Hej, jag heter Vilja och jag är jonglör!

Jag höll tal idag på Ängeln i Katrineholm (biblioteket alltså). Tänkte att jag kunde dela med mig av talet även till er som inte var med och lyssnade. Evenemanget heter PechaKucha, en tjottafläng från Japan som är väldigt intressant (google it!). Det går ut på att prata i 6 min och 40 sek, dvs till 20 bilder som visas i 20 sekunder vardera.
 
Detta är i alla fall vad jag sade under min tid i talarstolen:
 

Hej! Jag heter Vilja och jag är jonglör.

 

Jag ställde mig själv frågan – vad är min största passion? Vad är mest JAG? Eller, eftersom mina vänner redan har ett eget begrepp för detta – vad är mest ”viljigt”?

 

 Bland detta räknas nog förmågan att jonglera in.

 

Skillnaden mellan mig och en normal jonglör är dock flera – för det första är jag inte normal, och för det andra jonglerar jag inte med föremål. Jag jonglerar med idéer, tankar, galenskaper… Ja, kreativitet helt enkelt. 

 

 Att prata i knappa sju minuter om kreativitet är dock lite väl brett. Ge mig temat kreativitet och jag håller på livet ut. Därför blev det dags att sortera lite bland bollarna, och efter att ha slitit mitt hår i fyra dagar valde jag till slut att fråga några vänner.

 

 ”Din barnbok!!”, sade allihop. Även mamma. Men jag lyssnar aldrig på mamma.  Så för att ta lite fasta på det här med kreativitet tänkte jag i stället berätta om min sagovärld. Eller ja, mina. Jag har nämligen två sagovärldar, en som jag skapat till grund för min bok och en värld som är min egen.

 

Min sagoboksvärld är full av uttergurkor, filliblurer, bittra tråkmånsar och glada galenskapare. Grisfiskar, viktigpettrar och bästa vänner. Typiskt sagovärldsaktigt, helt enkelt.  Ni vet, på det sättet där karaktärerna bor i flugsvampar och jagar monster med rosa diskborstar.

 


Men så finns det en värld till. Som inte finns nedritad. En värld som är helt och hållet min egen.

 

 Min alldeles egna sagovärld är nämligen den största passionen och källan till lycka i mitt liv. Jag är en helt normal, 19-årig tjej som umgås med vänner, sliter mitt hår över jobbiga anatomitentor och byter blöjor på gamlingar de dagar som ordinarie personal inte vill göra det. För att sedan, under min lediga tid, sätta mig i min fjärilsbil och ta mig till min fantastiska sagovärld. Där samlar jag styrka, lugn, inspiration och enorma mängder kärlek.

 

 Min sagovärld är unik, vacker och magisk. Den är fylld av varelser som utstrålar genuin glädje och ovillkorlig kärlek. Den är fylld av vackra landskap som jag aldrig kan se mig mätt på – men framför allt så är den fylld av äventyr utan slut. Här är jag drottning, hyllad och älskad för den jag är. Här finns inga krav, inga normer och ingen tid. Det finns ingen stress, ingen oro och ingen prestationsångest. Jag åker i min fjärilsbil till min sagovärld och under färden försvinner allt detta.

 

 Man skulle kunna tro att jag pratar om en fantasivärld. Något som hör hemma i sagoböckerna. Ett narnia som bara är fiction. Eller så skulle man kunna tro att jag är galen och har en skruv lös. Men tycker man det bör man kanske rannsaka sig själv, för då finns det en aningens liten risk att man är ganska grå och färglös själv. Starkt påverkad av normer och kanske aningens lite feg också. 

 

Men nu ska jag inte vara sådan, för min värld är absolut på riktigt. Den har sitt centrum två ynka mil hemifrån, och där är huvudkaraktärerna framför allt Sofia, Märta och Silke. Det vill säga min ponny och mina två får. Naturen är av den klassiskt svenska faunan – och tyvärr bor det inga ponnyer i flugsvamparna. Men vad gör väl det? Bara att gå ett par meter in i skogen gör att hela omgivningen blir till en magisk plats.

 

På denna magiska plats får jag utforska världen på mitt sätt. Jag hittar nya vägar i skogen som en fotgängare troligtvis inte väljer att gå. Jag får sitta i timmar på en varm hästrygg och lyssna på ett språk ingen människa talar – jag får höra vindens sus, vattnets brus, trädens viskande och fåglarnas kvitter. 

 

Jag får känna farten i hela kroppen när ett femhundra kilo tungt djur bär mig i galopp över skog och mark, eller den bekväma lunken över mosstäckta stigar. Jag får äran att känna doften av blöta granar efter en regnskur, eller doften av en solvarm päls.

 

Jag får förstås också chansen att närstudera mossan på marken när min balans och Sofias bushumör inte riktigt är på samma nivå. Jag får också chansen att löpa i panik när jag blir jagad av stora, ondskefulla flygfän. Eller känslan att trampa av mig skorna i blötaste leran så jag ser ut att ha vandrat över en nyplöjd åker i bara strumplästen. Men alla sagor har sina monster, inte sant?

 

Förutom sagans fantastiska miljö, finns där även de otroliga varelserna. Jag har Sofia, det största busfröet i världen, som är otroligt intelligent och hittar en lösning på allt. Jag har Märta, världens gosigaste och fluffigaste får, som lätt kan stå i timmar och bli pysslad med. Som tycker att närhet och kärlek är den viktigaste ingrediensen i livet. Och så har jag Silke, divan som älskar uppmärksamhet, spektakel och att stå i centrum. Som tycker att det är urhäftigt att få bli utklädd och springa runt i vardagsrummet.

 

Om det finns något jag aldrig skulle byta bort för allt i världen så är det detta. Att kunna ta långa promenader i skogen med fåren och hela gänget med ponnyer på släp, eller varför inte sitta i halmen med ett varmt får i knät? Det är min form av livskvalité. Det är min terapi. En magisk plats.

 

Jag får aldrig nog av mina fantastiska djur och den underbara omgivningen runt omkring mig. Den är källan till i stort sett all min inspiration. Och just inspiration är något jag har i överflöd. Min värld är grunden till min karriär som jonglör. Det är ett fungerande koncept för mig, komplett och ofelbart. Utan min sagovärld skulle jag vara grå och tråkig.

 

Man behöver inte vara som alla andra, man behöver inte tycka om samma saker och man behöver verkligen inte vara normal. Men jag tror att man behöver något att tycka om, något som sänker den stressnivå de flesta har idag. Något som gör dig färgglad och får dig att andas.

 

 Därför har jag har en önskan. Och det är att ni alla hittar er egen sagovärld och tar chansen att utforska den till max. En sagovärld som gör er färgglada, kreativa, lyckliga och lugna. Som tar bort stress och krav. Som frigör er. Jag har hittat min sagovärld, och om ni inte redan hittat er, så hoppas jag verkligen att ni hittar den – annars är det kanske dags att börja leta?

 

 Tack för mig. 

 
 
 

Kommentarer
Postat av: Raili

Hej Vilja
Jag brukar läs din blog ibland och varje gång så fastnar jag i hur underbart du skriver, lever mig in i och avundas dig.
Raili

Svar: Tack så mycket!!
Vilja - Train Eat Live

2014-03-16 @ 06:46:39
Postat av: Josefine

Du. Skriver. Fantastiskt.
<3

Svar: ahmedurååå!
Vilja - Train Eat Live

2014-03-19 @ 00:49:23
URL: http://lightzonemusic.wordpress.com
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin