Vilja - Tar tecknade självporträtt till en helt ny nivå

Jag hade tråkigt...
 
Och när jag har tråkigt kan vad som helst hända...
 
Denna gång fick jag för mig att teckna. Ett självporträtt. 
 
 
På mig själv.
 
 

Vilja - Ett inlägg om motivation

Dagsplaneringen gick ju åt skogen kan man säga. Därför blir jag kvar hemma och ägnar hela dagen åt finstädning. Därför tänkte jag också skriva ett inlägg om motivation, som jag lovade tidigare i veckan!
 

Motivation är ett fascinerande begrepp. Vissa har mer av det rent naturligt, andra måste jobba hårt för att hitta det och andra har tappat sin helt och hållet. Motivationstrollet inom oss bor på olika djup, är olika svåra att väcka och krävs olika mycket för att hålla igång. Hur är ditt motivationstroll?
 

Mitt motivationstroll är seglivat, svårväckt och så-inåt-helvete tjurigt. En bitter jävel helt enkelt. Som inte tycker om att kliva upp på morgonen, som gärna drar ut så mycket som möjligt på tiden innan man tar sig ut på en löprunda och som då och då kräver straff för att öht genomföra något (tänk typ; "Du får inte sova förrän du gjort det eller det"). Motivationstroll kan vara vältränade och icke-vältränade. När man börjar träna sitt inre motivationstroll krävs det väldigt mycket strider. Trollen är ofta sega jävlar och kräver en hel del övertalning för att genomföra något - och en hel del tjat för att fortsätta genomföra det. Något som många troll dock gärna gör är 1. Sova, 2. Äta onyttigt, 3. Lata sig. För att genomföra detta krävs oftast ingen övertalning alls, det gör de gladeligen. Straffet blir att kroppen inte mår helt bra. Det kan också leda till övervikt och sjukdomar. 
 
Många tycker att jag är en aktiv person. Att jag är starkare än jag är eller att jag är lite utav en duracellkanin. Men mitt motivationstroll är en bitter typ som i princip kräver tortyr för att komma igång. Hur gör jag för att släpa mig ut på en löprunda i stället för att sitta hemma i soffan? Jo, oftast kräver det en stund av mental förberedelse; "Prick klockan 14 ska jag byta om till träningskläder. Då SKA jag träna, fram tills dess får jag sitta vid datorn". Detta upprepar jag en miljon gånger. Sedan segar jag på mig träningskläderna och latar mig en stund till. "14.30 SKA jag ut och träna". Sedan får jag gräla med motivationstrollet ett tag - och efter ett tag vinner jag och tar mig ut på rundan. Sedan är det krig i huvudet under ungefär 25 minuter, vilket är den ungefärliga tiden som det tar att springa min vanliga runda. Motivationstrollet mot adrenalinmilitären. Det är tuffa bud där! 
 
 Nu har jag kommit så pass långt att jag faktiskt tränar åtminstone 5 dagar i veckan, på en nivå att jag avlider i en liten pöl av svett. Men hur kommer man hit om man vanligtvis är en soffpotatis som hellre sitter i soffan och dricker cola?
 
Man motiverar motivationstrollet! Väck jäveln! Låt trollet bli beroende av endorfinkickarna från träningen! - Men gå inte ut för hårt i början. Skryt! Skryt om allt du gör. Tar du dig ut på en promenad - låt hela världen då veta det och var stolt över vad du gjort. Var lite ego och lev på andras avundsjuka, för någonstans därute sitter någon i soffan med ett sovande motivationstroll medan du varit ute på promenad - även om det inte var en lång sådan. Få in rutinen att röra dig en bit varje dag, men pressa inte upp pulsen i max varje dag. Prova att springa lite en dag, kicka igång systemet lite grann. Dagen efter kanske det räcker med att gå runt kvarteret. MEN - gå runt kvarteret i träningskläder! Få in rutinen att träningskläder = rörelse. Varje gång du tar på dig träningskläder så gör du någonting, även om det inte är fysiskt jobbigt. Få in i bakhuvudet att träningskläder betyder träning. 
 
Vad är då syftet med det? Jo, att lura motivationstrollet. Det är alltid lättare att motivera sig själv att byta om än till att faktiskt ta sig ut och göra något. När du då kämpat arslet av dig för att få in rutinen att träningskläder betyder aktivitet, så kommer du så småningom bara behöva motivera dig för att ta på dig träningskläderna - så kommer aktiviteten av sig själv. Kroppen vet vad som ska hända. Det är lite som en spårhund som alltid använder samma utrustning när den ska spåra - och som BARA använder den utrustningen vid just spår. Instinkterna aktiveras på en gång och den vet precis vad som gäller.
 
Hitta den där instinkten, att kroppen taggar till bara du får på dig träningskläderna. Väck ditt motivationstroll och övervinn de första veckorna av lidelse - har jag klarat det så klarar även du det. För mitt motivationstroll är en jävligt bitter jävel. DU klarar det, DU kan - och det är dags att trollen får jobba lite! Första veckorna är SKITJOBBIGA, för trollet kommer att hata dig och göra allt i sin makt för att få dig att gå tillbaka till de "softa rutinerna". Men ger du inte upp kommer trollet inse att det är rätt skönt att få fart på systemet - och kroppen kommer må så himla bra. 
 
Så, väck trollet, ta på dig träningskläderna och gör lite nytta! För DU KAN!
 
 
 

Vilja - It's fire in my eyes

Minimorsan väckte mig exakt klockan 10. Jag ville sova en timme till. Hon väckte mig igen, exakt klockan 11. Genom att jama i mitt öra och peta mig i ansiktet med tassen. Ja, Minimorsan är en katt. Och vet vad hon sysslar med. Det är bra att ha henne ibland!
 
Just nu sitter jag och äter nötter till brunch, jag må ha vaknat men inte tusan har jag klivit ur sängen. Kanske är bra att ta tag i det snart...
 
Roade mig med att ta närbilder på mitt öga igår, fick sedan höra att det ser ut som att det brinner i mina ögon, tyckte det var lite roligt:
 
 
 
Dagsplanen då?
 
Först och främst ska jag släpa mig ifrån denna ytterst bekväma säng, kan inte bo i den ännu ett dygn - det funkar inte så. Sedan ska jag städa upp den ungkarlsröra som uppstått senaste dagarna (katterna är rätt duktiga på att hjälpa till). Efter det kommer mormor hit och hjälper mig att storhandla (det funkar liksom inte att storhandla och behöva gå 3-4 km hem med allting. JÄVLA CYKELTJUVAR!!!). Sedan åker jag till Katrineholm - övningskörning, stallet och träning står på schemat. Sedan hem igen för att förmodligen däcka i sängen igen.
 
En enkel dagsplanering! Have a good day folks!

Vilja - Have I ever told you that I love you?

Jag är en sådan där person som är både social och icke-social. Bästa beskrivningen sammanfattad på en mening kommer nog från Skalbaggen: "Du är inte en sån där kramig person, liksom". Och nej, det är jag inte. Jag är väl lite introvert. Lite Ove. (Älskar att han fått ett eget begrepp i den här bloggen sedan jag läste boken). Vissa är lättare att krama än andra - kramar är inget som definierar vem som står närmast mig och inte, i mina ögon. Vissa, som inte står mig väldigt nära, kramar jag varje gång jag ses. Medan jag är väldigt sparsam med kramarna hos människor som står mig väldigt nära. Sedan finns det ju förstås nära vänner som jag kramar. Ja, allt det där är väldigt olika, men kontentan är väl helt enkelt att "jag inte är en där kramig person, liksom".
 
Nu skulle inte detta inlägg handla om kramar (och jag kan lika gärna varna redan nu att detta inlägg för övrigt kommer bli jävligt långt. Och då menar jag JÄVLIGT långt. Så den som inte har så mycket tid kan ju typ, läsa när ni har tid. Och ni andra kan ju poppa popcorn eller så.) så vi lämnar kramarna där i första stycket och fortsätter med den lite mer... Introverta beskrivningen av mig som socialt inkompetent person.
 
Jag är också en sådan där person som har världens sämsta telefonkultur när det kommer till framför allt min familj. Jag har en tendens att säga hejdå mitt i en konversation. Som tur är så är jag något mer socialt kompetent när det kommer till mina vänner, myndighetspersoner eller annat löst folk - men i familjekretsar (eller ja, framför allt mamma, pappa och mormor) så säger jag helt enkelt hejdå och lägger på, även om samtalet egentligen inte är avslutat. Det är till och med så illa att den jag samtalar med är mitt uppe i att säga en mening. Lite på samma vis är det när någon yttrar orden "Jag älskar dig". Jag går ofta (gärna) åt andra hållet. "Jaaaaaaaaa... Hejdå!". Jag blir sjukt illa till mods och vet ärligt inte hur jag ska bete mig. (Men säg "Jag älskar dig tillbaka då", så jävla svårt ska det väl inte vara? Öh, jo, nä, jag vet inte, men JO så jävla svårt är det, för även om jag kanske känner så - så känns orden så sjukt konstiga att jag hellre vill gräva ned mig i en grop och plantera en gravsten ovanför mig). 
 
Så, nu har ni fått en lång och komplicerad förklaring på en bit av min sociala inkompetens. Som ni förstår har jag lite svårt att visa min uppskattning för folk i min närhet (Oftast är väl den yttersta känslan att folk är förjävla jobbiga, men det är mest min Ove-personlighet som poppar upp). Så, därmed har vi kommit fram till huvudsyftet med detta inlägg; nämligen min faktiska uppskattning av min familj. Som urartar sig i en beskrivning av dessa galna personer. Let's begin! 
 
(Observera att jag inte har nån jävla "innebördes ordning", för alla personer är olika och står mig nära av olika anledningar).
 

Mormor, världens bästa mormor. Ninjatanten eller krutdamen som har blivit lite av hennes namn i mina vänners kretsar. Den lilla tanten som alla tror är min mamma, av den enkla faktan att hon är jämngammal med alla mina vänners mammor. Ninjatanten som tror att hela världen är livsfarlig för mig (men som själv inte drar sig för att brottas med farliga människor). Som förbjöd mig att cykla som liten, för det var farligt. Och som förbjöd mig att äta chips, för då skulle jag få cancer sas det. Ninjatanten som är hälften så lång som mig men fortfarande ser mig som en treåring. Ninjatanten, som i ett småbarns ögon kanske är en superhjälte - och i mina ögon kommer vara den där superhjälten i resten av mitt liv, för hon kommer alltid ställa upp vare sig jag vill eller inte. Och hon kommer reta gallfeber på mig varje gång hon säger "vi ska inte städa lite först?" när hon är på besök - i någon fördold hint att hon tycker det är lite stökigt. Men det är mormor liksom. Ninjatanten. It says it all. 
 
Mamma, världens bästa mamma. Pinsamma mamma som tappar byxorna framför mängder av folk, som fortfarande tror att hon är tonåring och som i många tillfällen beter sig mer tonårsaktigt än jag som faktiskt är tonåring (och därför har befogenhet för mitt beteende). Mamma som får mig att gråta av skratt. Eller en djup önskan att försvinna i en rodnande pöl av skämmighet. Eller som får all ilska att komma upp till ytan (det är ingen annan, utom kanske brorsan, som lyckas med det). Morsan som främlingar tror är min syster (och som fulla stuggrannar tror är "asså typ tre år äldre" än mig). Mamma som ställer upp och tar hand om och betalar för min häst, för att hon (förhoppningsvis) vet hur himla mycket den tjocka ponnyn betyder för mig. Mamma som tar på sig rustning och stridsyxa och strider för min skull vad som än händer, när det än händer. 
 
Pappa, världens bästa pappa. Som köper toapapper och kattsand i julklapp. Och blåbärssoppa (which I hate) i födelsedagspresent. Som lyssnar på dålig musik och tittar alldeles för mycket på hockey. Som tycker att varm mat ska ätas innan 19 och som ibland inte alltid är världens bästa konfliktlösare. Men som ställer upp och hjälper mig lite här och var, där det behövs. Som gör vad han kan för att jag ska ha det bra och för att mina dagar ska flyta på och vara bra. Som ringer och frågar om han får komma över och äta pizza och se på film någon dag som han är ledig och jag har lust. Meckar cykel, fixar akvarium och är pappa. Som har valt att faktiskt vara min pappa, trots att han inte behövt - men som är det för att han vill. Som låter mig vara lika mycket dotter som min bror är son. 
 
Farfar, världens bästa farfar. "En man som heter Alf" (för att ännu en gång återkoppla lite till Ove). Som har sina principer. Och rutiner. Som i princip lever på mjölk och flingor. Alltid samma flingor, från samma affär, vilket gjort att kassörskorna kallar honom "Flingan". Farfar som alltid dricker kaffe ur kopp, inte någon jävla mugg. Farfar som inte har körkort längre men som förmodligen har hela körkortsboken i huvudet. (Och som förmodligen har en lagbok gömd någonstans). Rätt ska vara rätt. Farfar som alltid är lite för snäll, som ställer upp med allt. Som ringer och pratar om korsord i 45 minuter. Och som har samma sjuka humor som jag har. Som är den enda i familjen som brinner för löpning. Farfar som älskar att prata. Stöter man ihop med honom vet man att man kommer ägna minst 20 minuter åt att prata om allt möjligt. Farfar som är så stolt över oss barnbarn att varenda kassörska förmodligen vet vilka vi är. Citat, hört i veckan och som jag fortfarande skrattar åt: "Det jobbiga med att springa är att man blir så JÄVLA SKITNÖDIG".
 
Sedan har vi morfar, världens starkaste morfar. "Det fixar vi"-morfar. Morfar och Helena som har världens bästa julaftnar och som lagar världens godaste mat. Och har världens godaste äpplemos. Och världens godaste smörgåsgurka. Morfar som lyfter upp kanoten med ena handen och bär den på axeln flera hundra meter när jag, brorsan och pappa misslyckas totalt med att halvt bära, halvt släpa tio ynka meter. Och så världens bästa morbröder förståsJakob som alltid ber mig att "sköta mig". Och som förmodligen ser mig som en liten lort fortfarande. Och Liam som varit min förebild och stora idol hela min barndom, för sina fantastiska kreationer bland annat. 
 
Ja. Detta är bara några av alla personer som utgör "The Lindgrens" (trots att det bara är typ hälften som öht heter Lindgren). Folk frågar ibland hur min familj/släkt är. Jag brukar svara; "Tänk er Sunes familj, addera sedan 10 liter galenskap och multiplicera denna röra med 100 - då har du åtminstone kommit i närheten av hur vi är".
 

Och även om jag sitter här borta och agerar socialt inkompetent. Och även om jag helst inte pratar om känslor och sådant obehagligt som normala människor kanske gör med sin familj. Och även fast jag kanske tror att jag är förjävla vuxen och klarar mig själv. Så skulle jag inte byta er mot någonting.
 
Eller ja, kanske mot en kamel. Jag gillar kameler.
 
Fast nä.
 
 

Vilja - Förnekelse och lathet

Hjärnan tjorvade ihop sig totalt efter igår. All information (och brist på information), bitterheten över när ens förväntningar inte uppnåtts, allt som måste göras på så kort tid - och där ingen egentligen vet hur det ska göras. Jag valde att lyssna på mig själv för en gångs skull, gå och lägga mig tidigt och sova ut - för att sedan ha ägnat hela denna dag åt att ligga kvar i sängen med mina varma sockar på fötterna och kollat igenom hela säsong ett av Suburgatory. Förnekat att jag öht börjat högskolan och ägnat mig åt inget annat än lathet. Jag har inte ens dammsugit. 
 
Nu är det snart läggdags igen och jag har ägnat den senaste timmen åt att fundera på hur jag ska ta mig till affären - ska jag gå, eller åka buss? Trots att jag inte har något busskort... Det hela har slutat med att jag fortfarande inte tagit mig ur sängen. MEN. Lite nytta har jag åtminstone gjort, med min kära Macbook till hjälp. Studentlitteraturen till första kursen är i stort sett kirrad och klar, CSN har fått sin studieförsäkran och allt sådant, jag har lärt mig skolans ytterst krångliga hemsida och Blackboard och andra ytterst krångliga saker. Så nu är det bara att håva in litteraturen, placera informationen på hjärncellerna och börja plugga. Men tills dess är det helg som gäller, och då blir det övningskörning samt införskaffande av kläder till måndagens disneymaskerad som gäller. 
 
