Vilja - Spring som om du blev jagad av zombies

Jag brukar alltid hashtaga mina "nu ska jag ut och springa"-instagrambilder med mitt eget påhitt till tag #springsomomdublevjagadavzombies. Helt enkelt för att jag känner mig lite bättre då. Eller ja, söker ni på den taggen så kommer ni bara att få upp en bild, och det är inte för att jag är fullt så kass på att ge mig ut och springa - det är snarare så att jag insåg först idag att jag stavat fel i taggen. Haha. Att jag ens erkänner det är ett under, måste vara euforin från kvällens löprunda som får mig att bekänna mina synder. 
 
Idag gjorde jag - som den rättstavade taggen antyder - sprang utav bara helvete. För att vara jag alltså. Jag är så nöjd med dagens löprunda att jag nästan fick en lite tår i ögat. Vilket i och för sig förmodligen berodde på att jag fick in saltig svett i ögat, då jag har en tendens att svettas som tio överviktiga män i militärträning så fort min puls går i taket. (Att jag däremot INTE blir pionröd i ansiktet förstår jag inte riktigt). 
 
4 km fick jag i benen, på tiden 24:15. En bra tid för att vara mig. En riktigt bra tid för att vara mig. Och jag är SÅ nöjd! Men ännu nöjdare blev jag när jag såg statistiken från kilometrarna:
 
1 KM: 6:28 min
2 KM: 6:11 min
3 KM: 5:53 min
4 KM: 5:42 min
 
Minutrarna är den hastighet jag hållt per km. Som ni ser har jag ökat för varje km - något jag är väldigt förvånad över, då jag tidigare (mer eller mindre ofrivilligt) minskat i hastighet när det börjat bli jobbigt och därför haft långsammare tider i mitten av löprundorna, eller där det finns en del uppförsbackar. Nu bestod i princip sista 1,5-2km av uppförsbacke - och där är tiden bra mycket snabbare än mitt bekvämlighetstempo.
 
Så JA FY JÄVLAR VAD JAG ÄR GLAD, vill jag bara säga. Har tagit ett bra jäkla kliv ur min comfort zone och jag tror att jag faktiskt har de där 150 varven i trappen att tacka för det!
 
Sista 500 metrarna av löprundan var jag dock inte helt bekväm, måste jag erkänna. Då en ambulans svängde in mot mig när jag kom springande - och stannade precis bredvid när jag sprang förbi. Jag som kände mig mer eller mindre död just då insåg väl då att jag säkert såg mer eller mindre lika död ut som jag kände mig. När området dessutom är helt öde, och ambulansgubbarna inte kliver ur utan sitter kvar när jag fortsätter hemåt i mitt jagadavzombies-tempo (tokflåsande och svettig som tio överviktiga män, bör jag kanske tillägga), kändes det som att blickarna brände lite i ryggen. "Det är kanske bäst att vi står här, hon kommer nog inte överleva hela vägen hem". Äsch. Jag är bara paranoid. Det såg säkert lekande lätt ut när jag kom springande... 
 
 
 

Vilja - En redig brakfrukost!

Kan ju inleda med att det inte är ett allt för smart drag att välja att dricka te på morgonen när det är ungefär lika varmt och kvavt i luften som i en bastu, alternativt ugn. Min lägenhet är jämförbar med en överhettad kuvös och har så varit den senaste veckan. Permanent förhöjd kroppstemperatur är resultatet av det, men då är det ju alltid fint om man kan höja det några grader till genom att hälla i sig en halv liter varmt te! Åh vinter, be here soon!
 
Frukosten idag blev en mastig sådan. Detta för att med lite mera säkerhet hålla sig mätt ett bra tag, med tanke på att man inte släpade sig ur sängen förrän 11... Hehe. Så går det när man är ledig! Då hinns det inte med att klämma in både frukost och lunch innan det bär av till den lilla staden Katrineholm (där jag ska legitimera mamma så att hon kan få ut sitt nya körkort, HAHA! Förstå vilken makt jag besitter? Tänk om jag skulle få för mig att säga "näää, vadå? Det här är inte Jo? Har ingen aning om vem mänskan är!"). Sedan blir det träning i stallet (vilket jag verkligen sett fram emot!). Ja... Lite utvikelse där. Tillbaka till frukosten; den bestod av grekisk (turkisk? Vet inte vilken, orkar inte gå den metern ut till köket för att kolla på förpackningen) yoghurt med frysta hallon, ett glas med berocca (vi hoppas på att den kickar igång min hjärna), en balja med "Vårkänslor"-te (lite fel årstid va?) och ett kokt ägg med flingsalt (mums!). 
 
Nu är jag så mätt att jag skulle kunna rulla till Katrineholm i stället för att ta bussen!
 
 

Vilja - Kvällspass i mördartrappan

Ikväll har jag byggt pannben. Och plågat Isolde. Först tvingade jag henne att springa hela vägen till trappan. Jagade henne med cykel och vrålade att hon inte fick stanna förrän hon var framme. Sedan tvingade jag henne att springa fem varv varje gång jag sprungit tio. Sedan tvingade jag stackaren att springa hela vägen hem också. Jag blir nästan militärisk. 
 
Själv sprang jag 150 (!) varv i mördartrappan. Helt sinnessjukt, för den är ju inte liten heller. För att motivera mig själv har jag under dessa 150 varv tänkt på diverse olika saker och delat upp alla varv i set om tio. Efter varje 10 varv fick jag vila en stund medan Isolde sprang sina. När jag sprang valde jag att räkna nedåt, och tankarna gick väl på ett ungefär såhär:
 
"Tio varv, det klarar en blind kattunge. Tio varv klarar en halvdöd fågel. Och nu är det bara nio varv kvar. Nio varv klarar en bakbunden hundvalp som skjutsar en elefant på cykel. Nio varv, plättlätt! Rena barnleken! Ett BARN kan springa nio varv! Nu är det bara åtta varv kvar! Det klarar en giraff utan ben som springer baklänges, hur lätt som helst! Sju kvar - en blind kattunge med TRE BEN kan springa sju varv! Inte ge upp nu inte! Sex varv, det är ingenting, nästan hälften ju. Jag är inte ens trött. Och sex varv kan faktiskt min bror springa. MIN BROR! Då kan jag! Fem varv, hälften. De första var plättlätt - bara hälften kvar. Det kan faktiskt en pingvin springa. En halt pingvin! FYRA KVAR! KÖTTA FÖFAAN! En pingvin på en grön kickbike kan springa fyra varv! TREEEE KVAR! En jävla guldfisk kan hoppa tre varv! Två varv kvar, snart klar - SNART KLAR! En sköldpadda klarar av att springa två varv! Baklänges! Då kan minsann jag! Nu är det bara ETT VARV KVAR - det är ingenting. Rena starten. Bara startsträckan. Jag är fjäder! Lätt som en plätt! Och nu är jag klar, bara 140 kvar..."
 
En rekommendation om ni vill bygga pannben. Kan också tillägga att Mamma Mu kan springa fyra varv, vilket jag kom på ungefär runt 70. Kan Mamma Mu - kan du!
 
 
Jag har svårt att stretcha vaderna, för hur jag än gör så kommer jag inte riktigt åt. Men detta funkar super:
 
Dösvettig efter ett färdigt träningspass. Är förvånad över att jag inte är det minsta röd i ansiktet efter den ansträngningen, men med tanke på vilka kopiösa mängder svett mitt ansikte producerat (fläcken på tröjan är från ansiktet, efter att ha använt den som trasa, haha), så är jag glad att iaf slippa rödheten. Var inte rädda att svettas gott folk!
 

Vilja - Gös med kokos och svamp

Gjorde ännu en "take what you got and make something eatable". (Jag börjar bli rätt bra på det nu). Det blev Gös (egenfiskad, se där!) med svamp, kokos och räkor. Svampen var tyvärr inte egenplockad, utan fryst köpesvamp. Dåligt val. Några av svampsorterna i mixen passade inte så bra in i kombon, däremot passade kantarellerna bra. Kokosen fick jag bara för mig att slänga i så där mitt i allt tjotahejsan - vilket blev lyckat. Och räkor är ju alltid gott, behövde äta upp den 'näven' som var kvar i frysen så det var bara att slänga på innan servering!
 
Salladen består av babyspenat, romanticatomat och rödlök toppat med vit balsamvinäger och citronpeppar. (Vit balsamvinäger är ett måste i skafferiet!)
 
Förstår inte hur jag lyckades fota en så fantastiskt tråkig bild, och inte blev det bättre av redigeringen (snarare sämre, det var betydligt aptitligare än det ser ut). Men jag antar att jag var hungrig, för någon bättre bild blev det inte!
 
 

Vilja - Minigym på gräsmattan

Jag och Isolde släpade ut kettlebell, hantlar, gymboll, hopprep and some music till gräsmattan och körde igenom träningsschemat jag gjorde i morse. Gjorde Swings och Goblet Squats med kettlebellen, dödade rumpa, mage och lår med gymbollen och använde en fitnessapp på telefonen som hjälp till hantelövningarna. Vi körde även redskapsfritt; squats, utfall, armhävningar (jag klarade 10 vanliga, fan vad jag är grym!!), situps, upphopp och calf raises (♥). Det blev 1,5 timmes träning - rätt svettigt. 
 
Ikväll ska vi till "mördartrappan" (som Isolde så fint döpt den till, och då har hon inte ens provat att springa i den än!). Ah, lediga dagar är så bra att lägga på träning!
 
 
Jag kallar det "Döda sillen":
 

Vilja - Fortsätt kämpa, fortsätt kämpa!

Efter att ha tryckt i mig en halv liter glass (Pecannötkola samt skumbanan, från Sia, för er som ville veta), kände jag att det var bäst att ge sig ut och slita lite på kroppen. Att äta något så sockerrikt på kvällen när man i övrigt har en ganska låg sockernivå i kosten (förutom det jag får i mig från frukten) är inte det smartaste om man även planerat att sova under natten. I alla fall om man heter Vilja och är uppenbart känslig för socker (och koffein). Bytte om till träningskläder, snörade på mig 'cykelskorna' (blå Nike, ska visa dem någon dag) och begav mig av. Cyklade runt brandholmen, centrum och ja... Lite överallt helt enkelt i ett högt tempo. Upptäckte att det var något medeltidsjippo vid vallarna, så jag tog en paus för att ta del av spektaklet en stund. Det är så himla trevligt när det är en massa glada (inte fulla) människor ute. Barn och vuxna och åtminstone hälften var klädda i medeltidskläder (det vill jag också vara!!). 
 
Sedan kom ambulansen, antar att de behövde vara på plats för att de skulle kunna genomföra stunt och grejer. Valde då att cykla vidare och färden bara av till järnvägstrappan (det är inte så illa som det låter). Tänkte köra tokslut på mig. 70 varv upp och ned för trappen lyckades jag skrapa ihop. Toksprang tills jag ville spy och då sprang jag lite till. Nästa gång blir det 100 varv, här ska byggas pannben! Ingen rast, ingen vila!
 
 
 
 
 

Vilja - Jag bah ramla som faan

Jag och min cykel verkar inte vara världens bästa vänner precis. På väg till tågstationen väljer cykeln att protestera. Felbedömde en kurva och flög som en liten vante. Det positiva med att flyga 4-5 meter är att jag missade asfalten och landade i gräset i stället. Flög över hela cykelbanan och tog cykeln med mig - det är skickligt! 
 
Btw, ni måste kolla in denna video:
 
 

Vilja - Fatta pennan och rita så udden glöder

Det känns otroligt skönt att vara igång med tecknandet igen. Har ådragit mig ryggont genom att många timmar sittande i samma ställning för att färdigställa den senaste teckningen. Jag försvinner in i en annan värld när jag tecknar och märker faktiskt inte att tiden flyger förbi. Jag har ingen aning om hur lång tid denna bild har tagit att göra, men minst 3-4 timmar i alla fall. Och då talar vi konstant arbete - jag har inte ens bytt sittställning. 
 
Inspirationen blev Kenza denna gången. Ska bli spännande att se vad nästa bild kommer föreställa!
 
 
 

Vilja - Den kreativa ådran

Har nyligen hittat tillbaka till min kreativa ådra. Tre blyertsteckningar har blivit gjorda de senaste två dagarna. De två senaste föreställer mig som barn, samt en ko. Eller ja, inte vilken ko som helst förstås - Den allra bästa Äddan!
 
 

Vilja - Trött och håglös

Det är inte hållbart att sova för lite, det är ganska logiskt. Men när man är ofantligt trött hela tiden men ändå inte kan sova blir det lite mer komplicerat. Lyckades skrapa ihop några timmar i natt. Fem ungefär. Somnade vid midnatt och vaknade vid 05, kände mig utvilad men när man varit vaken i en timme tar energin slut trots intagen frukost. Varje steg man tar ger en stöt av huvudvärk i hjärnan och ögonlocken känns som två tunga säckar. Underbart.
 
Jag har därför gjort en simpel dagsplanering. Vila till 12, städa av lägenheten, jobba och sedan skrapa ihop lite kvällsmotion i hopp om att trötta ut kroppen fysiskt - så att jag åtminstone får sova någon timme längre i natt. 
 
På sommaren ska man ju vara pigg, så här ska det inte vara! 
 
 

Vilja - En vaken natt

7.30 ska jag befinna mig på jobbet. I natt insåg jag att det inte skulle bli någon sömn att tala om. Jag är ett vandrande lik om jag bara får sova fyra timmar - därför är det bäst att inte sova alls. När man en bra bit efter tolv inser att man inte kommer kunna somna de närmaste timmarna kan man lika gärna ge upp och göra något vettigt av tiden i stället. Att snurra varv efter varv ger inget bra resultatet. Faktiskt är det enda resultatet att man måste bädda om sängen på morgonen, för att man snurrat bort lakan och hela kittet. 
 
Därför klev jag upp igen och försökte febrilt komma på något att göra. Städa? Träna? Sitta vid datorn? Läsa? 
 
Det slutade med att jag tog fram penna och papper. Det var länge sedan måste jag säga! Sjönk in i min egen lilla värld - teckningens värld. Och plötsligt hade tre timmar flutit iväg. Tiden går så fort när man tecknar. Blev en blyertsteckning föreställande min vän Tove. 
 
Nu orkar jag inte rita mer och klockan börjar närma sig fyra, det betyder att jag har minst två timmar kvar innan det är drägligt nog att äta frukost. 
 
Därför har jag, iklädd Student-hotpants, urtvättad t-shirt och foppatofflor valt att beväpna mig med mopp och dammvippa för att städa lägenheten så kliniskt rent det bara går under de två timmar jag har på mig innan "klockan ringer" och det är dags att ta tag i morgonrutinerna. Woop! Dags att attackera dammtussarna!!
 
 
 

Vilja - Bird, bird, bird is the word

Min hjärna blir till gröt dagar som dessa. Särskilt efter en natt som bestått av att kattfanskapen lekt krig fram till klockan fem på morgonen (nödvändigt !?!?!?). Cyklade en sväng mitt på dagen, sedan har jag mest avlidit. Läste ut Keplers Sandmannen. Sjukt bra men ville dunka huvudet i väggen åt slutet. Blev medsläpad av Mushu ut på stan, vi strosade runt lite på Bokia och jag fick med mig två pocketar av Anna Jansson hem. Sedan rullade vi vidare mot hamnen och käkade varsin glass i solskenet. Vi fick påhälsning av en massa fåglar, men när även måsarna tyckte att de skulle bli lite närgångna valde vi att gå hem. 
 
