Jag var en manipulativ jävel

Tio år gammal var jag, när jag författade detta brev. Jag hade haft Sofia som foderhäst i ett år, och det lutade mot att lämna tillbaka henne eftersom det var dyrt att hyra henne från år till år. Det började närma sig min födelsedag och jag var ju desperat till att få behålla henne. Som tioåring har man ju inte så mycket makt. Så jag fattade pennan och fann min manipulativa övertalningsförmåga. Kort sagt; tryckte på mormors svaga punkter.

Mormor hittade detta häromdagen och vi har skrattat och förfärats åt denna livsavgörande önskelista. Så jag tänkte att jag kunde dela med mig av denna mörka sida av mig själv så att ni också kan läsa, skratta, gråta eller förfäras. 

Brevet var handskrivet, men jag har tagit med alla stavfel - allt för er skull! :D

 
Kära mormor! Detta är min önskelista och det ä LIVSVIKTIGT att du läser den från början till slut!
// Puss & kram till världens bästa mormor

Sofia
Du och mamma tycker att hon är för dyr. Men begär man Lars om en betäckning för om man betäcker henne kommer hon upp i värdet av 27.000 för nu är hon värd ca 20.000 och en betäckning kostar ca 7.000. 20.000+7.000=27.000. Och om man betäcker med en större häst så blir fölet stort när den vuxit upp och den är inriden ungefär samtidigt som jag kommer växa ur Sofia. Men då har jag ju fortfarande en häst att rida och älska. 

Och hon behöver ju inte bara stå sen när jag har en ny häst för Vide (bror) älskar henne och kan rida henne och jag kan rida henne nån gång ibland och köra henne kan jag ju fortfarande göra. Hon är ju inkörd, och körning växer man inte ifrån. Men ridning är inte det viktigaste för mig. Att bara vara med henne är minst lika viktigt. För hon är ju trots allt min alldra bästa vän och jag litar på henne och hon på mig. Hon är den snällaste som finns och hon och jag är exakt lika dana. Som tvillingar men hon är en häst och det är enda skilnaden så det vore väl elakt att sära på oss när vi är bästa vänner? När vi har en chans att fortsätta vara bästa vänner? Varför inte ta den chansen?

DU är den chansen. Om du inte tar den chansen skulle jag vara ledsen för alltid. För hon är faktiskt den enda vän jag har. Och vill du veta en hemlis? Hon är snällare & lydigare mot mig än mot någon annan. Och hon springer glatt mot mig för att hälsa, när jag kommer ut i hagen. Det är ett tecken på äkta vänskap och kärlek! 

Hon trivs i stallet hon nu står i och hon trivs med människorna hon träffar nu förtiden. Varför förstöra detta och såra både mig, Sofia och Vide. Och allra mest DIG SJÄLV! Jag vet att du blir ledsen när vi är ledsna men den här gången går det att förhindra det och det genom att köpa Sofia åt mig. Alla blir glada! Vide & jag för att vi älskar Sofia och du & mamma för att ni älskar att se oss glada och Sofia för att hon får bo kvar! Plånboken är den enda som blir sur!

//Mvh V! P.S. Jag VET att du oxå älskar Sofia! D.S.
 


Kan ju nämna lite sådär i förbigående att min bror aldrig haft det minsta intresse för Sofia. Men det är väl klart att man tar till alla tillgängliga medel när man är desperat.
 
Allt är tillåtet i krig och kärlek, eller hur var det nu? 
 
Och när jag ändå håller på kan jag ju bjuda på en bild som togs för några vintrar sen:
 
 


God jul!

Sista julklappen är inslagen. Ryggen protesterar och jag har spillt blod, svett och tårar pga den där jävla paketinslagningen. Härmed går jag ut med en officiell protest mot alla mjuka paket. Mjuka paket kan dra åt helvete. 
 
1. Det går åt så in i norden mycket tejp
2. Julpappret går sönder hela tiden
3. Det blir knöligt och fult
4. Jag får ont i ryggen
5. Det tar tre evigheter längre än de två evigheter det tar att slå in ett hårt paket
6. Det blir knöligt och fult.
 
Det är nästan så jag vill förbjuda alla att öppna paketen. Så mycket tid jag lagt på att slå in alla - så ska de slitas upp inom 24 timmar. Protest!!!
 
Och med det ville jag hälsa alla: GOD JUL!!!

Katten skiter glitter och jag julstädar igen

Förra onsdagen var min lägenhet kliniskt ren. Och julpyntad. APPLÅDER!
 
Nu är den ett bombnedslag. Eller, den var det fram till ett par timmar sedan. När jag vaknar i morgon kommer den vara kliniskt ren igen. 
 
Höll på att dö lite förut när jag rensade kattlådan. Någon av kissarna kör all in christmasstyle och verkar tro sig vara en enhörning eller något. För vi alla vet att enhörningar bajsar glitter och bajsat glitter är precis vad någon av katterna gjort. MAN FÅR INTE SMAKA PÅ JULGLITTRET ÄVEN OM DET SER GOTT UT!!! 
 
Jag hade världens konstigaste mående i morse, tror det är sviterna av den extremt dåliga kosten jag hållt den senaste veckan. Jag vet att jag skulle vara duktig. Jag var det i en hel vecka. Nu har jag intagit både socker och mjölrik kost i en vecka och det ger mig både huvudvärk och magont som är jämförbar med en kniv i lungan. Inte för att jag någonsin haft en kniv i lungan, men ändå. Som tur är släppte det fram till lunch, (yeey!). Jag och Karro åkte till stallet vid 15, åt lussebullar och drack julmust i sadelkammaren och släpade sedan med Sofia (Dundertunnan) och Hedda (Fjordingen) ut på en ridtur. Jag på Fjordingen och Karro på Dundertunnan. Det blev mörkt snabbt men det gjorde inte så mycket - REFLEXER PÅ och hästar som kan vägen duger gott. 
 
De flesta vet väl vid det här laget att jag är väldigt mycket FÖR användandet av reflexer. Man kan helt enkelt inte synas för mycket! Därför tänkte jag dela med mig av dagens inköp, ett starkt tips:
 
 
De syns skitbra i mörkret och är hur varma och mysiga som helst = perfekt under vintern. Reflexa mer!
 
Tillägg: Jag vet att det inte är bra för katter att äta glitter (jag är faktiskt inte dum i huvudet) och det är utan räckhåll för katt-astroferna sedan långt innan jag skrev om det här. Så det behöver inte påpekas. Faktiskt.
 

Some change

Har uppdaterat headern. Högst tillfälligt. I väntan på att jag ska få dygnets alla timmar att passa in i mitt schema, så att jag kan sätta mig och göra en helt ny design. Lite julig är den i alla fall.
 
Återfunnit lite bilder jag fotat för ett tag sedan. Den fantastiska bildern i headern är fotad av mig 2011, här får ni en tydligare bild, utan en massa småbilder och text:
 
 
 

Fredagen den trettonde

Jag vet inte om jag ska kalla det flyt eller oflyt. Det beror väl lite på dagsformen förstås, så jag väljer att kalla det oflyt med flyt! 
 
Som varje dag skulle jag placera mig i bilen och åka till stallet. Väl i stallet inser jag att jag måste tanka. Och då menar jag inte "ah, nu börjar det bli dags att fylla på lite bränsle" utan "FUCK! JAG MÅSTE TANKA!!". Men det gör ju inte så mycket för det finns ju flera bensinmackar på vägen hem. 
 
Och ungefär tre och en halv sekund senare inser jag att jag glömt plånboken hemma. Första och enda gången jag glömt plånboken, och det enbart för att jag var tvungen att ha med legget till tentan. 
 
En begynnande oro av att få soppatorsk på hemvägen började växa, men jag hade ju liksom inget annat val att tanka. Skulle det inte gå vägen har jag ju faktiskt telefonen med mig så att jag kan ringa efter hjälp om jag torskar mitt i ingenstans... I mörkret... 
 
Såklart. Såklaaaart är telefonen stendöd. Stendöd. Och då menar jag inte stendöd som i "jag har glömt att ladda batteriet" för jag hade faktiskt gott om batteri när jag åkte hemifrån. Nej, jag menar stendöd som i "Tycker ni inte att det är lite KYLIGT här ute? Jag tycker faktiskt inte att det är ett bra tillfälle att fungera då! Hasta la vista, nu drar jag med mjukvaran till Thailand"-död. Och då är man skapligt okontaktbar när man är en telefon. 
 
Happ. Oddsen lutar alltså mot att torska på en mörk landsväg utan kontakt med varken omvärld eller cybervärld. Jag kan inte ens dela med mig av mitt lidande på Fejsbook :(((
 

Har inget annat val än att chansa. Jag måste ju hem. Det funkar liksom inte att sova på gödselstacken hela natten! Inser efter ett tag att, fan, det här går ju bra! Jag kommer klara mig!
 
Och så ser jag blå sirener framför mig. 

Trafikkontroll. 
 
Och jag har ingen plånbok. Och alltså inget körkort med mig. FML. 
 
Inser när jag är ynka 20 meter ifrån att trafikkontrollen är på motsatta körfältet. Jag har nog aldrig velat dansa så mycket som då!
 
