Snömonster!

Ja, så här kan man också se ut.
 
 
 
Jadåsåatteh. Inte idag dock, idag snöar det bara vågrätt. Eller det blåser snarare vågrätt. All snö från fälten bara virvlar runt!

Le Dundertunna

Åkte till stallet. Snö överallt. Svängde in på grusvägen som är sista biten innan stallet. Snö. Snö. Snö. Snö tamejfan ÖVERALLT. Blåsten hade sopat bort hela grusvägen - eller ja, täckt den med tre dm jämn, fin kramsnö som är helt omöjlig att ta sig igenom med min lille bil. 
 
Så jag hade inget annat val än att parkera nere vid vägen och gå sista biten. Drog fram en lastpall, letade fram lite lämpliga rep (tacka vet jag min halsring med ledrep/får-lasso/whatever som bästa Frika gjort till mig, den funkar ju till allt!) och tillverka en mindre snöplog. Tog in Sofia och selade på - dags för Dundertunnan att jobba lite! Vi gav oss sedan ut i blåsten och gjorde lite nytta, plogade fram en väg till stalldörren och över stallplanen, och började sedan ta bort snön från vägen. Sofia var superduktig och vet precis vad som gäller när selen åker på - bara att streta på framåt helt enkelt!
 
När vi var klara såg vägen fin ut, Sofia belönades med morot och selades av ♥
 
 
 
 
Ibland undrar jag vad som är fel med mig, haha!

Min första videoblogg!

Voíla! 
 
Kvällens (okej, det blev nattens också, för jag kan ju aldrig sluta jobba med ett projekt förrän det är klart, uppenbarligen) projekt blev att göra en videoblogg. Något jag sagt att jag ska göra i två års tid men nu (äntligen!) tog mig i kragen och gjorde.
 
Vill ni ha fler videobloggar får ni säga till! (Och ha inte allt för höga krav nu i början, haha, man kan inte vara bäst på något man aldrig gjort förut). 
 
 
 
 

Min vackra vackra vackra klänning!

Alltså, jag är väl inte den som är den. Jag är ju egentligen den där som lätt kan gå runt i min reflexjacka och fula byxor. Ingen skulle lyfta på ögonbrynet om jag gick ut och slängde soporna i pyjamas trots att jag bor mitt i stan. 
 
Men så kommer vi till kategorin kläder. Vardagskläder. Klänningar. Och då blir jag en ha-galen, stereotypisk stadsflicka. Min garderob är välfylld (likaså min skohylla. Eller ja, jag äger ingen skohylla för jag lägger hellre de pengar skohyllan hade kostat på att köpa ett par skor). 
 
Så jag får väl kasta in handduken och erkänna att jag helt enkelt är en blandras. En blandning mellan materialistisk stadsflicka och stereotypisk "i don't give a damn"-lantis. (Vi möts på mitten, OK?). 
 
Så det är väl tur att jag inte svävar i det blå utan står ganska stadigt på denna jord. 
 
Men idag har jag svävat lite. För idag har jag fått mina drömmars klänning. Den klänning som fick mina ögon att formas till hjärtan och mitt hjärta att dunka lite hårdare. Bah, att man kan bli så förtjust i ett stycka tyg med några sömmar! Men det handlar om perfektion. PERFEKTION. 

Och inte var den dyr heller!
 
 
 
 
Det är alltså denna klänning:
 
 
 
Helt fantastisk.
 
Och för att dela med mig av lite kontrast i det hela så tänkte jag visa en bild på min stall-outfit (Lägg märke till de fina, fluffiga rosa strumporna):
 
 

Gårdagens middag!

Ja, jag har ju funderat ett tag på hur detta med roulader/roullader/rulader/rullader egentligen stavas. Sedan kom jag på att det finns ett fantastiskt fenomen kallat.... Google. Känner mig fruktansvärt klipsk som kom på tanken att googla min fråga ungefär fyra år senare, eller något sådant. Haha. Det stavas alltså rullader på svenska, om jag nu inte blivit dragen vid näsan av google. Men om Leif Mannerström säger att det stavas rullader så är det nog så. 
 

Igår kom Karro hit, vi ägnade kvällen åt att tillaga mina miljoner rullader (ett kg kycklingfilé, varav en rullad består av en fjärdedels filé - så nu kan ju gissa hur många det blev!). 
 
(Edit: Receptet försvann när jag sparade inlägget så här får ni en snabb variant)
 

Recept
Kycklingfilé
Getost
Honungsmarinad
Solroskärnor
 
Gör iordning rulladerna kvällen innan. Dela filéerna längs med, så att de blir platta och lättare att rulla. Rulla in en bit getost i kycklingen och dela sedan rullen en gång på mitten för att få en lagom storlek. När alla rullader är klara - gojsa in dem i marinad och solroskärnor i en bunke och låt stå över natten. Sedan tillagar du dem mitt i ugnen i 200 grader. Jag säger som alltid - håll koll på tiden, det är olika från ugn till ugn.
 
Jag valde att servera med zucchini och champinjoner som är stekta i olivolja, lite vitlök och en gnutta flingsalt. På sidan av har jag även ruccola och tomat. Fem av fem kycklingar får denna rätt!

 

Till maten tittade vi på The Hobbit. Jag har sett den en miljon gånger nu men den är precis lika bra varenda gång! 
 
 
 
 

Staket staket staket...!!

Tuffade ut till stallet vid lunch med Karro, gav odjuren mat och satte sedan igång med staketbygge. Vi skulle egentligen tolkat också men vi blev så inne i staketbyggandet att vi fortsatte tills vi blev klara och plötsligt hade det gått 2,5 timme.. Woops! Men det är skönt att vara helt klar. Femton (!) grindhandtag sitter på plats (tre satt redan och två fäste jag igår, så tio fixade vi idag) och hela hagen är nu fint spänd med fem rader tråd. 
 
Nu jävlar blir det inga fler rymningar här inte! 
 
När vi var klara släppte vi ut fåren en liten stund så de fick gå runt och titta lite, sedan tog vi in dem och åkte hem igen. 
 
Mina gosiga små ullmonster ♥
 
Sofia är så puss-sjuk av sig att det är svårt att ta bilder på henne... 
 
 
 
Och eh, ja... Jag tvättade bilen GRUNDLIGT (okej, pappa tvättade, jag hejade på som en väldigt engagerad fotbollssupporter) för tre veckor sedan. TRE VECKOR!! 
 
 
 

Några guldklimpar från idag

Låter bilderna tala för sig själva!
 
 
 
 
 
 
 

Mitt-i-natten-mat

Okej, inte för att jag lagar middag till mig själv mitt i natten. Eller jo det gör jag ju, eftersom jag lagar den mitt i natten och till mig själv. Men det är inte middag jag ska äta nu. Så då blir det ju lite annorlunda. 
 
Fick ett akut matinspirationsanfall nu sent på kvällen, och eftersom den varit obefintlig de senaste månaderna så kände jag att det var värt att spoila några timmars sömn och ta vara på den. Det funkar liksom inte att leva på yoghurt och knäckebröd längre. Och inte enbart för att det gör ont i tänderna att tugga på knäckebröd just nu pga idioträls. 
 
Så klockan nio satte jag mig i bilen och åkte till affären, med inköpslista (!!!!) i handen och kundvagn (!!!!) puttandes framför mig. 53 minuter spenderade jag i affären och jag hann få nästan exakt allt jag hade på listan. Allt utom kvargen. Och vilken ångest då! Jag äter Lindahls vaniljkvarg med hallon vid varje frukost. V_A_R_J_E F_R_U_K_O_S_T. Och den brukar jag vanligtvis köpa på City gross. Och nu var jag på ICA. För att grossen stänger 21 och jag kvällstjåppade idag. Och kvargen hemma tog slut i morse. Och ICA HAR DEN INTE!!!!! 
 
Det var nästan lite tårar på det. Så när jag insåg vad klockan var snabbade jag mig att bli klar så att jag hann kolla på Coop innan de stängde. Vaniljen var slut så det fick bli jordgubb. Inte lika bra men det får duga! 
 
Så, väl hemma förberedda jag matlagningen, i kväll har jag tillagat alla kycklingklubbor. Det blev fyra matlådor som jag ska ha i skolan den här veckan tänkte jag. Det här är typ min "snabbmat" - enkel, få ingredienser och "lagar sig själv" vilket gör att jag kan städa eller surfa eller plugga eller vad fan som helst samtidigt som maten tillagar sig. Så, vad är det jag använder mig av då?
 
1. Kycklingklubbor. Lämpligen ett kg - det räckte till två lagomstora klubbor i fyra matlådor och en rå till katterna. 
2. Milda fraîche med smak av karljohansvamp (alltså, den är HELT fantastisk!)
 
Jag tog min gjutjärnspanna som är medelstor, vilket gör att jag bara får plats att steka fyra åt gången. Så jag började så helt enkelt: Satte på ugnen på 200 grader samtidigt som jag lät plattan värmas upp på spisen. Lade i klubborna och kryddade lite med grillkrydda för att få extra smak (jag gillar smak!). Min ugn är tämligen långsam så alla klubbor han brynas och få fin stekyta innan ugnen var varm. När ugnen väl var varm slängde jag in stekpannan (den är så fantastisk att den kan vara i ugnen - vill ni också göra så bör ni kolla att stekpannan kan vara i ugnen, har ni ingen sådan går det bra att lägga över klubborna i en ugnsform). 
 
Jag lät klubborna gotta sig en stund innan jag tog ut dem och hällde på Mildan (tillsammans med en skvätt mjölk, lättmjölk i mitt fall, för att dryga ut den lite. Mildan är ganska tjock och smakrik så för att få lite mer sås kan göra så - men det är en smaksak!). In i ugnen igen. Lät klubborna koka upp i mildan till de är klara, helt enkelt. Tid är lite olika för olika spisar, så jag rekommenderar er att helt enkelt kolla på kycklingen - stick knivah i nah' och se om den är tillagad helt enkelt. 
 
Jag har tjyvsmakat lite grann och det är helt fantastiskt gott. HELT fantastiskt. Jag kommer att servera den med ruccola, fetaost, tomat och ev lite stekt zucchini och champinjoner. Men det fungerar bra att servera med ris, couscous eller bulgur om man vill det!
 
 
 

Det här med att lova saker...

... Det är två löften jag är totalt värdelös på att hålla, och det är:
 
1. Löftet till mig själv att jag ska städa idag, inte i morgon. 
 
2. Löftet om att jag ska skriva om en viss sak på en viss dag i denna blogg. Jag håller det aldrig. Igår skulle jag visat klänningen jag köpte i fredags och jag har fortfarande inte fotat den. Jag kommer inte göra det idag heller för nu är det för mörkt. Såatteh. Någon gång i framtiden kanske? Eventuellt? Om jag kommer ihåg?
 

Och så var det detta med städningen också. Jag provade mitt läppstift i stället. Och ja, sedan blev klockan visst jättemycket? Förstår ingenting!
 
 
 

Ny hårfärg!

Det är ju ändå nytt år. Och jag har ändå låtit håret växa vilt och okontrollerat i flera veckor nu sedan jag färgade utväxten sist. Och jag hade ändå flera meter lång utväxt (eller  något sådant). Och jag råkade ju ändå faktiskt ha hårfärg hemma eftersom jag tänkte färga håret i typ början av december eller något sådant. 
 
Så eftersom alla mina vänner valt att spendera sin fredagkväll på krogen, och jag råkat välja att sitta hemma med ett halvt kilo vindruvor och en flaska loka så tänkte jag att VARFÖR INTE?
 

Jag blev dessutom sugen på att göra en ombre. Jag kan inte göra så mycket med mitt hår just nu - bästa färgen jag kan ha är rött, jag vill inte klippa av skiten och jag kan inte göra det fem dm längre på en timme heller. Så jag tyckte ombre var en bra idé. Tog mina presentkort och gick ned på stan, köpte lite mer hårfärg på Åhléns och lite annat smått och gott på H&M (DET FÅR NI SE I MORGON!!). 
 
Så med paus för vindruveätning och lokadrickning och allmänt slösurfande på min relativt överanvända dator, satte jag därför igång med Uppdrag Hårfärgning. Börjar ändå få in snitsen med att färga håret - kan inte Karro göra det så gör jag det själv, helt enkelt. 
 
Tänkte fota före och efterbilder, och eftersom det har en tendens att balla ur lite grann när jag håller i kameran och står framför den på samma gång, så låter jag väl bilderna tala för sig själva:
 
Tre meter lång utväxt och sovrufs, senaste modet:
 
Och eh ja, jag passade på att prova min nya eyeliner som också fick följa med hem från Åhléns. Just för att jag i princip aldrig använder eyeliner. Vilket mest beror på att jag är allmänt askass på att applicera just eyeliner. 
 
Sedan gick det visst uför... 
 
 
Sedan råkade det visst vara så att det följde med svarta handskar i hårfärgsasken. Och jag kan liksom inte låta bli att tycka att det ser lite mordiskt ut. Så när jag såg att det följde med svarta handskar även i den andra hårfärgsförpackningen (ombren) så kunde jag inte låta bli att ta lite mordiska bilder också.
 
 
SLUTRESULTAT! Universums mesigaste ombre. Jag måste alltså göra om skiten i morgon för att få resultatet jag vill ha. Suck. Men mitt hår avgudade efterbehandlingen (topparna älskade väl kanske inte blekningen dock) så nu är det alldeles mjukt, fluffigt och lockigt. Vilket det inte kommer vara i morgon när jag sovit på det. Så jag får titta lite extra mycket på det innan jag somnar. Och ja, världens mest smickrande vinkel och pose och allt (eller inte), men det var då själva fan vad svårt det ska vara att ta en bild på sig själv där hela håret följer med. 
 
 

Mys med fåren!

Idag har det varit inhandling av staketstolp, täcke och miniskidor på schemat. I helgen ska det åkas skidor bakom Sofia, innan det fryser på helt ska hagen byggas ut och eftersom Silke frös så mycket häromdagen har hon nu fått ett täcke för "frusna nödfall". Passade på att borsta och klia på fåren medan hästarna käkade lunch, hur mysigt som helst!
 
 

Åbrääken på flykt

En nörd. En liten nörd är vad jag är. Jag har hamnat i en Tolkien-nörderi-period. Jag läser böckerna, tittar på filmerna, tycker att tandläkarens blåsmackapär låter som en Nazgûl och låtsas att ridturerna med Sofia är ett Sagan om ringen-äventyr. 

Jag lovar att allt blir mycket roligare då!
 
Men lite nördigt är det förstås. Jag fattar det. 
 
Idag har jag varit i stallet hela dagen. All nyfallen snö hade gjort att undertråden bredvid lösdriften fallit ned och mupparna (nu även kallade åbrääkena efter deras omständiga äventyr) hade tagit sig ut på vandring. Jag sadlade på Sofia, laddade med godis, grimskaft och lasso och red iväg. En sväng offroad, där Sofia sedan fick gå i sina egna fotspår tillbaka (ibland skulle det vara skönt om hon var lika bra på att spåra får som hon är på att följa sina egna spår). Tog en annan sväng och hörde mig för - busarna hade skymtats vid Hvilan (är det bara jag eller låter det som något Tolkien hade kunnat hitta på??). Hvilan ligger åt helt andra hållet så det var bara att vända om och galoppera hemåt. Bytte färdmedel till Vidundret (okej, Fjärilsbilen är inte så väldigt vidunderlig av sig, jag erkänner) för att åka iväg. Snön hade snöat över alla spår, men efter mycket tid och energi och eminenta spårningsegenskaper från min sida lyckades jag urskilja relativt färska fåravtryck och sedan hitta åbrääkena under en veranda. Tur att de är tama och lätta att hantera, för det var bara att trä på grimmorna och leda ut dem. Busarna fick åka hästtransport hem och bor nu på box tills staketet är fixat!
 
Måtte de aldrig smita igen!! 
 
Silke var lite frusen så hon fick låna min jacka:
 
 

Ett litet designbyte...

Fick för mig att byta design. Vilket tagit en halv evighet. Men jag fastnar liksom i någon form av nördmode och sitter och pillar i HTML långt in på småtimmarna. Jag märker liksom inte att tiden drar iväg, utan jag sitter där och fixar och låtsas att jag kan. 
 
Till slut blev det nog faktiskt ganska bra. Jag är nog nöjd! Så här ska den se ut, ni kan ju hojta till om den inte gör det:
 
 

Jag har blivit med får!

Något som jag inte nämnt särskilt mycket är äventyret som jag och Karro åkte på i helgen. I fredags bytte jag bil med pappa och vi brummade iväg till Norrtälje! Att jämföra min och pappas bil är som att jämföra en traktor och en gokart. Där min bil står för det senaste. Anyhow, vi laddade på med resegodis som bestod av vindruvor, sprite och salmiaki-choklad och brummade sedan iväg. Igenom stockholmstrafik och hela fadderuttan! (Vilket faktiskt inte är så komplicerat som man kan tro, folk stressar upp sig alldeles för mycket i onödan! Men så har jag i och för sig världens bästa kartläsare också). 
 
Väl framme hälsade vi får och hästar, drack te och åt smörgåsar med Petra, Lovisa och Co. och tittade sedan på Sagan om ringen innan vi tvärsomnade. Lördagen bjöd på snö och lite allmänt kaos, men det var inte så farligt kaos ändå. Märta och Silke packades så småningom in i bilen och resan bar av hemåt igen. En ytterst spännande men trevlig hemfärd! Allt gick superbra och sista biten till stallet hämtade vi upp Klara och Johan som hjälpta till att få in fåren i stallet. 
 
Mina fina små får ♥
 
 

Le pictures!

Letade fram några till bilder från photoshooten häromdagen. Lite brusigare kvalité, men jag gillar dem ändå! In fact så älskar jag precis alla bilder från den här photoshooten, min tjocka ponny är så himla bra ♥
 
 
 
 
 
 
 

Förlåt mig världen...

... Men jag har precis gjort universums godaste cupcakes. Jag som ska vara så nyttig och allt. Men det råkade bara bli så. Helt enkelt för att jag är ett geni i köket. Så därför tänker jag tillägna detta inlägg min cupcake som jag åt med ett glas mjölk.
 
En glutenfri cupcake till råga på allt. Själva muffinsen är med smak av kanel och hallon, medan frostingen har fått sin färg och smak från inget mindre än saffran. Receptet har jag hittat på själv!
 
Recept:
 
1/2 dl Kokosmjöl
1/2 dl socker
2 ägg
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl mjölk 
50g smör
Kanel och hallon
 
Vispa ägg och socker poröst, tillsätt de torra ingredienserna. Smält smöret. Lägg de frysta hallonen i det smälta smöret så tinar de lite grann. Tillsätt mjölk och smör, vispa upp och klicka i formarna. Ställ in mitt i ugnen i ca 15-20 min (200 grader). Var generös med smeten, de sväller inte så mycket.
 
Frosting:
 
50g smör
Massor med florsocker (typ 5 dl, men vem orkar räkna...?)
Saffranessens (finns i bakhyllan, står bland karamellfärgen)
 
Vispa tills det är slätt, men inte mer för då blir den jobbig att jobba med. Lägg på muffinsarna när de kallnat - voila!
 
 

Humor!

 

Mitt fantastiska troll

Förmiddagen idag spenderades i stallet; hatt, kamera och Sanna släpades med. Träns och hatt på och sedan ut i hagen för att fota! Stackars Sanna fick stå ut med min kamera med stränga order om att inte ändra inställningar och jag flummade runt framför linsen med Sofia i följetåg. Vi är lite så, Sofia och jag, knasiga och trasiga! Det går inte riktigt att planera vad som ska ske, men slutresultatet blir oftast bra ändå för Sofia är den mest fotogeniska varelse på denna planet!
 