 

Vilja - Utslagen Söndag

Det var med tunga steg jag släpade mig till jobbet i morse. Värmen tar kål på mig! Började dagen med att rulla ur sängen, åla mig fram till badrummet och sedan suckande klä på mig mina kläder innan jag satte mig på cykeln.
 
Eller ja. Inte riktigt. Min hjärna tyckte nog att det var så, men även när hjärnan är inställd på zombie-mode beter jag mig mer eller mindre som en duracellkanin på morgonen. Har ägnat hela dagen åt att jobba, vilket är behagligt eftersom jag tycker om mitt jobb. Inte bara mitt jobb. Jag tycker också om takfläktarna på mitt jobb. De är fantastiska sådana här dagar! Jag kan väl inte vara ensam om att mer eller mindre kvävas av denna värme? Svårt att äta är det också, klämt i mig två ostmackor  - en till frukost och en till lunch. Nu när jag väl är hemkommen har jag dissat allt i matväg och i stället tryckt i mig en massa vattenmelon. Förhoppningsvis hjälper väl det också till att hålla en någorlunda vettig vätskebalans i kroppen också. 
 
För att det inte ska uppfattas som en allt för negativ ton i detta inlägg, tänkte jag tillägga att jag trampat på ordentligt på cykeln idag - runt milen har jag avklarat. Har i en veckas tid varit övertygad om att jag skulle jobba delad tur idag, vilket resulterar i 1,5 mil på cykel rent automatiskt. Dessvärre verkar min hjärna drabbats av en mindre härdsmälta, då jag enbart jobbade ett vanligt dagpass. Därför tog jag en extra sväng med cykeln på hemvägen, för att få några km i hjulen. Cykla är ett bra sätt att väcka hjärnan på också - det är alldeles perfekt att cykla hem från jobbet, så att man avslutar med att kicka igång systemet i stället för att dega ihop. 
 
För övrigt har jag börjat läsa en ny bok - Sandmannen och Lars Kepler. Sinnessjukt bra. Är så nöjd över att ha kommit igång med läsandet igen också, sedan studenten har jag betat av 5-6 böcker. Med tanke på att läslusten dog totalt under gymnasietiden (läst max 5 böcker för nöjes skull under hela gymnasietiden...), är det rätt bra jobbat. Väntar bara på att komma in i mitt riktiga bokslukar-mode jag hade i mina 'yngre år', då jag kunde läsa flera böcker i veckan!
 
 
 

Vilja - Perversa läsare?

Efter min väl valda rubrik "Stora meloner" i föregående inlägg börjar jag inse att konceptet som 99% som all TV-reklam (och annan reklam) kör med faktiskt fungerar. Statistiken sköt nämligen i höjden, vilket jag kallt antar beror på att majoriteten av de som klickade sig hit associerade "stora meloner" med något helt annat än vattenmelon.
 
Bara en liten punkt så där.
 
Idag har jag ägnat hela dagen åt att arbeta, ett långt men trevligt pass. Visade sedan en kollega denna film;
 
 

... Vilket gjort att vi vrålskrattat resten av kvällen. På nivån att ansiktet är högrött och tårarna sprutar. Det här, mina vänner, är min typ av humor!
 
Dagens hårda (...) arbete avslutades med pizza och Fast & Furious 6 med Clara och Erik, hos Erik. Ett fint avslut på en lördag måste jag säga. Har panikcyklat ett par km extra, mest för pizzans skull (och bristen på övrig träning), så har idag nog cyklat åtminstone 13 km. Men, det är ok att vara onyttig ibland! 
 
För att ultimatumgöra hela "beach 2013"-konceptet valde jag för övrigt att sola häromdagen. Eller "bättra på bonnbrännan" kanske man ska säga. Det faktum att jag är halvginger har väl inte gått obemärkt förbi, inte heller min totala oförmåga att sola. Ett tips för att få fina bonnbränneränder på låren är att sola i shorts. Och för att få en fin kräftröd färg är det bra skaffa rödhåriga föräldrar, då är är oddsen genast större att ärva bristen på pigment.
 
En klassisk benbild (som alla solande verkar fota och dela med sig på diverse olika medier) från solningen. Hudfärgen väljer jag att kalla "elfenbensvit". Nu är baksida lår dock mer åt Nasses (ni vet - Nalle Puhs bästa vän) toner. 
 
 
 
Och så en bild på en piggelin Vilja på jobbet! (Värsta egopic-inlägget idag ju!)
 
 
 
 
 

Vilja - Stora meloner!

... Om ni tänker så som jag tänker att ni tänker angående rubriken så är det INTE så jag menar. (Jag gillar att jag fick med hela tre "tänker" i den meningen). I förrgår köpte jag med mig en sex kg tung vattenmelon som jag placerade i fruktskålen. Eller tja, den var ju något förstor för fruktskålen, så den fick lite fint stå mitt på vardagsrumsbordet och balansera. Idag tog jag tag i saken och delade upp den, plastade in alla miljoner bitar och fyllde kylskåpet. Nu ser det därför ut som att jag lever på vattenmelon ungefär. Har tryckt i mig en stor bit och det är galet hur mätt man kan bli av något som i princip består av socker och vatten. 
 
Den största anledningen till att jag köpte melonen är dock att jag har svårt att få i mig ordentligt med vätska, och nu när det är så sjukt varmt är vattenmeloner ett bra knep att få i sig lite extra - eftersom de innehåller så mycket vatten. Så har ni ett kylskåp som inte är lika litet som Claras, så är mitt tips att införskaffa en melon eller två!
 
