Ingen kan stoppa mig när jag bara rullar fram

Förra sommaren hade jag två cyklar. En mountainbike som var ungefär lika snabb som en snigel i sirap och en damcykel som troget transporterade mig till och från affären med tiotals liter kattsand i korgen. 
 
Sedan kom någon tjomme och tyckte att "DEN HÄR CYKELN VILL JAG HA!". Så tog han min fina damcykel. 
 
En vecka senare rullade han förbi igen. Då var det bara mountainbiken kvar. "så den fick väl duga". Och så såg jag även den filuren för sista gången. Sedan dess har jag varit cykel-lös. Mycket sorgligt. 
 
Till idag. Farfar skaffade mig ett gammalt renoveringsobjekt från 1700-talet (typ) och pappa fixade den. Så nu har jag en prima oväxlad cykel att rulla fram på! Sjukt nöjd! Den låter som ett tåg när jag cyklar på den, och är lika avancerad som en planka - men den rullar! Dessutom fick vi in den i min lilla bil efter aningens lite tetrispackande, en mycket imponerande bedrift. 
 
 
 
 

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin