Hjärnkapaciteten har emigrerat

Mina hjärnceller har tagit semester och det av hjärnan som finns kvar består av någon form av blandning mellan mjukglass och sockervadd. Vilket bland annat resulterat i:
 
1. Tappert försök till att låsa upp soprumsdörren med knapplåset på bilnyckeln. I tio minuter. Jag skyller på att mitt undermedvetna vill att bostadsrättsföreningen byter till ett sådant lås på soprummet. Det var alltså med flit. Jag lovar. En demonstration av hur smart det vore att låsa upp med en knapp. EVOLUTIONEN HAR SAGT ATT VI SKA HA KNAPPAR SÅ DET SÅ!!
 
2. Jag har aldrig i mitt liv pantat så få burkar på så lång tid. Jag svär, maskinen gick sönder säkert fyra gånger. Sedan gav jag upp. Stackars personal som får springa och laga maskinjäveln hela tiden och så är det fortfarande jag som står kvar och ska försöka panta. DET VAR INTE MITT FEL, JAG LOVAR!
 
3. Och precis här. På punkt tre. Glömde jag bort resten av det jag skulle skriva. 
 
Så i stället tänkte jag berätta om tre bra saker som hänt i stället.
 
1. Mormor tyckte det var katastrofstökigt i min lägenhet... Så hon kom hit och städade. (Världens bästa ♥)
 
2. Jag har köpt tre nya téer. För jag behövde verkligen dem. 
 
3. Jag har färgat håret. Så nu har jag inte längre en meter utgift (utväxt, skulle det stå), sedan en dm knallorange och sedan slitna toppar i någon form av missanpassad ombre som jag gjorde i höstas och som de senaste veckorna bara bidragit till den lufsiga frisyr nu blivit av med. Frescht. 
 
 

Ingen kan stoppa mig när jag bara rullar fram

Förra sommaren hade jag två cyklar. En mountainbike som var ungefär lika snabb som en snigel i sirap och en damcykel som troget transporterade mig till och från affären med tiotals liter kattsand i korgen. 
 
Sedan kom någon tjomme och tyckte att "DEN HÄR CYKELN VILL JAG HA!". Så tog han min fina damcykel. 
 
En vecka senare rullade han förbi igen. Då var det bara mountainbiken kvar. "så den fick väl duga". Och så såg jag även den filuren för sista gången. Sedan dess har jag varit cykel-lös. Mycket sorgligt. 
 
Till idag. Farfar skaffade mig ett gammalt renoveringsobjekt från 1700-talet (typ) och pappa fixade den. Så nu har jag en prima oväxlad cykel att rulla fram på! Sjukt nöjd! Den låter som ett tåg när jag cyklar på den, och är lika avancerad som en planka - men den rullar! Dessutom fick vi in den i min lilla bil efter aningens lite tetrispackande, en mycket imponerande bedrift. 
 
 
 
 

Världens mest fantastiska djur

Märta vet hur man poserar framför kameran. Riktig sån där proffsmodell. 
 
 
 
Jag har varit ute i solen precis hela dagen. Klappat på får. Kliat på får. Målat får på träbitar. Fotat får. Fortsätter det så här kanske jag får en riktigt bra pepparkaksbränna i år, med inbyggd bonnbränna och allt!
 
 
 
... Jag satsar mer på att få så många fräknar att det bildar en jämn, solbrun yta i stället. Chansen är nämligen större att jag blir solbrun av en överbefolkning av fräknar, snarare än solbrun som alla andra vanliga dödliga som befinner sig i solen dagar som denna. Jag är inte bitter, bara bländad!
 
Tjeeeeeena schnögging, sol i ögonen very much?
 
 
 
 

Fira valborg rätt så mår alla bra!

Om en vecka stundar det årliga valborgsfirandet. Kvällen som förmodligen slutar med igelkottsdöd, gräsbränder, alkoholförgiftade tonåringar, våldtäkter och ett överfyllt väntrum på Akuten. Inte för att vara en partypooper eller så. Jag är bara... Realistisk!
 