Min melon var för övrigt på gott humör idag (till skillnad från mig som fortfarande är en bitter tant efter den förbannade cykelstölden, som jag för övrigt var till polisstation och anmälde idag).
 
 

Vilja - Idag är jag bitter

Dagen började med att jag sov lite för länge. Vaknade klockan tio ("det är väl inte så jäkla länge"), och insåg att jag sovit i ca 20 timmar, då jag gick och lade mig direkt efter jobbet igår (slutade 13). "Skulle bara sova ett par timmar", jo tjena. Kan i alla fall lugnt säga att jag sovit i kapp min missade sömn. Att jag nu sitter och småhoppar som en överladdad duracellkanin kan vi ju ta sen. 
 
Med enbart 6 timmar innan jobb, lite mindre än planerat alltså, valde jag att släpa med mig filt, bok och körsbär ut på gräsmattan och dyrka solen en stund. Soldyrkandet blev dock något för länge, upptäckte jag under kvällen när det sved som sjutton om baksida lår, rygg och mage. Kräftsäsongen är visst igång... 
 
På väg till jobbet möttes jag sedan av en smärre chock. Stod utanför porten och stirrade mot cykelstället och försökte febrilt komma på varför bara min mountainbike stod placerad där. Vart sjutton är min andra cykel??? Hämtade jag den aldrig?? Drömde jag bara att jag hämtat den?? Har jag ställt den någon annanstans? När använde jag den sist? Kan jag ha glömt den på jobbet och gått hem? Nej, varför skulle jag ha gjort det... Så puckad är jag väl inte? Inser med ens - förtusan, cykeln har ju blivit SNODD!!! Kan tillägga att detta tog mig ca 20 minuter av vandrande fram och tillbaka på stället med handen kliande i huvudet att komma på. (Nu snackar vi Goofy-style här alltså). 
 
 
Efter att ha förbarmat mig hela vägen till jobbet och ägnat all ledig tid åt att fundera ut all världens olycka till brottslingen har jag sedan fått planera om morgondagen för att i stället ta mig ned till polisstationen och anmäla skiten. Slutade jobbet vid 21 och satte mig då på grannens cykel (tack Mushu för att jag får låna den ♥) för att cykla runt i hela (halva) Nyköping i hopp om att hitta cykelfanskapet. Mission impossible, det är en miljon jäkla cyklar i Nyköping. I stället blir det att finkamma blocket de närmaste veckorna. Brottslingen kan ju förbereda sig på koskit i brevlådan eller något sådant. (Eller nej, för det finns säkert någon lag som säger att det är fy fy, men tänka kan man ju i alla fall.) 
 
Jag må vara en kass cyklist - men jag kan väl åtminstone få cykla!! Skitmänniskor!!
 
Positiva är väl att dagens träning blivit ca 1,5-2 mil på cykel, i evigt letande efter min egen. Yäh, Beach 2045 here I come.
 
 
 

Vilja - En riktigt kass cyklist?

I Söndags snörade jag på mig mina "cykelskor" (som består av min brors gamla innefotbollsskor som han fick när han var tio, han är så pass storfotad att jag som artonåring kan ha dem), drog på mig mina träningskläder (som jag köpte på Ullared förra veckan), placerade min superheta rosa hjälm på huvudet (så att mormor blir glad... Och så att jag överlever en eventuell krasch) och placerade mig själv på cykeln. (För att använda ytterligare en parentes - min brors cykel som jag lite ondskefullt tagit över. Med tanke på att han fick den när han var tio tror jag inte att han saknar den). Sedan cyklade jag. Åh jävlar vad jag cyklade! No speed limits. Cykeln må vara värdelös på asfalt (eller ja, är syftet att stå still är den sjukt bra, men är det meningen att den ska rulla så kan man lika gärna gå), men i skogen - där minsann går det undan! Kan i och för sig ha något att göra med att det är en mountainbike... Helt galet roligt, särskilt med tanke på att det är så bra stötdämpare att det bara är att meja över alla rötter och grejer. 
 
Vid något tillfälle blev det dock en skilsmässa under turen, och jag slog i marken. Det gjorde rätt ont, men jag hade vid det laget redan cyklat som en galning i en mil och insett att det var den roligaste turen hittills - så det var lätt värt det!
 
Igår var jag dock förbi mor min, och passade då på att ta med mig min egna gamla damcykel för att lättare transportera mig mellan jobbet och hemmet. Tänkte att jag då kanske slipper smälta till en liten pöl av svett av ansträngningen att försöka få fram mtb'n på asfalt. När man ser cykeln börjar man dock undra om det är så lämpligt (eller ens lagligt??) att framföra den utan... Handledare. Och körkortstillstånd kanske man också behöver?
 
Eller så är det bara en varning för att omgivningen ska observera att det är en riktigt kass cyklist som kommer farande.
 
 

Vilja - 'En sådan dag'

Vi alla har nog sådana här dagar ibland. Idag var det min tur. Vaknade av att väckarklockan ringde 08:10, kände mig ganska pigg (efter 10 timmars sömn, haha), men totalt omotiverad. Ställde om klockan en timme, vände mig och somnade om. Gjorde om samma procedur kl 09:10; totalt omotiverad. Sedan kände jag att det var nog, jag kan ju inte sova bort hela dagen heller!? Jag har ju planer!
 
Men nej, motivationen tröt och planerna ställde jag in. Det är så ibland, dagar då man inte orkar göra något som är mer avancerat än att tända lampan ovanför akvariet. Tänkte att jag åtminstone kunde strosa runt hemma i de fulaste kläderna jag äger och kanske få lite nytta gjort. Typ som att diska tallriken från igår. Gick ut i köket och insåg att jag glömt hela glasspaketet framme igår. Jag hade helt enkelt tagit ut glassen ur frysen, ställt den på diskbänken för att den ska bli lite mjuk - och sedan glömt bort det. En hel liter glass förstörd. Då gick jag och lade mig igen. Glassen står fortfarande kvar på bänken och jag har krupit ned under täcket igen med vetskapen om att 'det är visst en sådan dag idag'. Och det är helt OK, man får ha 'sådana' dagar ibland.
 
 

Vilja - Härdsmälta i hjärnkontoret

Efter att i en hel minut försökt stoppa i telefonladdaren i en torkad aprikos, för att sedan inse att det var just en aprikos och inte min telefon, känner jag att det kanske är dags att dra sig tillbaka i någon timme för en nyaktivering av hjärncellerna. Jag tror inte att aprikosen uppskattade mitt laddningsförsök.
 
Under flera dagar har jag tänkt att nu ska jag blogga, nu ska jag vara en duktig bloggare och skriva sjukt intressanta saker för nu har jag ju för en gångs skull gjort en massa intressanta saker! Så jag skrev ett inlägg som aldrig publicerades och ägnade sedan tiden åt att chatta på facebook i stället. As usual. I tisdags rullade jag och ninjatanten (mormor) ned till Göteborg, kvällen spenderades på Liseberg och jag vann lite gosedjur och åkte flumeride. Sedan ägnade jag kvällen åt att äta upp en påse av mormors grillchips som hon vann det första hon gjorde när vi klev in i nöjesparken. Hälsosamt och bra!
 
Onsdag morgon spenderade vi först i Gothia Towers frukostrestaurang. Hotellfrukost måste vara Guds gåva till människan - men så inser man att man ju faktiskt kan göra all denna frukost själv också. Man blir lyrisk av att det är så mycket mat, men man väljer ju sina favoriter - så varför inte göra favoriterna hemma? Därför har jag nu frukostinspirerats och har massor av frukostidéer. Att jag i stället ligger och äter torkade aprikoser till frukost kan vi ju undvika att prata om. Strax efter frukost checkade vi ut och åkte ned till Gekås Ullared för att bränna pengar. Mycket saker av ytterst nödvändig karaktär har inhandlats - men också en del fint och nödvändigt som kommer placeras i garderoben. När jag kom hem från västkusten var benen rastlösa och huvudet motiverat till motion. Därför lånades farfars cykel och jag trampade på i 15 km innan det var dags att komma hem. Under torsdagen snörade jag sedan på mig mina skor och nya träningskläder och släpade med Clara ut på en 10 km promenad! 
 
Igår blev det däremot en vilodag, som spenderades på biografen. Utnyttjade min biobiljett som låg i plånboken och såg World War Z. Fullt godkänd fredagskväll och jag har i natt drömt om zombies!
 
 
 
 

Vilja - Full rulle och måndagshelg

I brist på lediga helgdagar har jag lite mer officiellt flyttat mina helgdagar till vardagarna. Det är så mycket finare att "ta helg" på en ledig dag än att försöka klämma in det ett par timmar innan man däckar i sängen efter en hel dag med jobb. Dagen började dock med jobb ändå, men 7.30-12.00 är bara uppväckning för hjärnan i mina ögon. Cyklade till och från jobbet, tungt med en cykel som är gjord för att rulla i terräng och inte på asfalt - men totalt 7 km blev det. Ganska duktigt och det känns fint att den sträckan rullar utan minsta eftertanke. Att klämma in sådan vardagsträning i rutinerna är nyttigt i mina ögon. Igår jobbade jag delad tur och då blev det hela 14 km på cykeln. 
 
Framåt eftermiddagen kom Hanna, hon hade med sig ett par stavar från mamma till mig. Därför passade jag på att inviga dessa under vår milapromenad i solskenet, en rätt skaplig promenad och det kändes bra att ha något i händerna när man går. De kommer användas flitigt!
 
Efter att ha varit duktiga hela dagen placerade vi oss i soffan med varsin kycklingtallrik (eller ja, Hanna körde på kebab), dränkta i mild kebabsås. Fina saker det där. Pressade i mig min på en halv minut och placerade mig sedan lätt tillbakalutad i fåtöljen, redo för jäsning medan jag varsamt tryckte i mig ett halvt paket vindruvor och ett gäng körsbär till filmen 'Hypnotisören'. Frukten skulle egentligen varit till vår planerade fruktsallad. Som skulle ätas tillsammans med glass. Och så skulle vi ha popcorn också. Kan säga att allt detta står väl placerade i sina skåp fortfarande - och ändå kommer jag rulla fram i minst tre dagar. 
 
Ser ut precis som jag känner mig...
 