Nu ska jag gå till affären!
 
Btw så är Suburgatory asbra. Någon som har tips på någon liknande serie att gå över till nu när jag betat av den?
 
 
 
 

Vilja - Fredag

Totalt slut. Totalt, helt jätteslut. Det var jag igår. Bitterheten kom i antågande under kvällen, efter en besvikelse över det röriga upplägget under gårdagens upprop. Sedan slog tröttheten till som en faceplant i en betongsugga. Jag gick och lade mig vid... 20 kanske? Sov som en stock fram till 9 i morse och har sedan strosat runt i tofflor och morgonrock. Det märks att det börjar bli kallt på nätterna (och att min blodcirkulation är jämförbar med en åttioårings), för nu har mina fina sockar åkt fram. De är bäst att sova i när man har frusna fötter!
 
Nu ska jag ägna förmiddagen åt att titta på Suburgatory på datorn, innan jag ska ta tag i mitt liv och göra lite vettigt. Tills dess ska jag njuta av att ha varma sockar på fossingarna!
 
 
 
 

Vilja - Time for school!

Känns sjukt konstigt att ha sprungit ut med studenthatten på, för att en sommar senare skriva "It's time for school". Om 35 min ska jag placera mig i bilen mot Eskilstuna, det är dags för upprop och startskottet för min sjuksköterskeutbildning. 
 
Just av den anledningen valde jag också att ställa klockan på 05.30, för att ha en riktig rivstartmorgon utan stress. Eh, ja. Inte för att jag klev upp förrän 06.15, men tanken räknas i alla fall. Hann ta en dusch, förfäras över att jag inte har något privatliv när katten väljer att sitta på badkarskanten och titta på mig när jag duschar (när får jag någonsin vara ifred här hemma!??). Hann koka mannagrynsgröt, vilket är hur jäkla gott som helst men inte äts så ofta eftersom det inte är supernyttigt. Speciellt inte om man äter den med jordgubbssylt som innehåller typ 100% socker. Men det är världens godaste jordgubbssylt, för det är morfar som gjort den. Och hellre 100% socker i en återanvänd glasburk änn en burk (tänk plastförpackning a la Squeezy) med något suspekt, rödfärgat innehåll som genomgått en miljon kemiska processer och som innehåller typ 3% jordgubbar. Nej tack. 
 
Så mannagrynsgröt och hemgjord jordgubbssylt blev det alltså. Mannagrynsgröt skall icke ätas med mjölk - däremot är det fantastiskt gott att dricka mjölk till. Så det blev det också. Och ett glas berocca för att vakna lite så här tidigt på morgonen. 
 
Sedan spydde katten på golvet. Precis framför mig.
 
Men, jag hann i alla fall äta upp min gröt så jag är inte bitter!
 
 
 

Vilja - Jag är en riktig nörd när det kommer till personlig förbättring

Igår tänkte jag skriva ett inlägg om motivation. Spökena bakom det och hur man väcker det inre (motivations)trollet. För många av oss är latmaskar. Hos många av oss är det där motivationstrollet svårväckt, medan det andras troll lider av ADHD och kan inte sova alls. 
 
Just nu sitter jag i badkaret och eftersvettas. För badkarets porslin utgör en zon av svalka som inte är uppnåelig någon annanstans i lägenheten. Och precis just nu valde Minimorsan att bajsa i kattlådan som står i badrummet. Och det luktar inte godis. Blä. 
 

Okej, återfå fokus. 
 
I alla fall, detta inlägg uteblev igår på grund av hastigt uppkommen bitterhet. Och det uteblev idag pga bibehållen, djupt rotad bitterhet. (Och några andra ärenden som faktiskt skulle kunna tyda på att jag eventuellt faktiskt har ett liv. Och det var att boka körlektioner, plugga teori och betala räkningar - vilket inte är allt för roligt att läsa om). 
 
Därför skulle man kunna tänka mig att detta motivationstrollsinlägg (djupt pedagogiskt och insiktsfullt) skulle kunna komma nu. Eftersom jag vid det här laget skrivit en miljon tecken om ett uteblivet sådant. Men icke. 
 
För vet ni vad? Jag bestämde mig för att ge mig ut på en nattlig löprunda. Igen. (Ni är förmodligen inte förvånade över att dem är nattliga vid det här laget, am I right?). Bestämde mig för att prova vattenryggan jag fick med mig hem från Sportshopen i Grebbestad (tack mamma ♥). Eller, rymdryggan som jag bestämt mig för att kalla den. 
 
I början var det rätt skönt att kunna dra i sig en klunk vatten då och då, det blev som en liten energikick. Att jag den sista kilometern mest ville spy är dock en annan sak, men det är väl en vanesak. 
 
Det jag ville komma fram till är i alla fall: Jag har satt ännu ett nytt personbästa på 4 km!
I natt kom jag runt på tiden 22:53min. En förbättring med nästan 30 sek! Långsammaste hastigheten var under min sega 3e km. Är alltid långsammast där. 6:03min/km var snitthastigheten - och det är faktiskt bra. Snart har jag nog pressat mig ned under 6 min! 
 
Om dagens personlighetsförbättring beror på rymdryggan eller min inre, mentala militär kan jag inte svara på. Kanske både och? 
 
Bra humör är jag i alla fall på igen! Det behövdes lite personlig förbättring för att komma över bitterheten. Tjohej!
 
Tyvärr blir det ingen bild, för iPhoto vill inte samarbeta :'(
 

Vilja - NU är jag bitter!

Har haft två riktigt bra träningsdagar under söndagen och måndagen. Det blir mest konditionsträning på hemmaplan, så det är skönt att få pumpa igenom musklerna ibland också. I söndags körde jag igenom kroppen på World Class-gymmet i Katrineholm. Sedan bar det av till bion för att se på The Heat och äta nötter och göra hela träningspasset ogjort, hehe. 
 
Igår cyklade jag 14 km för att sedan köra igenom ett skivstångspass. Fick den tyngsta jävla stången till en början och dog efter första omgången, så fick byta till en lättare för att i stället bygga på med lite vikter. Konstigt nog har jag ingen träningsvärk idag, så jag kanske skulle köttat på med den tunga stången i alla fall?
 
Övningskörde hem till Nyköping på kvällen. Kliver ur bilen och upptäcker att mina andra cykel också blivit stulen. Så, nu har jag ingen cykel alls. Vilket gör mig jävligt ledsen för jag cyklar tamejfan överallt. Särskilt när jag ska till affären, eftersom den ligger flera km bort och jag oftast köper med mig kattsand (som väger 10 kg). Att gå hem med 10 kg kattsand + en tung kasse mat är ingen höjdare. I alla fall inte när det är typ 3 km hem. 

ALLTSÅ JÄVLA ARSLEN KAN NI BARA LÅTA BLI MINA GREJER ELLER???
 
Så idag är jag bitter. Har precis skrivit en polisanmälan. Igen. En månad sedan förra gången. Så nu ska jag fortsätta sura. Och kanske ta cykeln till ICA och köpa en sallad. Eller vänta. Nej, det kan jag ju inte. FÖR JAG HAR INGEN JÄVLA CYKEL. 
 
Ni får ingen bild idag. Använd er fantasi i stället.

Vilja - Jag är inte bitter

Jag har precis skrivit det genom tiderna bästa inlägg som kommit från mig.

Eller ja. Troligtvis säger jag väl så för att jag i stundens hetta råkade radera hela skiten. 
 
Men jag är inte bitter. 
 
Här är min brunch:
 
 
 
Jag är JÄVLIGT bitter.

Vilja - Jag är inte världsbäst på det här med dygning

Om jag lyckats hålla mig vaken till nu?
 
Nej. 
 
Jag somnade när jag läste världens bästa bok (En man som heter Ove) och sov i fem timmar. Sedan fick jag ett sms om att mamma och mormor var på väg hit för den inplanerade middagen på Rökeriet. Som tur var hade jag gjort mig en ny frisyr innan jag somnade - och valt att vräka på med hårspray den här gången. Mitt hår är ganska tacksamt, så det såg likadant ut när jag vaknat som när den var nygjord. (Jag kanske borde börja använda hårspray oftare? No more morgonfrillor!). 
 
Drog på mig lite kläder. Kom på att det var väldigt dragigt på uteserveringen sist vi var där, så valde att ta fram min älskade ullponcho. Inte så smickrande för figuren precis, men ack så mysig. Jag bär den vid väl valda tillfällen (Okej, jag erkänner, den är rätt svårmatchad och ännu mer svårtvättad, så det är väl snarare därför den inte kommer fram så ofta). Ljuslila tisha, svarta jeans, halsband med uggla (klassiker), favoritarmbandet - och så den stabila frisyren förstås. Frisyren känns lite som en mesig variant av Amy Winehouse spektakulära hårkreation, men det var ack så skönt att få upp allt håret och slippa gummisnodd (tro det eller ej - det sitter som berget trots att jag bara har några spännen i). 
 
På menyn valde jag en favorit i repris, laxburgaren. Godare än förra gången (förmodligen för att det inte gjorde ont att äta denna gången) men blev nog en miljon gånger mättare. Nästa gång tänker jag prova fisksoppan (eller musselsoppan, jag älskar musslor!).
 
 

Vilja - Gimme' your best shot!

Jag bestämde ju, som ni fick veta i föregående inlägg, att jag skulle 'dygna' i natt. Det vill säga inte sova förrän nästa natt. Som vanliga tonåringar i 15-ish åldern brukar göra. Att jag nästan är gammal tant i jämförelse låtsas jag inte om, men jag kände att en 'dygning' krävdes för att komma tillbaka i rätt dygnsrytm. Som betyder 23-07 och inte 05-13. Jag har katterna att tacka detta dygnsskifte, men det vet ni redan. Nog om det!
 
Jag har ägnat de senaste timmarna åt att leka med mitt hår. Och insett att jag inte behövt någon hårspray eftersom mitt hår är lite väl stadigt av sig självt. Jag har således fortfarande inte invigt hårsprayen. Nåja. 
 
Inleder med en frisyr á ala Drottning Elizabeth. Eller ja, vilken drottning som helst egentligen. Sjukt kungligt!
 
(Att resultatet av sminkningen snarare klassas som en jämförelse med en mexikansk prostituerad fyrtioåring är en annan femma, men där väljer jag att skylla på att jag gjorde den efter att jag gjort frisyren - och det var sjukt svårt)
 
Jag har till och med så mycket tid det här dygnet att jag ägnat några minuter åt att göra en GIF av några av bilderna. Så har ni inte ett bredband från stenåldern kanske den fungerar också! (Och för upplysnings skull; Mormor, GIF betyder att bilden är rörlig. Oftast i alla fall. Vissa misslyckas med sina GIF;er så att de är orörliga fast att det var meningen att de skulle vara rörliga). Nåja. Det är svårt att vara seriös klockan tre på natten, so I give you a mexican Queen Elizabeth (btw, stavar hon med Z eller S?!):
 
 
Sedan blev det lite si och så, om man säger så. Håret bestämde sig för att det var rätt bra att stanna så här, jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det:
 
(Det kallas volym för er som inte visste det)
 
 
Jag borde göra hårspraysreklam. Trots att jag inte ens använder hårspray.
 
Det blev en sån här också:
 
.... Eh, och en sån här:
 
 
Nu är det vidare mot nya äventyr! Köket ska städas och benen ska springa!
 
 

Vilja - Forever alone

Idag skulle jag ha tagit en tripp till Karlstad, men det ställde jag in. Så vad har jag i stället gjort? 
 
1. Sovit för länge (katterna höll mig vaken hela natten. Igen.)
2. Gått en promenad... Till pizzerian.
3. Ätit en halv pizza och kollat på ett av de mest värdelösa program man kan hitta - Real housewives of Beverly Hills
4. Fått ont i magen av pizzan eftersom jag uppenbarligen är känslig mot gluten och allmän skitmat
5. Plockat pizzarester från tandställningen, eftersom precis allt uppenbarligen väljer att fastna i den (till och med soppa, fick jag erfara häromdagen)
6. Cyklat till Willys och köpt godis (Ja, ni läste rätt! WILLYS! Jag har svikit mitt kära ICA. Men det är bara Willys som har M&M i lösvikt)
7. Insett att jag inte kan äta godis. Eftersom allt fastnar i tandställningen. 
8. Ägnat resten av kvällen åt att plocka godisrester ur tandställningen medan jag tittar på Idol.
 
Vad jag har lärt mig av denna dag? Att det inte är värt att äta skit, särskilt inte när man har tandställning. För det är inte särskilt gott - och det fastnar värre än bra mat. 

Och just det. Anders Bagge är förjävla bra. En av de roligaste människorna som finns med i Sveriges TV-produktion.
 
Ikväll ska jag dygna, för att lite snabbt och smidigt vända tillbaka dygnet. Därför kommer jag ägna natten åt att läsa boken En man som heter Ove, städa upp i mitt skitiga kök, slänga godiset jag inte åt upp, springa en runda och kanske prova att göra någon cool frisyr av mitt hår!
 
När jag gifter mig och får barn ska jag anställa Anders Bagge som jultomte!
 
 
LÄS DEN!!!
 
 

Vilja - Från liten till stor

Hittade lite gamla bilder på Laban. Det känns som att det var igår som han var liten och gullig (nu är han stor och tror att han är en riktig tuffing, men egentligen är han en mammagris). Han är född i januari 2009, så det är hela 4,5 år sedan. Tiden går fort som tusan! 
 
 
 
Laban och Minimannen:
 
 
 
Det känns också sjukt att tänka att Minimannen i sin tur hunnit bli 11 år gammal. Sjukt!

Vilja - Feeling fab

Jag vet inte vad som har hänt med mig, men jag har fått världens självförtroendekick på senaste tiden. Det känns härligt, men ändå rätt skumt, att svassa omkring och känna sig sjukt fab. That's right. Fab. I'm frikkin' fabulous!
 
Jag tvivlar, förstås. Nästan varje dag. På mina förmågor och på vad andra egentligen tycker om mig. Men det är nog mänskligt. Men bland alla dessa tankar har jag alltså hittat en liten gnista av självkänsla. Från att ha gått förbi spegeln och muttrat åt alla brister - kan jag nu inte låta bli att småle lite åt hur awesome jag är. 
 
Är det tandställningen som tagit fram denna mystiska känsla? Den onda, jobbiga metallsaken som valt att bosätta sig på mina tänder den närmaste tiden? Är det någon hemlig identitet som kommit fram med hjälp av den?
 
Nej jag vet inte, det är väl kanske endorfinkickarna från alla träningspass den senaste tiden som har satt sina spår. Känns rätt gött!
 
 

Vilja - Bro, bro och breja tagen till en helt ny nivå

Kvällsträning var det ja. Har blivit rätt bra på det den senaste tiden.
 
Ikväll valde jag och Minimannen att ta leken "Bro, bro och breja" (ni alla minns väl den hoppas jag??) till en helt ny nivå. 
 
 
Det här med att göra allting upp och ned är lite nytt för mig, om man säger så. Det finns vissa brister helt enkelt. Till exempel är det nog inte helt och hållet meningen att ryggen ska vara S-formad. Jag jobbar på det. 
 
 
... Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att rätta till det hela. Men stressen från självutlösaren gör det inte enklare om man säger så:
 
 
... Resultatet blev väl snarare jämförbart med en uppochnedvänd jägarvila (med raka ben). Eller jag vet inte vad. Det var meningen att jag skulle räta på ryggen, men med tanke på att jag har en så välutvecklad koordination att jag inte ens kan vicka på höfterna när jag går så är det väl förståeligt att kroppen inte riktigt lyssnar när man är upp&ned. 
 
Jag gjorde ett försök till (eller rätt många, ska jag väl erkänna):
 
 
... Improvement! 
 
I början kändes det dock lite otäckt att stå på golvet. Så jag tänkte att jag kunde vara smart och stå i sängen i stället, så att jag landar mjukt om jag ramlar:
 
 
... Som kameravinkeln så vackert visar, så har jag ingen midja. (Och knappt några armar heller, om man tänker efter. Det var kanske inte det smartaste att stå i sängen trots allt - madrassen är lite väl mjuk tror jag).
 
Som sagt. Det var inte det smartaste draget att stå i sängen. Det blev betydligt svårare att hålla balansen, vilket även kamera(jäveln) så vackert skaffade sig bevis på:
 
 
... Men det är bara dåliga förlorare som ger upp i förtid! Jag provade igen:
 
 
Nailed it!
 

Inser att en hel del bålstyrka och teknik behöver övas upp. I'll keep you updated! 
 
... Och avslutar med denna (känner att den passade rätt bra idag):
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilja - En kall middag

En kall middag behöver inte vara negativ. Det är inte alltid man orkar sätta igång spisen (okej, typ aldrig den senaste tiden hemma hos mig, har i princip bara ätit kall mat de senaste veckorna). Idag var en sådan dag, snabbt och lätt ville jag ha det. Därför fyllde jag min tallrik med smarrigheter; babyspenat (något av det bästa som finns!), lax, rom, rökt kalkon, senapssill och en klick turkisk yoghurt för att möta upp sältan. 
 
Känns lite midsomrigt på något vis? Får låtsas att jag firar midsommar nu helt enkelt, jag jobbade ju när det var!
 
Har för övrigt köpt boken "En man som heter Ove" nu, ser fram emot att få läsa den!
 
 

Vilja - I'm wearing pants today!

Kjolar och klänningar är mitt inre kall, det är vad jag klär mig i var och varannan dag (förutom träningskläder förstås) och det är inte allt för ofta som byxorna åker på. Men jag har ju faktiskt en hel byrålåda full med jeans av alla dess slag. Jeans med universum kastat på sig, svarta jeans med sammetsblommor, vinröda jeans, klarröda jeans, marinblå, mörkgrå, ljusgrå, svarta... Låg midja, hög midja, normal midja - you name it. Favoriterna är mina svarta med hög midja, fulla med ljusare ränder (det kommer dock från att tvättmaskinen missfärgat dem, men det orkar jag inte bry mig om). Jag älskar dem - men det är inte ofta de används. Jag skyller på att "tillfällena är väl valda". Idag är en sådan där väl vald dag. Jag ska iväg till Ica och spana efter boken En man som heter Ove. Och på Ica måste man ju vara fab. 
 
Delar med mig av dagens outfit, I like it!
 
 
 
Och ja. Så är jag väl skyldig att ge den obligatoriska produktbeskrivningen. Jeansen är från H&M, halsbandet, skärpet (♥) och tröjan är från Gekås och armbandet (som är mitt nya favoritarmband och används i stort sett dagligen) är från en smyckesoutlet i Smögen!

Vilja - Hästtjejen som blev cowgirl

Mormor skickade ett sms precis när jag satt med munnen full av yoghurt och hallon; "Vet du om att du är med i tidningen?".
 
Ja, eller jag visste inte att jag var det just idag - men jag visste att det komma skulle. (Jag menar, jag har ju blivit intervjuad). Så ja, idag är jag med i Sörmlandsbygden!
 
Har skrivit av texten så att den går att läsa under bilden.
 
 
"När Ökna Naturbruksgymnasium utanför Nyköping i år stod i sin fagraste blom satte Vilja Lindgren på sig studentmössan. Hennes bästa polare under gymnasietiden kunde tyvärr inte närvara. Med tung buk strosade Äddan runt i markerna i väntan på nedkomsten.
 
Tidigt fick Vilja Lindgren en idé som gick ut på att träna en ko. Snart insåg Vilja att det bästa var att börja med en kalv. Hon fastnade för Äddan då jerseykalven var ett par dagar gammal. Kon är döpt efter Eddan, en älskad lärare och glädjespridare på Ökna. Precis som Äddan.
 
Vilja var hos kalven så ofta hon kunde. Hon gick förbi och klappade henne och satt i båset alla raster. Träningen inleddes med att sätta på och ta av grimma, för att sedan ta ut Äddan på promenader. De traskade runt varje vecka året om. 
       - Vi har gått på i stort sett alla ställen runt Ökna, i sol, regn och snö. Jag lät Äddan vara med så mycket som möjligt för att hon skulle bli så trygg som möjligt. Relationen vi byggde upp blev allt starkare eftersom jag var hennes trygghet under äventyren.
Kalven blev som en stor hund för Vilja
     - Att hon blev lydigare än mina hundar, tryggare och mer orädd än min häst var en bonus. 
Förra sommaren var Äddan tillräckligt stor för att klara av lite tyngd, så efter samråd med lagårdspersonalen provade Vilja att sitta på henne. Sittandet gick över till en kort tur i skritt som Äddan accepterade och snarare verkade tycka om. 
      - Jag har alltid varit noga med kommunicera med kroppsspråket men hon ska också lyssna på grimmans signaler. Viktigast av allt var nog att vi båda hade roligt. 
 
Äddan är född i april 2011 och kalvade till sommaren i år. Därefter blev det inte så mycket ridning. 
       - Genom alla tokigheter vi gjort under tiden på Ökna har de flesta lärt känna oss och uppskatta oss. Vi har varit med på skördemarknaden, då vi patrullerat området. Äddan var en folkmagnet utan dess like, det tog säkert en halvtimme att ta sig hundra meter eftersom alla ville klappa henne och ställa frågor. Vi var även med i luciatåget som tomte och ren under julmarknaden. Äddan tycker att det är spännande, hon är glad att komma ut och vet precis vad som gäller när jag kommer fram med grimman till båset, säger Vilja.
      - Projektet gick ut på att se om det var genomförbart att socialisera en kalv och få den att göra saker man vanligtvis inte gör med nötkreatur. En punkt var att bygga bort min rädsla för de fantastiska korna, vilket lyckades. Målet var att få Äddan att gå fint i grimma samt möta främmande situationer och ta sig förbi dem. Vi kom betydligt längre än så!
 

Bilder från skördemarknad och julmarknad, när Äddan var en liten plutt:
 
 
 
 

Vilja - Speed it up!

Att katterna hjälpte till att vända på mitt dygn igår hjälper väl inte precis för nästa natts sömn. När klockan tickar iväg mot morgonen och man fortfarande inte somnat vänder det i stället så att hjärtat börjar klappa skitfort. Som en uppskrämd kanin eller varför inte en zebra som blir jagad av ett lejon. Välj vad ni vill! Då är det i alla fall inte längre lönt att försöka sova. Så vad gör jag? Kliver upp, drar på mig löparkläderna igen och snörar på mig skorna. Med tanken att springa tills jag dör. Eller något sådant. Som den jagade zebra jag är. Med en kort spellista på enbart tre låtar med riktig kick-ass dunk skuttade jag iväg mot centralstation, vidare mot Mördarrappan (ni vet, Trappan) och sedan hemåt. Med en fart som är jämförbar med den plågade spurt jag brukar dra till med i slutet på mina löparpass. 
 
Med en känsla av hur musikens dunk och hjärtat pulserande på något vis kommer in i en samspelande rytm, och pulsen känns ända ut i fötterna. En fot framför den andra, nattens kalla luft mot mina armar och rysningarna längs ryggraden när adrenalinet kickar in. Det är så det ska kännas när man springer. När man är oövervinnerlig och det känns som att man ska kunna springa hur snabbt och långt som helst. En fot framför den andra, och plötsligt är man hemma igen.
 
En kort runda, 1.9 km. Nästan två km. På tiden 8:53. Inte ens nio minuter. Några få minuter, sedan är man hemma igen med svetten pärlande på pannan. Nu är jag nöjd. Nu är jag trött. Nu är det bara duschen som fattas innan jag kan hoppa i säng och förhoppningsvis sova en stund.
 
Min prestation det senaste dygnet har varit helt fantastisk!
 
 

Vilja - Fortsätter briljera!

Ni kommer snart tröttna på mig, som bara kommer här och skryter om hur jävla grym jag är som ständigt förbättrar mina resultat... (Haters gonna' hate?)
 
Jaja, min blogg = mina bekymmer!
 
Drog på mig träningskläderna och kastade mig ut på en kvällstur igen. Denna gången med inställningen att pressa på distansen i stället för tiden. Sprang min vanliga 4km-runda, men i stället för att springa raka vägen hem på slutet valde jag att svänga av och springa en km extra. Och med försöket att hålla någorlunda samma tempo som när jag bara springer fyra km. Långsammaste kilometertiden blev 6:13min/km, resten höll sig under 6 min - och i slutspurten pressade jag ned mig till hela 4:30min/km! Kontentan av det hela blev 5:16 km på 30:46 min. Och vad 5km-tiden slutade på? 30:07 min! Med tanke på att jag var nere på 23:20 min på 4 km igår, så vet jag att jag mycket väl kommer kunna pressa mig till under 30! 
 
Jag är supernöjd över min bedrift, så i morgon blir det vila från löpningen och i stället ska jag ta mig ut i skogen med min mountainbike. Heja heja!
 
Kanske är det tandställningen som för tur med sig? Med tanke på vilket skav jag fått av den, så får jag väl tänka så för att få ut något positivt av det hela!
 
 

Vilja - Finito!

Jag orkar inte röra en kod till, så nu får designen lov att vara kvar! Tycker den blev helt ok, skönt med något nytt. 
 
Har ägnat kvällen åt att... Äta tomatsoppa och kolla på "Not another teenagemovie". Totalt värdelös film egentligen, men lite rolig på något vis. 
 
Well, well, vad tycker ni om designen? 
 

(Jag gillar det faktum att jag nu kan ladda upp större bilder, woho!)
 
På tal om bilder så tecknade jag en (liten) bild så här på kvällskvisten. Den skulle först vara till en beställning, men jag fick inte riktigt till det så den blev inte särskilt lik originalmotivet. 10x13cm yta är lite pilligt att teckna på.
 
 

Vilja - Designbyte på G!

Headern är på plats, nu ska jag bara sakta men säkert byta ut den gamla designen till något nytt och fräscht. Hoppas att HTML-kunskaperna sitter på plats, det var nämligen länge sedan jag pillade med det sist. Med tanke på att jag totalt glömt bort hur man gör 3D-text (Tack Frika och Frell som räddade mig!) så ska det bli spännande att se hur resten blir, hepphepp.
 
Detta är bilden som utgör den nya headern, tycker att den är mer oss än vad den förra var. Klockren, right?
 
(Ser ni den inte kan det vara lämpligt att trycka på F5... Om ni inte har en Mac som jag, för i så fall har jag inte en susning om hur man uppdaterar webbläsaren)
 
 

Vilja - This is a good, good day!

Har precis fikat med Annika i en och en halv timme. Vi har ätit glass och pratat om kor. Så himla fint och mitt bittra humör från nattens störda sömn är som bortblåst. Annika var min medbedömare under mitt projektarbete, min arbetsledare förra sommaren och även min goda vän. Så fantastisk människa! 
 
Jag blir så glad över alla fina vänner jag har i min närhet, ni alla betyder så mycket för mig och gör mina dagar lite bättre. Ni alla är så otroligt olika men så otroligt bra! 
 
 
Söt som hon är gav hon mig också presenter. Självklart ko-relaterat! Tack ♥
 
 

Vilja - Frulle och ännu ett finbesök

Känns jättefint att säga att man ätit frukost vid 14. Verkligen... Fint. Katterna lekte Batman fram till klockan 7 i morse. Vilket betydde att jag lyckades somna vid den tiden. Höll på att bli tokig där ett tag runt 5.30, men efter att till slut ha dragit till med drastiska metoder (dvs hällt upp en halv burk mjukmat till dem) så lugnade det ned sig och jag fick sova. Vilket också betyder att jag försköt mitt dygn med X antal timmar och inte orkade kravla mig upp förrän vid 13. 
 
Frukosten bestod av turkisk lättyoghurt och frysta hallon. Looks like icecream! Turkisk yoghurt är hundra gånger godare än kvarg, lika mättande men innehåller inte fullt lika mycket protein. Jag offrar dock det sista för det faktum att mina smaklökar uppskattar yoghurten mer. 
 
Om en timme får jag finbesök, världens bästa Annika kommer hit och fikar! Ser fram emot det, inte träffat den fantastiska människan sedan studenten!
 
Rosorna jag fick av Alexandra förra veckan har för övrigt slagit ut ordentligt nu, hur fina som helst!
 
 
 

Frida- Träna för din egen skull och inte för någon annans

Innan jag skaffade denna bloggen så var träning bara för någon annans skull och inte ett dugg för min skull. Men som det ser ut idag gör jag allting endast för min skull och för min hälsa.
Igår såg jag mig själv från förra året i en annan tjejs blogg. Hon hade hört från sin pojkvän att hon var "större" och ville därför träna. Har man då inget bra självförtroende så påverkas man sjukt mycket av dessa kommentarer som kommer från kompisar, pojkvännen, folk på stan osv.
Jag vet själv hur det känns att få en sån kommentar och jag har själv vetat att jag vägt för mycket.
 
När jag var yngre kunde jag inte ens se mig i en spegel utan att må dåligt så det slutade med att jag undvek dem eller hängde något över dem. Det slutade även med att jag åt mer och mer endast för att jag mådde dåligt vilket resulterade i att jag gick upp mer i vikt.
I 7an-9an blev det bara värre, jag gick förbi affärer påväg från skolan varje dag och då slutade det ju självklart med att jag köpte godis varje dag. Jag gick ännu mer upp i vikt.
När jag till slut fick min panik-ångest så gick jag ner i vikt av helt fel andledning tyvärr.
 
I våras gick det upp för mig att jag skulle träna för min egen skull och igår startade jag min träning ordentligt.
Som jag mår idag har jag inte mått på länge, kroppen känns så otroligt bra och jag känner förändring redan nu!
Idag vet jag inte riktigt hur träningsschemat ser ut men vi får se vad dagen har att erbjuda!
 
 

Vilja - Ständig förbättring, fan vad jag är bra!

Har skaffat mig ett nytt personbästa. Tack vare att jag bestämde mig för att ta mig ut ikväll. Inte nog med att jag vann över hjärnspökena som hellre ville sitta kvar i soffan - jag kammade också hem ett nytt personbästa!

Sprang min vanliga 4 km långa runda, som jag tidigare har förbättrat resultatet på varje gång jag sprungit den. Och trenden håller i sig!
 
Dagens resultat visade 4 km på 23:20 min. En förbättring med 1,5 min! 
 
Bad-ass!
 
 

Vilja - En kvällstur i löparskorna

Lika gul som en Flubber är grön. Det är jag i mina fina löparkläder! Jackan och tröjan är båda lika gula (betydligt gulare än bilden visar). Snorbra när man ska springa i mörker. (Och betydligt snyggare än fladdriga reflexvästar). 

Tänkte först att jag skulle springa i morgon. Samma sak sade jag till mig själv igår. Och sedan kom jag på (för typ tio minuter sedan) att jag ju ska göra saker när jag har bestämt det, inte skjuta på det. Därför är det bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i mörkret. För jag bestämde igår att jag skulle springa idag. Och idag är inte i morgon. Wish me luck! 
 
Alla kläder är från en sportoutlet i Smögen. Supernöjd med både kvalité, passform och pris! 
 
 
 
 

Vilja - En potatis.. Av metall

Nu har jag kommit hem efter att ha torterats i tandläkarstolen.
 
Eller ja, så farligt var det faktiskt inte. Gummisnoddarna gjorde ondare. Det här är nästan bekvämt. Om man nu kan tycka att metallskrot är bekvämt. När jag stänger munnen ser det ut som att jag fått en läppförstoring! Jag pratar lite som om jag har en potatis i munnen. Men det blir nog bra, jag behöver bara se ut som en fjortonåring (no offence, fjortonåringar är bra det med, men man vill inte gärna se ut som en sådan när man snart är 19) i ett och ett halvt år. Sedan får jag tillbaka mina tänder igen (låter som att någon dragit ut dem på mig...)
 
Blev bjuden på fika av kråkan. Åt en muffins. Skummaste känslan jag varit med om.
 
Och jag får inte tugga tuggummi, äta hårda eller sega saker. Eller äpplen och morötter. Soppa it is!
 
Nu ska jag snart iväg till Clarus och möblera om, tjoho!
 
 

Frida- Motivationen på topp!

Vaknade imorse med en udda känsla i kroppen, ett måste efter att träna.  Gick därför upp och startade dagen med både ben och magträning avslutade det träningspasset med en tallrik äppel- och kanelgröt.
Som ni kanske redan visste så ökar kanel kroppens förbränning med någon viss procent, men bara för det ska man ju inte överdriva med kanelen.
Jaja, fortsatte med 1 mils stavgång/powerwalk innan lunch som fick bestå av grönsaker och ägg. Mums!
För första gången gjorde jag ett träningsschema som jag skulle klara av men kommer göra mycket utöver det eftersom kroppen inte vill sluta jobba och inte huvudet heller.
Det var länge sedan som jag kände den känslan av att aldrig kunna sluta, så jag ska ta vara på den länge nu.
 
Det är även nu som jag funderat på vad jag faktiskt stoppar i mig om dagarna, hejdå godis och onyttigheter. Nu sätter jag upp godisregler, 3 veckor utan onödiga onyttigheter för att få ur sockret ur kroppen och dessutom få bort sockerberoendet. Sist jag testade det mådde jag så himla bra när jag klarat av det men började dessvärre direkt med godis igen vilket inte får hända igen.
Det kändes bara ännu bättre när MSN lade ut en länk som poppade upp på min dator!
 http://t.livsstil.se.msn.com/traning-och-halsa/h%c3%a4r-%c3%a4r-kaloribomberna-du-ska-akta-dig-f%c3%b6r#image=1
Det här visar många av de onyttigheter vi äter och hur många kalorier de innehåller samt vad vi istället skulle kunna äta. Det här fick verkligen upp ögonen för mig och fick fram min motivation lite mera.
It´s my time too shine!
 
 
 
  

Vilja - Lycka är att ha en 'egen' ko

Äddan. 
 
Äddan är namnet på en av de mest fantastiska varelser som vandrar på denna jord. En varelse som gett mig så mycket minnen, så mycket erfarenheter och så mycket lycka. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket kärlek som existerar till denna filur. Hur stor del hon har stulit av mitt hjärta. När jag nu och i framtiden tänker tillbaka på Ökna, så är det Äddan som förgyller den största bilden. Det är hon som är anledningen till sorgen över att tiden är förbi. Det är hon som står för den största längtan tillbaka. Jag har accepterat det faktum att resten är slut. Det känns konstigt, såklart. Det är ett kapitel i livet som är avslutat. Men de sista veckorna innan studenten insåg jag ändå att det var min tur att gå - jag har gjort mitt. Men Äddan är ett kapitel för sig, ett kapitel som inte är avslutat. Min älskade, älskade lilla ko. Jag vill gråta och skratta på samma gång när jag ser dig ♥
 
Jag delade med mig av några bilder i förra inlägget. Sedan ramlade dessa in. Och de är så klockrena att jag blir helt bubblig av glädje!
 
 
 
 
Foto: Birgitta Hedlund

Vilja - Det är bara jag som rider på kor i HV Polo

Av ren principsak (vilken princip har jag dock inte kommit fram till än) vägrade jag att kliva upp ur sängen förrän typ... Way beyond lunchtid. Sedan fick jag ett mejl av Birgitta, med kossebilder från fotograferingen med Äddan tidigare i somras. Som jag har längtat! Eftersom telefonen (som alltid ligger placerad bredvid sängen) inte ville hämta mejlen från servern var det ingen idé att ligga kvar i vägra-inse-att-det-är-en-ny-dag-anda. Släpade mig upp, borstade tänderna, insåg att jag har världens sovfrisyr, placerade mig i soffan och tog fram datorn. Underbara, underbara bilder!!
 
 
 
 
Foto; Birgitta Hedlund
 
Just nu förnekar jag det faktum att jag slöat bort halva dagen. Och att resten av dagen kommer ägnas åt städning och lite träning. Och att jag i morgon ska få räls. Yäh. 
 

Vilja - En smärre olycka

Curry är rätt gott. Särskilt currydressing. Speciellt i pastasallad. Det är en kombo jag uppskattat länge. Något som däremot inte luktar särskilt gott är just denna currydressing. I alla fall inte i kombinationen curry+väska. Eller för den delen curry+glasögonfodral. Eller curry+nycklar. Eller curry+telefonskal. Eller curry + någonting annat över huvudet taget. Om det inte är matrelaterat.

 

Som ni förstår har jag praktiserat dessa kombinationer. Med ett resultat av att sitta på golvet i T-centralen med en miljon servetter och en mugg vatten från McDonalds i ett desperat försök att bli av med både kladd och doft. Det gick inte så bra. Jag rekommenderar inte heller att försöka hitta en bra parfym från Lush att dölja denna doft med. I alla fall inte om parfymerna från Lush verkligen inte är ens doft. Och en kombination av dessa illaluktande parfymer gör det inte särskilt mycket bättre. Kombinationen av kräkdoftande (ja det doftar faktiskt kräk, jätteäckligt) curry + en miljon äckliga parfymer är inte särskilt lyckad. 

 

Därför rekommenderar jag er att inte göra dessa kombinationer. Jag rekommenderar därför också att ni inte stoppar ned en burk pastasallad med dressing i väskan utan att först täcka hela skiten med en plastpåse. Det blir inte bra. Nej, rätt äckligt faktiskt. 

 

Nu ska jag hem och försöka tvätta min väska, men först ska jag plåga medresenärerna på tåget i en timme med en suspekt kräkliknande doft. Jag låtsas att det inte kommer från mig. Wish me luck!

Åh förresten. Jag har haft converse på mig idag! CONVERSE!!! (Ni skulle bara veta hur anti jag är den sortens skor egentligen). Snodde dem av Isolde. För att jag höll på att få skav av mina. Jag är mycket ond och egocentrisk.

 
 

 


Vilja - Fördriver tiden

Lämnade Mölnbo halv elva i förmiddags, tog min ett ton tunga väska och släpade mig till pendeltåget mot hufvudstaden. Idag blir en heldag i Stockholm. Vilket betyder att jag valde helt fel skor och packade alldeles för mycket i väskan när jag skulle till Frida. Därför har jag fått slösa bort de slantarna jag sparade in på att åka till Mölnbo först, på att hyra ett sånt där förbannat väskskåp på centralen. Och klockan är bara 13.25 och jag har redan skoskav. Men vi ska inte vara bittra här inte! Jag har faktiskt hunnit gå en promenad till Gamla Stan, hamnade "Under Kastanjen" och ägnade sedan en timme åt att försöka hitta ut igen. Försökte gå lite så där snabbt och självsäkert, som om jag vet precis vart jag ska. Att jag ändå gick på samma gata flera gånger kan vi ignorera.
 
Hittade tillbaka till T-centralen och nu känns det tryggast att vara kvar här, hade en förjäkla tur som hittade ett eluttag så nu har jag bosatt mig på golvet med min Mac under tiden som mobilen får lite energi. Gratis WiFi är lycka i min själ. 
 
Min väntan på Isolde är nu över, så nu får jag äntligen fika! Tjohej!
 
 

Vilja - Jag är världens mest intelligenta varelse

Vill ni veta det? Vill ni verkligen det? Helt säkert?

Okej.

