Kill me, kill me now!

Igår tog jag med farsgubben ut på en körtur med Sofia och vagnen. Hans livs andra åktur - första gången var för typ sju år sedan när vi skaffade vagnen. Jag älskar vintern!
 
Just nu pluggar jag. Eller ja, inte precis just nu på sekunden, för det är svårt att plugga och blogga samtidigt. Jag har en liten sån där P-A-U-S. Ni vet. Jag har pluggat aktivt i fyra timmar, så jag är faktiskt värd en sådan. För jag ska plugga aktivt fram till lunch och det är faktiskt jättemånga timmar. Jag har skrivit anteckningar på en miljon A4. Med färgglada tuschpennor. Allt för att alla som läser dem ska få migrän. MEN DET RÅKAR FAKTISKT VARA SÅ ATT DET ÄR MYCKET ROLIGARE ATT PLUGGA OM MAN FÅR SKRIVA VARJE MENING MED OLIKA FÄRGER!
 
Inte för att det är jätteroligt att plugga just nu. Denna bild beskriver situationen ganska bra just nu:
 
 
Jag har i alla fall ett moraliskt stöd (Minimannen, som egentligen står där för att han tror att om han tittar på mig tillräckligt länge kommer jag att ge honom mat). Vilket är ganska bra för jag känner mig ungefär lika intelligent som en möglig leverpastej just nu. Inte för att jag har tagit del om några intelligensutredningar hos just mögliga leverpastejer, men jag har en känsla av att dem inte är superintelligenta. 
 

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin