Ljusa sidan, fortsätt se det från den ljusa sidan... För i helvete!!

Jag har haft en förträfflig helg. 
 
Börjar med att åka hem med en inte-så-jättego magkänsla. Upptäcker att jag stängt in Minimannen i klädkammaren. Damn. Han har under sitt inlåsta dygn valt att tokpunktera min pilatesboll och kissa ned mitt toapapper (men hellre det än mina kläder). 
 
Tänkte att "i morgon får bli en bättre dag". Sov ut, åkte till stallet. Snörde på mig miniskidorna och red (åkte?) ut med Helena. Det gick skitbra!!! Och var hur roligt (om än jobbigt) som helst. Eller ja, det gick skitbra fram tills att universums minsta sten fastade under ena skidan när vi travade och det tog tvärstopp. Så jag föll som en fura, landade med all vikt på tummen och låg sedan i snön och försökte hindra mig själv från att vråla diverse fula ord. 
 
Sedan började jag garva. Sedan garvade och grät jag på samma gång. Allt i någon form av fanvaddetgöront-panik. Vi lyckades fixa om med selen (tur att jag tog med tyglar att ha om jag inte skulle orka åka skidor längre) och knyta ihop tömmar, draglinor och hela skiten så att jag kunde rida hem. Tur att min kära ponny går så bra att rida med enhandsfattning.
 
Lyckades på något vänster få av all utrustning med vänsterhanden, ge morot och släppa ut, köra hem (!), böla till disneylåtar, byta om och bli upphämtad av pappa. Alltså, att knäppa ett par jeans med vänsterhanden är tamejfan det svåraste jag gjort. 
 
Vi åkte till akuten. Där klämde läkaren och skickade mig till röntgen direkt med en relativt bister uppsyn (medan jag garvade lite smått i någon form av smärt-panik). Det bådade ju inte jättegott dårå. 
 
Men så fick jag beskedet att inget var av och praktiserade ännu en gång ett "fanvadgöttmitthockeylaggjordemål"-JA! medan det diskuterades om tummen skulle gipsas eller bara lindas (det är alltså en skaplig jävla stukning ändå). Vi kom fram till att lindning var bäst så nu sitter jag här med en lindad aj-aj-hand och försöker göra allt med vänstern. Underbart.
 
Men den var inte av - så det är bara att se det från den ljusa sidan!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sabina

Ja du hade verkligen tur i oturen ;-) Jag hade dock otur och bröt mitt finger i höstas när jag lastade ut hästen. Ett jekla skämt att bryta det på det viset ;-) Hoppas att du kryar på dig snart:-)

Svar: Ja det hade jag verkligen! Det hade satt mig i skiten något så galet mycket om jag brutit min högra tumme, för jag inser nu att man behöver den till ALLT. Det som är svårast att sköta med bara vänster hand är: knäppa byxorna, starta bilen och skriva. Jag har just nu ingen greppförmåga alls, men jag håller på att vicka och greja trots att det gör ont i tron att det kan göra att det går fortare att få tbx den förmågan x)
Näe fy vad drygt! Det är verkligen inte roligt att bryta saker på det viset! Eller, det är inte kul öht men att bryta nått pga en skitsak är verkligen så man vill slå huvudet i en vägg XD
Vilja - Train Eat Live

2014-02-03 @ 22:00:52
URL: http://biinasdagar.horseworld.se
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin