en krigszon. Jag har insett att den speglar min hjärna ganska bra. Har det varit kaos i hjärnkontoret ett tag blir det kaos i lägenheten. Och nej, då hjälper det inte att kära mormor kommer hit och hjälper mig städa upp och hytter med näven om att jag måste hålla lite ordning här i världen. Jag måste städa upp själv, för jag måste städa upp i mitt hjärnkontor också om det ska bli någon ordning och reda på torpet. 
 
Det är en vecka kvar av den officiella skoltiden, sedan är det slut. Och jag är så glad och lättad och längtar efter att kunna andas, kravla fram under den stora "skolkravsstenen" och leva ett riktigt liv utan prestationsångest och sömnbrist och ÅH VAD JAG LÄNGTAR. 
 
Så nu, ikväll, är det lite jävlar anamma och en dammvippa som åker fram. 
 
 
(Och eftersom jag de senaste månaderna gått in i Flodhäst-mode får ni en bild från förra året)
 

Hej Kaktus har du mött Minimannen?

För lite bakgrundsinformation:
 
Jag är inte den som är den där superhajpade trädgårdsmästaren som bor i sina trädgårdsvantar och alltid har en näve frön i fickan. Jag är inte heller den där väluppfostrade kom-ihåg-nu-lilla-gumman-att-vattna-blommorna-så-de-är-gröna-och-fina. Nej jag är inte ens den där vattna-blommorna-så-de-inte-dör-tjommen. Snarare lite mer den där "oj, här var det lite dött". Eller lite mer den där som kommer på framåt jul att jag inte vattnat blommorna sen Lucia. Året innan. 
 
Så efter att med halvmesigt brutalt våld och långsam tortyr dödat min svärmorstunga som jag en gång i tiden fött upp själv, och därefter levt med plastväxter i någon form av förnekelseaktig idyll av att jag åtminstone har lite gröna fingrar (jag svär, mina plastväxter ser faktiskt nästan riktiga ut!) har jag nu köpt kaktusar. 
 
Kaktusar.
 
Typ tolv för att vara exakt. För jag tänker som så att om jag köper jävligt många så gör det inte så mycket om det blir ett visst svinn. 
 
Så igår planterade jag alla mina kaktusar (och en aloe vera och några andra skumma blommor som ser ut att komma från någon form av tropisk dinosaurietid. De såg hållbara ut i alla fall) och blev fett nöjd. 
 
Idag upptäckte Minimannen dessa fantastiska skapelser. Och ansåg direkt att de var hans. Han började med att slicka på dem. Något jag tyckte verkade aningens korkat (jag menar, vem fan SLICKAR på en KAKTUS?). Sedan såg han visst någon form av buspotential i mina små växter. 
 
Nu är resten historia och jag har någon form av kaktuskyrkogård hemma i stället. 
 
TACK. Vafan.
 
 
 

Piff och Puff har fått nya vänner

.... Och vännerna heter Pluppen och Arnold.
 
 

Ett konsekvent bajstema

Sitter med näsan i skolböckerna och skriver om bajs. Eller "avföring" och "defektionsreflexer" och "kolon" som det så fint heter. (Dvs bajs, bajsreflex och bajskanal). Helt plötsligt är det som om jag konverterat till kiss- och bajsåldern. Jag och alla femåringar. 
 
Inser att jag efter att ha skrivit ett halvt A4 om defektionsreflexen (bajsreflexen) valt en härligt bajsbrun penna att skriva med. Det måste vara ödet. Tittar jag tillbaka i mina anteckningar som inte handlar om detta fascinerande ämne så kan jag dessutom se att jag valt att skriva de anteckningarna med blå penna. Är det en konspiration månne? En bajskonspiration? 
 
Sedan klampade pappa lite lagom lägligt in i vardagsrummet och gav mig en bajsformad, brun daimchokladboll. 
 
Jag börjar urskilja ett tema här. 
 
Pappa kanske är en del i konspirationen. Bevare mig väl, kommer jag att överleva detta?? 
 

Receptet för framgång

Det var ca två-tre år sedan jag tränade "ligg" och "spela död" med Sofia senast. Dömt till att glömmas bort alltså. Provade lite i vintras, utan framgång. Men så, i förrgår hittade vi tillbaka! Receptet för framgång är alltså 100g träning och 10kg envishet. Tur att vi båda har mycket av det sistnämnda. 

Nu sitter kopplingen där igen, trots att det förstås är lite surt och motigt med en hel hög småttingar som ska vara så himla påträngande hela tiden. (Sofia har vissa åsikter om att de "stjäl för mycket uppmärksamhet"). Så Sofia har numera två uttryck på bild - förnärmad eller grimas. Idag var temat "förnärmad". 
 
 
 
I förrgår var hon mer inne i hela "spela död"-rollen. 
 
 

Tre positiva saker: Torsdag!

Blev ju utmanad för några dagar sedan att skriva tre positiva saker om dagen och sedan skicka bollen vidare. Idag kom jag på att jag kan skriva det här i stället för på facebook, så here I go:
 
1. Min magkatarr är inte längre på "Jag ska döda dig din jävel"-humör, utan snarare lite mer "Jag ska bara tortera dig lite grann för skojs skull". Har till och med kunnat äta en banan utan att avlida. 
 
2. Jag har köpt två nya fiskar och en algätare till mitt akvarium som numera är rent, helt och inte fullt med giftiga plastämnen och rester av min exploderade doppvärmare. Och mina old fishes överlevde två dagar i chipsskålen - tjoho!
 
3. Det är tre veckor kvar till skolan slutar!!!!! (!!!!)
 
Jag tycker jag ser ut som John Travolta när jag använder ekorr-effekten i PhotoBoot. Yäh
 
 

Fluffy hairday? Fluffy hairday.

Borstade håret när det var torrt. Sedan ångrade jag att jag borstade håret när det var torrt.
 
There's no return. 
 
 

Jag är med i tidningen!

Något jag inte berättat är att jag i måndags blev intervjuad när jag var hos fåren. Resultatet finns nu med på en helsida i Sörmlandsbygden:
 
 
 
Är det svårt att läsa? Prova klicka på denna bild så kanske (eventuellt, förhoppningsvis, typ) bilden blir större och texten läsbar:
 
 

"JAG ÄR SÅ GLAD ATT SE DIG!!!"

Åkte till stallet med sista solstrålarna i ryggen. Sofia var på riktigt mattehumör och av någon anledning måste hon visa det genom att i princip sitta i mitt knä och göra alla miner hon kan. Så vi knallade runt lite i hagen, fotade och plockade med intressanta saker (läs: pinnar). 
 
Sofia är i värsta värsta fällningsperioden just nu. Fäller som en kamel. Häromdagen plockade vi (Hanna och jag) bort i princip all (!) vinterpäls på magen. Nu fortsatte jag på halsen, rumpan och bakom öronen. Damen ser inte klok ut men går runt och är supernöjd.
 
 
 
 

I'm not going anywhere

Idag har jag betat av vårdcentralskolanyköpingfårtidningsintervjukatrineholmhästaffärblomaffärbjörkvikjönåkerstalletridturhästgos... Och tolv timmar senare fick jag äntligen gå på toaletten. Har nog aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv. 
 
Var hos fåren i två timmar tillsammans med Hanna. Vi har betat av bland annat mycket gos och bus, till slut blev le fluff till och med lite trötta på oss (mig) och gick iväg och käkade gräs i stället. Superfluffiga, välborstade och nogsamt motionerade. 
 
Så vi satte oss i fjärilsbilen och åkte vidare, stannade vid Ingvaldstorp och tittade på blommor. Jag vill ha en kaktus. Det känns som att en kaktus faktiskt har potential att överleva i mitt hem. Den enda gröna och till synes levande plantan i mitt hem är nämligen min plastblomma. 
 
Efter de rullade vi vidare till mah stable. Där det just nu pågår någon form av minihäst-apokalyps. Sommarens minisar har nämligen anlänt. Och de är "typ asså sjukt många och sjukt små liksom". Red ut en sväng med Hanna på Hedda och Sofia också. Underbart hur långa dagarna är nu, man hinner med så mycket innan det blir mörkt!
 
Lillen ville inte in i stallet. Så hon satte sig ned. (Jag hoppas att Sofia inte tar efter och lär sig att protestera på det sättet, det skulle försvåra vår relation avsevärt). 
 
 
 
 
 
 

The two faces of a person

Vi alla är ju lite sneda och vinda. Särskilt jag. Jag har ett ganska osymmetriskt ansikte. Framför allt käken, vilket också är en anledning till att jag har tandställning. Mina käkben är olika långa. 
 
Men vi alla är ju lite osymmetriska, båda ansiktshalvorna är inte likadana. Valde att experimentera lite med en bild av mig själv. Skapade två nya ansikten med mitt eget ansikte. Det är fascinerande hur olik sig själv man kan vara bara av att använda ena ansiktshalvan, spegelvända den och göra ett helt ansikte. 
 
Mitt vänstra ansikte verkar härstamma från geckoödlan. 
 
 
 

Follow on Bloglovin