Slutresultatet är jag hur som helst väldigt nöjd med, jag har ägnat min lediga tid åt att pilla lite på bilderna (det är ju så roligt så jag kan inte låta bli). Nu ska jag pilla lite mer och göra en helt ny design till bloggen, tänkte jag.
 
I alla fall, när jag och Sanna fotat klart tog vi varsin häst och red ut i skogen. Skritt Off Road blev det idag. Jag ramlade av. Det var inte meningen. I skritt, av alla hastigheter. Det är inte lätt ibland!
 
Tack Sanna för de fantastiska bilderna!
 
 
 
 

Ut med det gamla och in med det nya!

Alltså, att 2013 tagit slut har väl inte precis undgått någon. Förutom eventuellt någon eremit som lever i ljudisolerad grotta utan tillgång till almanacka samt för kineserna och andra roliga människor som följer en helt annan slags kalender. Mitt nyår firades med middag och The Hobbit hos Kråkan, sedan åkte jag hem, pluggade in öronpropparna och somnade strax före tolvslaget.
 
2014 invigde jag med en förvånandsvärt utvilad känsla (vet inte om iakttagelserna av alla bakfulla vänner och främlingar spädde på min pigghet en del kanske). Var på plats på jobbet innan 8 och efter det har de tre första dagarna av 2014 gått i världens fart. Efter jobbet åkte jag vidare till stallet, fodrade hästarna och brummade på till Katrineholm där jag tvättade bilen och bytte vindrutetorkare (pappa fixar) innan jag åkte tillbaka till stallet igen och skämde bort min häst med morötter. 
 
Gårdagen spenderades på en många timmar lång föreläsning om urinutsöndringen (ja, det går faktiskt att lyssna på sådan information från 9-16). Innan jag gick hem och invigde min nygamla skanner. Den är nygammal på så vis att den stått i ett förråd hos mamma sedan jag fortfarande bodde hemma, vilket blir ett helt gäng år nu. Det är en riktig kvalité-skanner, men nog tusan tar det en, två och trehalv evigheter att skanna in alla anteckningar i datorn i alla fall.
 
Somnade i tid för att vakna utvilad även idag! På schemat har föreläsning och övning om och av blodtryck och blodtrycksmätning stått. Stackars Emelie som fick ta blodtryck på mina armar, med tanke på att jag är lika svår att ta blodtryck på som jag är att sticka med nål - och det sistnämnda är något som jag lyckas få även de skickligaste sjuksköterskorna att svettas, gråta och svära över.
 
Färdiga fram till lunch och då bar det av till stallet med flygande fläng. I stall är det liksom undermedvetet meningen att allt ska gå i en väldigt lugn, avstressad och behaglig takt. I alla fall för mig. Stallet är min terapi och avslappningsmetod. Så jag straffades nog för mina synder där ett tag när jag gjorde saker i en lite för hastig takt - dyra, fina kameran åkte i cementgolvet så att batterigreppet sprack och sedan passade jag även på att tappa skorna i hagen så att strumporna såg ut att ha varit med om en värre variant av Tjurruset. Jag rekommenderar således INTE att gå utan skor i terrängens värsta lervälling. 
 
Jag hade "i alla fall tur med vädret". Grått och mulet, men det gör mig inget. Jag är tacksam över att termometern låg över nollan, för jag fick rida utan strumpor. Men vi kom i alla fall iväg på en rolig ridtur fylld med skritt, trav och galopp! Så nu ska jag och min tjocka vän börja konditionsträna lite så bör vi snart vara tillbaka i nivå med våra forna glansdagar. Heja heja!
 
Så, nu hoppas jag att jag uppdaterat och kompenserat för den relativt askassa uppdateringen som pågått de senaste veckorna. Jag är till och med så snäll att jag bjuder på en bildbomb av en smutsig Sofia och hennes fantastiska vänner!
 
 
 
 
 
 
 
 

Follow on Bloglovin