Hur som helst. Naturskyddsföreningen har gått ut med tips om att checka igenom alla rishögar innan de tänds på, för att se så inga kottar har bosatt sig där. Jag rekommenderar därför alla rishögsägare att göra just det. Det finns inte så många igelkottar kvar så det skulle ju kännas lite dumt att ta död på ännu ett gäng. 
 
Sedan tänkte jag också tipsa om lite andra saker som kan vara bra att tänka på:
 
  1.  Elda inte upp skogen
  2.  Elda inte upp villakvarteren
  3.  ...Eller något annat än planerad rishög.
  4. Halsa inte en flaska vodka för att polarna tycker att det är coolt
  5. Krossa inte den uppdruckna flaskan vodka för att polarna tycker att det är coolt
  6. ... Du lär nämligen högst troligen ramla i nämnda krossade flaska pga utslaget balanssystem pga överkonsumtion av alkohol
  7. Kladda inte på personen du tror att du är kär i, för egentligen vet du nog inte ens vem personen (se punkt 4 för orsak)
  8. Skrik inte på främlingarna som är vänner till främlingen du precis kladdat på och som försöker få bort dig därifrån. Bara gå. Eller åla. 
  9. Försök inte att skrikande springa efter främlingarna du precis ofredat för att du tycker att de är "faan så oshyssta"
  10. Förolämpa inte akutpersonalen och försök att inte vifta och protestera så mycket. De försöker bara hjälpa dig efter att du blivit nedslagen och dumpad i en busskur av främlingarna du precis gjort ditt allra yttersta för att provocera.
  11. Skrik inte på polisen för att de ringer dina föräldrar efter att ha hittat dig halvt utslagen pga. överkonsumtion av alkohol. Du är minderårig, mentalt omogen och klarar dig inte själv.
 
Det här blir nog skitbra!
 
 
 
 

"Du har blivit kallad till en rectoskopi"

I morse klev jag upp halv fyra. Snorpigg. Städade lite, drack kaffe, klappade på katten, bytte om, gick till jobbet, hämtade bilen och åkte till Katrineholm för dag 2 av passutbildningen. 
 
... Sedan kom jag hem, såg ett vitt kuvert på hallgolvet, satte mig i fåtöljen och öppnade nämnda kuvert. 
 
Kallelse till läkarbesök

Förberedelser inför rectoskopi. För att doktorn skall kunna se eventuella förändringar på Er tarm, måste denna vara fri från skymmande föremål. [...]
 
 
 
För er som inte vet vad en rectoskopi går ut på, så tänkte jag förklara det lite kort. Du får helt enkelt en form av kamera uppkörd i röven för att se om det är något fel på ditt bajssystem (tarmen alltså). 
 
Detta är som de flesta nog förstår, inte något man gör frivilligt. Eller i onödan. Faktiskt är det lite mer åt varannan människas värsta mardröm-hållet. (Inte för att jag gjort någon tidigare, men hela blotta-arslet-för-främmande-doktor-och-få-ett-föremål-uppkört-i-arslet-situationen känns obehaglig bara den nämns). 
 
Men i alla fall, för att komma till saken: This came completely out of the blue. Det som har hänt är alltså att jag ringde förra veckan för att få en tid om att kolla upp min sköldkörtel. Vilket görs med ett blodprov. De skulle återkomma om tid igår. Det gjorde dem inte. I stället fick jag en kallelse till nämnda rectoskopi. Och reagerade som bilden ovan. 
 
Varsågoda att skratta. Det gjorde jag. Och sjuksköterskan som svarade när jag ringde min vårdcentral och berättade om denna ytterst suspekta situation som uppstått. 
 
(Samtidigt har min hjärna också börjat skapa konspirationsteorier om att läkaren kanske tycker att det är buskul att göra rectoskopier, så hon tar alla chanser hon får). 
 
Nu ska jag andas ut lite och vara tacksam över att det faktiskt blivit fel. Annars hade jag nog dumpat min kropp någonstans för att slippa.
 

Min söndag, timme för timme.

09.00: GOD MORGON!
 
 


10.00: Skitpigg, morgonfrilla och kaffe. Superavancerad frukost bestående av... En passionsfrukt. Och kaffe. 
 
 

11.00: Färdigfixad och tittar på Johan Glans world tour of Skandivaien (och det skulle stå Skandinavien men jag kan inte stava klockan fyra på morgonen). Och nej, jag rekommenderar inte att flusha tänderna med munskölj samtidigt som ni tittar på standup. Det klaffar liksom inte riktigt så bra. 

 
 


12.00: Ute och åker i min superpimpade fjärilsbil

 
 


13.00: Anlänt till destination, kramat folk och pratat lite skit för att sedan få en bok om självförsörjning från typ 1672 (okej inte riktigt) stucken under näsan. Så läste på om fårklippning med fårsax. Nu är jag PRO!

 
 


14.00: Sitter ute i den supervarma solen och pratar om världsekonomi, våldtäkter, Johan Glans och skägg. Det är dock lite svårt att vara helt seriös iklädd kinahatt. 

 
 
 


15.00: Just one word: MAAAAAAAAAT
 
 


16.00: Tittar på gamla foton, på mig själv som bebis och på min snygga mamma när hon var lika gammal som jag är nu och pratar om att min morfar såg ut som Pettson på 90-talet. Le moi är den lilla tjocka:
 
 


17.00: Käkar efterrätt och kommer på lösningar på världsproblemen. Diskuterar rumänska tiggare, Greklands ekonomi, andra världskriget och Hitlers mustasch. 

 
 


18.00: Ute och åker igen. En miljon söndagsåkare och jag. På en söndag. Nästan oförskämt!
 
 


19.00: Pussar på får  ... Och bestämde att jag ska tälta i fårhagen i helgen because fårberoende.
 
 
 
 

 

20.00: Lyckades få grabbarna grus att sitta samtidigt i mer än två sekunder för första gången i mitt liv. Det förhindrade dem dock inte från att se efterblivna ut. 

 
 

21.00: Åkt bil igen. Hamnat på city gross. Extremt fantasifull inhandling. 

 
 


22.00: Skulle städa, meneh. Bara buka lite först. 
 

23.00: Vi kan ju alltid låtsas att jag städade. Mvh bara-ett-avsnitt-PrisonBreak... till...
 
 

Två veckor sammanfattat på tio rader. Easy.

Sedan mitt senaste inlägg har det hänt en del. Tänkte dra av det lite snabbt i punktform (vilket också förklarar min frånvaro).
 
1. En halv liter läsk liksom placerade sig över min mac. 
2. Det blev inte bättre av ett desperat fix-it-med-ett-halvt-kg-ris. Tvärtom.
3. Bestämde mig för att sluta äta glass.
4. Två dagar senare tänkte jag "men bara en liten glass".
5. Ramlade nedför trappen på väg till bilen. Det blev ingen glass.
6. Pajade foten och agerade kryckmongo i en vecka.
7. Blev underkänd på ännu en tenta. Gav officiellt upp. 
8. Infann mig på tingsrätten. Då jag blivit stämd för att ha parkerat på min egen parkering. 
9. Byggde staket på mammas tomt - voíla så fick fåren ett tillfälligt sommarbete. 
10. Började dricka kaffe. 
 
Då var det avklarat. Jag lever, om än halvt. Nu ska jag ta min morgonfrilla och göra något åt mitt liv (dvs åka till morfar och äta massa påskmat, för mamma har lurat med mig på ännu en utmaning så från i morgon får jag typ bara äta kvarg och dricka kaffe i två veckor. Såatteh, vi ses när jag väger typ ett kilo).
 
 
 
 
 
 

Inte riktigt som alla andra

Tänk om jag kanske skulle ta mig i kragen någon dag och gå runt och vara drop dead gorgeous en vanlig vardag. Och inte loda runt i mjukisbyxor och pappas gamla t-shirtar för att alla andra kläder är för små. Kanske få lite färg i ansiktet i stället för att vara en fläckig och likblek ginger som legat i ide hela vintern. 
 

Jag måste ha vänt på det där konceptet på något vis. När andra lodar runt hemma, lodar jag runt i allmänheten. När andra går runt och är snygga... Då är jag snygg hemma. Men det är OK det med. Man måste inte vara som alla andra. 
 
 
 

Gud finns och han är ekonom

Jag hade först tänkt skriva "Som en arg gubbe på cykel i en rondell rullar jag fram" som rubrik. Det var nämligen den känslan jag hade när jag gick hem från skolan nu på eftermiddagen, efter en tenta som chansen är lika stor att den blir underkänd som den blir godkänd och sedan en evighetslång superlångsam föreläsning om ett ämne jag tycker är mer eller mindre irrelevant till det program jag läser. 
 
Plussar man då på den allmänna deppen som anlänt de senaste veckorna (trots noggrannt intag av D-vitamin) på grund av att jag är allmänt less på skolan just nu, blir mitt vardagshumör inte det bästa. Därav arg gubbe på cykel. Vilket jag inspirerades av just en arg gubbe på cykel som cyklade runt runt i rondellen och svor som en borstbindare. 
 
Sedan kom jag hem, såg ett knallblått kuvert, satte mig ned och öppnade kuvertet. Deklaration osv, ni vet. 
 
"Summa du får tillbaka: 7043:-"
 
 
Wait what? SJUTUSENKRONOR? 
 
Var tvungen att blinka lite, läsa igen, och sedan inse att hela juni precis räddats. Sedan ringde jag pappa, och han började skratta och sade "Gud finns, och han är ekonom!". Vilket jag tycker stämmer ganska bra in på denna dag. (Inte för att varken han eller jag är religiös men ni fattar).
 
Som pricken över i får Märta visa vad hon lärt sig idag:
 
 

Dagen före dagen.

Det är hur fint väder som helst. En sådan där dag då man bara vill gå i timmar i skogen med fluffdjuren. Men det är också en sådan där dag då jag måste sitta inne. En sådan där "dagen före dagen D". I morgon är det tenta. 

Och allt jag vill är att promenera med dessa två:

 
 
 

Världens farligaste häst!

Många undrade vad som är så farligt med denna häst, som tidigare nämnt. Det är så att denna häst är av den väldigt ovanliga, men mycket farliga, rasen AD/EEC (Som står för American Dragon / Espana Estupido Caballo)
Hästen är inte så mycket omnämnd, m
en förbjuden i många länder då den är farlig för människor i dess omgivning. Det finns många dödsfall orsakade av just denna hästras, ofta på grund av att okunniga människor gått fram för att hälsa, i tron att hästen är snäll.

Hästrasen skulle lätt kunna jämföras med den ryska varghund som det talats ganska mycket om för ett tag sedan. Den varnar nämligen oftast inte i förväg, utan kan utan förvarning attackera. Detta gör att folk ofta tror att hästen är snäll, fast så inte är fallet.

AD/EEC är förbjuden även här i Sverige, men uppfyller man vissa kriterier och ständigt underhåller de skyddande åtgärder som krävs, så kan man få dispens mot att få hålla en häst av denna ras i Sverige. Dock krävs det utbildning, som bara finns att tillgå utomlands.

Tänkte visa ett utdrag ur en bok, där det står lite om denna ras;

"Rasen EEC härstammar främst från Spanien samt Portugal och är en ras där beteendet och instinkterna är mer riktade mot rovdjurshållet, än ett flyktdjur som hästen faktiskt är egentligen. Rasen är framavlad till att vakta, samt ha en uthållighet, snabbhet och styrka som gör att hästen kan skydda sig mot de eventuella faror som bortsaknaden av flyktinstinkt orsakar. När denna ras på senare tid korsades med AD, så fick det katastrofala följder.
Hästarna blev ohanterbara, och går inte längre att använda till det syfte som EEC var skapad för. Rasen är näst intill utrotad, men i vissa länder finns det fortfarande uppfödare av dessa hästar, då hästen exteriörsmässigt är mycket välbyggd och vacker[…]"
 
 


För några år sedan, under min stjärnglans dagar på det sociala mediet bilddagboken (eller dayviews som det heter idag) skrev jag ovanstående text. Det är nog det klockrenaste jag åstadkommit hittills, med tanke på hur sjukt många det var som faktiskt gick på det! Texten publicerades tillsammans med bilden (Norah Kohle stod för bilden) på Norahs sida. 
 
I will never forget the drama. 

Follow on Bloglovin