I survived!!!!
 
Nu ska jag äta popcorn!
 

I'm so damn funny

Ibland kan jag faktiskt inte låta bli att älska mig själv lite grann. 
 
Andra advent har passerat. Det är snart julafton. På fredag är det Lucia. Jag bor i ett hyreshus och alla utom jag har satt upp en julekrans på dörren. 
 
Sjukt. Jävla. Provocerande.
 
Så i stället för att helt och hållet följa strömmen genom att hänga upp en krans som ändå typ kommer... Mögla eller vad fan som helst, så valde jag att smida ondskefulla planer och hänga upp en krans med en twist. Så jag har ägnat dem senaste femton minutrarna åt mitt livs uppdrag, jag är sjukt hängiven måste jag säga! Provade att tejpa fast bilden på kransen. Tejpen tog slut men den satt fast. Sedan tappade jag transen på golvet. Bilden lossnade och jag måste dammsuga mitt vardagsrum igen. Provade att tejpa fast kransen på dörren med begagnad tejp full av mossa. Nailed it. Fick upp kransen med en sjukt böjd tavelspik som resultat, men den höll! 
 
Nu känner jag mig helt och hållet nöjd med slutresultatet. 
 
Mina vänner, jag har humor. Jag är ett jävla geni helt enkelt!
 
 
 

Kill me, kill me now!

Igår tog jag med farsgubben ut på en körtur med Sofia och vagnen. Hans livs andra åktur - första gången var för typ sju år sedan när vi skaffade vagnen. Jag älskar vintern!
 
Just nu pluggar jag. Eller ja, inte precis just nu på sekunden, för det är svårt att plugga och blogga samtidigt. Jag har en liten sån där P-A-U-S. Ni vet. Jag har pluggat aktivt i fyra timmar, så jag är faktiskt värd en sådan. För jag ska plugga aktivt fram till lunch och det är faktiskt jättemånga timmar. Jag har skrivit anteckningar på en miljon A4. Med färgglada tuschpennor. Allt för att alla som läser dem ska få migrän. MEN DET RÅKAR FAKTISKT VARA SÅ ATT DET ÄR MYCKET ROLIGARE ATT PLUGGA OM MAN FÅR SKRIVA VARJE MENING MED OLIKA FÄRGER!
 
Inte för att det är jätteroligt att plugga just nu. Denna bild beskriver situationen ganska bra just nu:
 
 
Jag har i alla fall ett moraliskt stöd (Minimannen, som egentligen står där för att han tror att om han tittar på mig tillräckligt länge kommer jag att ge honom mat). Vilket är ganska bra för jag känner mig ungefär lika intelligent som en möglig leverpastej just nu. Inte för att jag har tagit del om några intelligensutredningar hos just mögliga leverpastejer, men jag har en känsla av att dem inte är superintelligenta. 
 

Nu är det jul, här i vårt hus

Försöker komma in i någon form av pluggstämning. Det är tenta på fredag. Vilket betyder att min hjärna gör allt för att undvika just pluggandet. 
 
Därför har jag, som aldrig riktigt pallar det här med julpynt och innerst inne har en inneboende grinch, nu julpyntat. Jättetidigt på morgonen. Och till och med fått upp lampor i mitt fyra meter höga fönster (fråga inte hur det gick till). Så nu har jag precis ätit upp min gröt. Hela lägenheten är kliniskt ren och jag ska inte till stallet förrän vid lunch. 
 
Det finns helt enkelt inga ursäkter. Jag _måste_ plugga. Blööh!
 
 
 

Midnatt råder, tyst det är i husen...

Bara jag som har en dygnsrytm som gått balalaika sedan vintern kom på intågande? Jag sover lite härs och tvärs rent tidsmässigt. Det är inte bra för mig att ha hemstudier varje dag. 
 
I alla fall, igår var en riktigt trevlig dag! Jag hade lyckats somna fullt påklädd ovanpå täcket på förmiddagen, när jag egentligen skulle vika tvätt (sånt som händer) och vaknade av att Annika ringde. Vi tog fjärilsbilen, köpte lussekatter och chokladmjölk och åkte vidare till stallet där vi satte oss i sadelkammaren och fikade medan hästarna åt sitt lunchhö. Stallfika är nog det bästa som finns, lite hipp som happ och man tager vad man haver. Bokstavligt talat - det fanns bara en mugg så jag drack min chokladmjölk ur Sofias fodermått. Men man får inte vara kräsen! 
 
Vi tog sedan in Sofia, borstade av busen och ställde fram vagnen. Selade på, rustade vagnen med Sofias täcken och körde sedan i väg på en snötur! Hur mysigt som helst! Det är perfekt att ha en stor och stabil rockard i det här vädret, för det är verkligen helt fantastiskt att köra i vinterlandskapet.
 
Nedan har ni en fin liten instagramfilm från turen!
 
 

Första snön!

Var ute i stallet vid lunch och fodrade hästarna, borstade av tjockponnyn och smorde ridstövlarna. Kallt i luften och snötäckt mark - precis som det ska vara! Ser fram emot en vinter i stallet och hoppas på att det blir mycket snö så att man kan tolka bakom Sofia. 
 
Nu sitter jag i raggsockor och underställ, dricker varm glögg med mandlar och tranbär och försöker få till en jul-spellista. Jag är inte särskilt julig av mig, men vill ändå julstäda lite. Kanske, kanske, kanske att jag drar fram lite julpynt också!
 
 

Tre små bilder!

Sitter och klickar mig igenom minneskortet till kameran, med bilder på det gångna året. Hittade tre bilder som "glömts bort" och aldrig visats. Två från balen och ett på en simmande Vimse!
 
 
 

Mitt livs bästa val!

Jag kommer ta över bloggen helt, därför slutar jag även att skriva mitt namn i rubriken. Hädan efter är det bara mina inlägg ni läser!
 

Att flytta Sofia till Jönåker var nog det bästa val jag gjort. På bara några dagar har jag fått tillbaka enormt mycket energi och glädje. Jag är inte alls lika trött som jag var för bara en vecka sedan, trots att jag inte förändrat några sovrutiner. Den fasta rutinen att göra samma sak varje dag och all den extra utvistelsen har gjort mig gott!
 
Det är inte bara energin som förändrats. Jag har också officiellt bytt favoritoutfit. Från jeans, tröja och finkängor till långkallingar, färgglada raggisar och fultröjor. Helt perfekt!
 
 
 
 

Vilja - På benlyftarpromenad med julgransprovning

Klädde upp Sofia i de allra finaste, lysande klädesplaggen och tog med henne ut på en långpromenad som varade i en och en halv timme. Vi manglade oss igenom skogen och tränade på att lyfta på fötterna över stock och sten, samtidigt som vi utförde lite julgransprovsmakning (obligatoriskt när man går i skogen ju!). Att gå i skogen är jättejättejätteroligt tycker Sofia. Att gå på grusväg är däremot jättejättejättetråkigt. 
 
Jag själv har sovit exakt en timme i natt. Totalt överpigg. Har en teori om att jag fått i mig en överdos av syre de senaste dagarna, eftersom jag bytt mitt tråkiga liggainneochsepåserier-liv mot varaistalletheladagen-livet. Sol och luft och stalldoft ger mer energi än vad all sömn och energidryck i hela världen kan bringa!
 
 
 

Vilja - I don't want a lot for christmas...

... There is just one thing I need....
 

Okej. Nej. Jag har rätt mycket på min önskelista, så tomtenissarna lär bli utarbetade tack vare mig. Knåpade ihop en liten lista av vad jag önskar mig:
 
 
Från HÖÖKS:
  • Reflexvinterjacka (nu när jag kommer spendera all ledig tid i stallet känns det som en bra grej att faktiskt synas i mörkret!)
  • Stalltermobyxor
  • Baksele, i stort behov av! 
  • Däckelpadd
Från IKEA:
  • Vägglampa
  • Överkast (åh vad jag behöver ett bra överkast!)
  • FJELL garderob
Från H&M:
  • Världens mysigaste kofta ♥
  • Guldhalsband med "löv"
Från INDISKA:
  • Smyckeshängare (Hur snygg som helst, och eftersom alla mina smycken ligger och dräller på tvättmaskinen är det en ytterst bra grej att ge mig i julklapp!)
Från BAUHAUS:
  • Duschslang + duschhuvud, världens tråkigaste sak att önska sig - men behöver en ny
Länkar:
 
 

Vilja - Första advent

Jag är alltid lite anti Coop. Jag är ju ICA-handlare liksom. Men så hamnade jag av någon anledning på Coop. Och så packade av någon anledning kassörskan min kasse åt mig. Så nu känner jag mig nästan lite otrogen mot ICA, men det var ju lite guldstjärna i kanten där.
 
Har spenderat hela söndagen i stallet. Smörjt prylar, gjort iordning bland mina saker, promenerat med Sofia. Sådana där bra saker, i stället för att sitta inne hela dagen. Kom hem för en timme sedan och gör nu lite mer juliga saker: Äter saffranostkaka och dricker glögg. Mums!
 
 

Follow on Bloglovin