 
Lunchen blev den allra sista pastan som kommer att finnas i mitt skafferi, samt en pastasås gjord av "Gott i maten" (mejerifritt substitut för matlagningsgrädde) och Limfjordsmusslor. Sjukt gott!
 
 
 
Min kära trotjänare till cykel, som är alldeles för liten och har gett mig permanenta blåmärken på knäna, då jag slår i styret varje gång jag trampar. Men den bär mig många km om dagen!
 
 

Vilja - "På facebook får ju ingen missfall"

Vid det här laget har nog de flesta läst artikeln som fått agera rubrik till inlägget jag nu skriver. Inlägget du just nu läser. 
 
En artikel som sätter ord på något som kretsar i våra världar. Den falska idyllen. Internets ständigt lyckliga återspegling av våra liv. Vi söker perfektion, och finner en plastversion. Vi väljer varsamt ut vad vi ska dela med oss av; vilka ord beskriver våra liv bäst... Från bästa sidan? Alla talar om den fantastiska lördagskvällen med grillfest och vin med fina vänner, men tårarna som spränger innanför ögonlocken på tjejen som blivit dumpad ett par timmar tidigare är det ingen som ser. Ingen som talar om. Sverige tar hem VM-guld i Gud-vet-vilken-sport, av någon anledning är alla superintresserade och vet allt. Följer allt. Men inte talar vi om att vi helst skulle skippat matchen och sovit bort kvällen i stället, det ser ju fel ut i andras ögon?
 
Högtider ska vara glada, trevliga och lyckliga. Helger ska vara uppbokade med aktiviteter och allt ska vara så lyckligt. Det är inget nytt. Det vet vi alla. Vi alla vet också att det inte alltid är så här. För även om vi inte alltid talar högt om det till varandra, så finns nog i alla fall känslan i oss alla att ett visst ögonblick kanske inte är så fantastiskt som vi väljer att framställa det som. 
 
Detta leder mig in på det mina tankar, som så många gånger tidigare, snurrat om. Perfektion. Vad är egentligen perfektion? Är det någon form av total lycka? Högsta möjliga prestation? Världens snyggaste människa? Någon som gjort något fantastiskt? Nä. Perfektion känns nästan lika svårt att förklara som begreppet ingenting (Finns ingenting? Om ingenting finns - vad är det då? För då är det ju ingenting?). Ingen är perfekt, får man ju ofta höra. Det tycker jag är lite dumt, egentligen. Om ingen är perfekt - vad är då perfekt? Finns det? 
 
Om perfekt nu skulle finnas, vad är det då? För om perfekt finns, måste ju någon vara perfekt. Och då kan man inte säga att ingen är perfekt. För ingen finns ju inte. Vad definierar du som perfekt?
 

"En människa som aldrig är olycklig, aldrig gör fel, har en ultimat karriär..." Är det definitionen av perfekt? Men vad är då en ultimat karriär, ständig lycka och inte ett snedsteg? Vem bestämmer vad en ultimat karriär är för något? Alla kanske inte vill ha det samhället anser är "det finaste yrket". Vill man inte ha det yrket är ju inte karriären ultimat för den personen.
 
Kan man känna glädje om man aldrig upplevt sorg? En perfekt människa - har den aldrig varit olycklig? Aldrig haft problem eller svårigheter? För om man inte har det - hur lär man sig då att uppskatta och njuta av när det går bra? Kan man verkligen bli så där bubbligt lycklig då? När man aldrig någonsin har sett baksidan av saker och ting?
 
Säg mig, är inte en perfekt människa något helt annat än allt detta? Är det inte snarare så att en perfekt människa är en person som upplever vad livet erbjuder; sorg, glädje, hat, kärlek, rädsla... Som har sorgen som perspektiv för att verkligen uppskatta glädjen, som fortsätter att kämpa trots att det går riktigt tungt titt som tätt? 
 
Ingen får ju missfall på facebook. Ingen är perfekt på facebook. Men kanske är vi alla lite perfekta i det verkliga livet, där allt är på riktigt. Ingen är perfektEller är det så att alla är lite perfekta?
 
It's were my demons hide
 

Mvh Viljas nattliga funderingar... 
 
 
Kan för övrigt dela med mig av en inte-så-jättepiggelin bild. Jag är nog inte ensam om att hyra tomtens julklappssäck att hänga under ögonen efter ett långt arbetspass. 
Ingen är trött på facebook
 

Frida: Barnvakt

Helt sjukt vad föl kan vara underbara. Under 2 dagar nu har jag varit hundvakt och även fått hålla koll på Jeanettes lille Krusse. Rätt stört hur man kan tycka det är gulligt när tänderna på fölen växer ut och de biter på allt de kan få tag på, men vänta bara något år då är det inte så gulligt längre när de biter hål i armen på en.
Man ska njuta av föltiden när den väll varar för sen gör det ont, haha.
Tvingade med min kompis Linnea att titta på honom och vid första synen blev hon nästan lika fast vid honom som jag.
 
Idag ringde de från jobbet som jag var på intervju för, 50 pers har sökt och endast 3 personer var av intresse. jag var en av de 3! Gud så bra det kändes, min utbildning lönade sig! Nu är det bara att vänta och se vad som händer.
/Frida

Vilja - Några mil i benen

Motivationen är på topp och jag känner mig äntligen 100% back on track. Har de senaste dagarna ca 4,5 mil i benen utöver all cykling. Underbart! Varenda muskel skriker på mig att snöra på löparskorna och ge mig ut. Fantastisk känsla!
 
Promenader är en av mina stora grejer, jag kan gå hur långt som helst och tröttnar inte. Det är som meditation. Kroppen försvinner i ett moln. Det gör inte ont, jag får inte träningsvärk och jag blir inte särskilt trött - men jag rör mig och när jag är hemma igen är hela kroppen fylld av glädje. För ett år sedan var jag helt promenadtokig (Vilket kära Jeanette, och hennes hundar som jag släpade med ut under fyra veckors tid, intyga). Nu har jag hittat tillbaka dit och bara går och går och går. Här om dagen fick jag höra "Du tar det där med att hoppa av bussen en station tidigare lite mer än bokstavligt och hoppar av ett helt samhälle tidigare...?". Vilket stämmer alldeles utmärkt. Inte första gången jag väljer att gå från Vagnhärad till Trosa (Det är inte ens långt om man mäter i mina promenadtermer). 
 
Jag rör på mig varje dag och är ständigt fylld av endorfin, så jag är alldeles lycklig och energifylld. Det är detta som är tjusningen med att träna! Det kanske är jobbigt under tiden man utför ett pass - men efteråt får man belöningen! (Mycket bättre än att sitta i soffan och pressa godis, för den njutningen varar ungefär lika länge som det tar att äta upp godiset - sen känner man sig bara degig och uppsvälld, am I right?)
 
Igår sprang jag hem från jobbet, med ryggsäck och hela köret. Sprang tills en flugjävel placerade sig i mitt öga - då tokspurtade jag i några hundra meter innan jag avslutade, fick ut flugan och körde intervaller sista biten hem. Toksvettig och toknöjd, det är så det ska vara!
 
Våga svettas gott folk!
 
 

Frida: Hästigt

Nu ni läsare ska ni få höra hur duktig jag varit, jag var på arbetsintervju på en hästgård. Blev kontaktad bara en dag efter att jag skickat in min ansökan, tjoho!
Sitter nu och verkligen drömmer mig bort om det jobbet....
Kan ju även passa på att berätta att jag sagt upp mig från försäljarjobbet uppe i Stockholm. Jag tog detta beslut eftersom att jag blev tvungen att åka ca 3-5 tim på tåg/buss med så pass lite lön för ett jobb som jag inte direkt trivdes med. Det är ju verkligen inte min grej att sitta och pressa på folk saker som de egentligen inte vill ha.
Men jag har ju i alla fall slutat tycka det är obekvämt att ringa till folk eftersom jag nu fått höra allt i telefon.
Har ju fått höra både någon som stönar i telefon, erbjuder mig jobb eller brutalt skäller ut mig.
 
Just nu ligger motivationen till ridningen på topp vilket betyder att nya ridsaker är på ingång. Känner att jag kommit till den punkten nu där jag kan köpa saker som är lite dyrare och som oftast då är bättre.
Insåg här om dagen att mina underbara chaps från CRW var så brutalt trasiga och måste bytas ut inom en snar framtid till ett par ordentliga ridstövlar.
Åkte igår till Hööks och hoppades på att finna lite nytt kul men ack vad jag är snål! Hittade ett par underbara ridbyxor för 300 kr vilket är billigt men som jag tycker är dyrt när jag väll står där, what?
Jaja jag åkte i varje fall därifrån med en väska för ridutrustning från CRW så nu är det dags att börja sköta om ridsakerna.
Hela detta onödiga inlägg har ändå en mening, ni ska hjälpa mig med att bestämma vilka ridstövlar som köps in nästa månad!
 
 
 
 

Vilja - Endorfinhög träningsidiot

Jag är slav under endorfinkickarna. Det är dagens sanning. När jag väl tränar vill jag gärna genomföra flera träningspass under en dag - tar jag mig ut på ett första träningspass tränar jag ofta mer sedan, då jag flyter runt på endorfinkicken och blir så sugen på att röra på mig mer. Dagen till ära spenderades hos ingen mindre än Karro. Därför valde jag också att göra "klassikern" (det har alltså hänt förut..). Nämligen hoppa av bussen ett samhälle tidigare och gå sista biten. Skrapade ihop ca 13,4 km som loggades i GPSen. Gick ungefär 1,6 till, men det kändes för lite för att logga. 
 
Åt en kycklingsallad i hamnen. Sedan kalasades det på nybakade kanelbullar och mjölk hemma hos Karro, för att senare ta en promenad ned till hamnen för intag av glass innan det var dags för mig att åka hem. Inte världens nyttigaste dag alltså, men träningen väger absolut upp. På väg hem bokade jag in ett löppass tillsammans med Clara, efter lite bollande fram och tillbaka bestämde vi att ta en 4 km lång löprunda. Skitbra gick det! 25 minuter, varav tokspurt på slutet. Kändes bra att leka militär och vråla av sig lite  (bästa sättet att puscha sig själv på!). 
 
Så, totalt nästan 2 mil sitter i benen idag. Var därför duktig och stretchade efteråt, och har nu även kört lite armstyrka. Herregud, kommer kunna leva på de här endorfinerna i flera dagar tror jag!
 
 
 
Lakritskula med mjukglass och lakritstopping... Om jag gillar lakrits? Inte alls, inte alls..
 
 

Follow on Bloglovin