Hur ser det ut när jag är ute och går. 'Går i mina tankar', eller bara försvinner bort i min egen lilla värld (typiskt sådant fall är när jag åker bil med t.ex. mormor, då kan det hända att jag blir tyst i en evighet och att den underbara 'tystnaden' bryts av att mormor frågar vad jag tänker på). Ja, det ser ut ungefär så här:

 

"Tänk om någon följer efter mig?… Åh, titta en fågel!… Bomsicka bom ä du mä på den.. tycker du som jag så springer vi… Jag kanske ska springa? Jag har ju löparskor på mig… Åh jag fick ett sms! Woho!… Lilla häst lilla häst vilka skutt du tar, sitter svansen ändå ändå kvar… Hmm, det luktar sån där friterad fisk.. Eller nej, panerad heter det ju! Med remouladsås! Vad konstigt, mitt i skogen?? Det är säkert någon skum typ som sitter bakom en sten och fiser… En kulen natt, natt, natt, min båt jag styrde, på havets vågade vågade våg så skummet yrde å vart jag sågade sågade såg på havets vågade vågade våg där ner i djupetepetepetepett en fisk jag såg - å dä va du!…  Jag vill nog paddla kajak tror jag. Och cykla genom hela Sverige, det måste jag göra. Mm, ostbågar… De är gula som de där simpsonsgubbarna. Tänk om vi alla var gula? Man kanske blir gul om man bara äter massa ostbågar? Eller så blir bara tungan gul, som när man äter sånna där klubbor som färgar av sig? Tänk om det är någon som styr oss, det är säkert någon som styr oss. Vi är säkert en TV-serie eller ett dataspel i någon annans värld. Typ som Sims. Storebror. Vi är övervakade överallt, tänk om de har sådana där minikameror som de har i Spy Kids? Visst var det Spy Kids det hette…? Åh det var typ tio år sedan jag såg det, det måste jag göra. Värsta nostalgigrejen ju!"

 

And on it goes. Jag må låta högst intelligent när jag uttalar mig, men mina tankar är inte alltid av nobelpris-kvalité är jag rädd. Får jag därför frågan "Vad tänker du på?", väljer jag allt som oftast att svara "Ingenting". Det blir bäst så. Jag lovar. 

Och ja, jag sjunger i mina tankar. Det är en frikkin' musikal däruppe all the time. (Livet blir så mycket roligare då)

Nu är jag på väg till bästa bloggkompisen (Frida såklart). Vi ska bland annat fota nya bilder till en ny header! Tjohej!

 

 


Vilja - Barnmat tagen till en ny nivå?

Dagens lunch; soppa. Mixad sådan. 
 
Av någon anledning blir alla mina mixade soppor mer puré än soppa. "Ja men vi slänger ned lite av det här... Och det här! Fan, det här blir ju skitbra!". Tar fram stavmixern, och inser att det blir puré. Gärna extremt färgglad sådan (Ni minns väl min shreksnorsoppa?). Mina soppor ser ut som barnmatspuréer size XL. Dagens barnmat blev därför orange puré (soppa). Gjord på tomatpuré (.... höll jag på att skriva, menade förstås krossade tomater) och typ... Wokgrönsaker. Och lite vegetarisk matlagningsgrädde (sån där 'gott i maten'... Ja, den heter faktiskt det). 
 
Mmmmh... Puré.... (Inser också att problemet skulle lösas om jag tillsatte lite mer vatten... Menneeeh VILL INTE!)
 
 

Vilja - Lördag... LÖRDAG??

Jag kan fortfarande inte riktigt få in i hjärnan att det redan är helg. Igen. Klockan är till och med lunch. På en lördag. Igen.
 
Och jag sitter i min rosa, fluffiga morgonrock och läser Fredrik Backmans blogg och sneglar mot berget av påsar som jag rensade ut från "sopskåpet" igår. Igår, när jag startade och slutförde ett evigheters långt krig mot proppen i vasken. Blod, svett och tårar har spillts - men efter typ 6 timmar av intensivt kämpande gick jag vinnande ut ur striden. Nu rinner vattnet fort som attan ned i avloppet. Dessa påsar, i mängder, har bott i detta skåp i säkert ett år. "För det är bättre för miljön att ta med egna påsar till affären när man handlar" eller "Jag kan behöva dem att slänga sopor i eller nått sånt". Lik förbannat glömmer jag att ta med påse till affären varje gång. (Och om man tillägger det faktum att jag använt rikliga mängder Mr Muscle till den där proppen, är jag inte säker på om man ens kan kalla mig 'miljömedveten' längre). Och inte använder jag påsarna till att slänga sopor i heller, för det har jag ju särskilda avfallspåsar till. Som kostar typ 10 kr för 100 st. Mycket billigare än 2kr för en påse. 
 
Så, jag har (precis som med skrivbordet och klädkammaren som jag rensade ut och gjorde om i helgen) inte längre någon ursäkt till att ha det som jag har det. Så nu är påsarna i stället hoppackade framför bokhyllan i vardagsrummet. Vet inte vad som fick mig att tro att de står mycket bättre där?
 
Så i väntan på att hitta någon inre motivation att ta med dessa påsar ut till soprummet, tänker jag sitta här i fåtöljen i min rosa morgonrock och njuta av tanken att jag nu faktiskt kan äta avokado utan att få ont i tänderna.
 
 

Frida- Anledningen att inte träna efter mat!

 Vi alla har nog sagt att man inte ska träna direkt efter att man ätit, meeeen ändå så gjorde jag det dum som jag är.
Efter bara 10 min av ridning så kunde jag knappt röra mig för att jag hade sånt brutalt håll.
Ännu jobbigare blir det när hästen vill trava på men man själv knappt kan röra sig, haha.
Varför lär man sig aldrig?
Det slutar ju alltid med att man sitter där och magen gör ont. Samma stund så tänker man "jag ska aldrig stressa i mig mat igen". Pff det tar max 3 dagar innan man sitter i samma läge igen.
 
Nu när jag inte har jobb förrän i september så passar jag på att rida så mycket jag bara kan. Denna vecka ser ut att innehålla 5 dagars ridning!
Imorrn har jag planerat in ett ridpass på en skogsslinga i skogen. Supermysigt!
 

Vilja - Finbesök!

"Vad ska du göra denna fina fredagkväll då?"
"Jao, tänkte dra en sväng på krogen med några vänner och sedan sova bort hela morgondagen på grund av bakfylla". 
 
Så hade jag kunnat svara. Meneeeeh, så roligt ska vi inte ha. Jag är ju mer en sån där typ som spenderar kvällen hemma. Så denna fredag till ära (som jag först trodde var torsdag, kanske bör tilläggas) ska jag ägna åt att äta yoghurt och sedan lite ostbågar (jag inbillar mig att de är mosbara och därför ätbara för mig just nu)... Och så ska jag rensa den där proppen i vasken, kanske laga lite matlådor inför helgen och sedan hänga tvätt. Ja, det ska jag göra - och jag känner mig inte alls gammal!
 
Men så ringde världens bästa Eddan och frågade om hon kunde komma förbi på ett besök, så det blev att skjuta fram fredagsplanerna (propprensning och tvätthängning...) och i stället placera sig i favoritfåtöljen för en trevlig pratstund. Det sitter aldrig fel!
 
Nu har besöket begett sig hemåt och jag har hällt ytterst miljö(o)vänlig propplösare i diskhon. Fredagkvällen kan börja!
 
(Och i väntan på att proppen ska hitta en lösning sitter jag nu nyduschad och målar naglarna med Drama som sällskap, det är inte heller helt fel)
 
 
 
 

Vilja - Middag på Rökeriet

Har varit en vandrande zombie hela dagen, och lagom till läggdags valde hjärnan att piggna till. Så nu sitter jag här i min soffa och tittar på Criminal minds och äter Risifrutti. Har för övrigt fyllt kylskåpet med mat jag vanligtvis inte brukar äta. Bara en massa mjuk mat som inte behöver tuggas, jag ser det som en gåva till min mun!
 
Idag åt mormor och jag middag på Rökeriet i Nyköpings hamn. Riktigt god mat har dem där (och pris därefter, hm). Jag chansade och tog en laxburgare, medan mormor tog soppa. Med tanken att vi kan ju alltid byta med varandra om jag inte kan äta laxen. Det gick otroligt långsamt, och jag såg nog förskräckligt äcklad ut under hela måltiden. Men att tugga utan att använda tänderna är en omständig teknik! Efteråt hade jag sjukt ont, men det var det värt - för maten var riktigt god. Nu ska jag leva på soppa och risifrutti resten av veckan, och får i stället försöka drömma om laxburgaren. (Undrar om man kan mixa lax??)
 
 

Vilja - Semesterprojekt

Projekt. Det är mellannamnet (eller kanske till och med förnamnet?) i det Lindgrenska/Borénska släktet. Vi är engagerade, ambitiösa och rastlösa personer. Vi är ungefär som pappas bil, dvs går på högvarv trots att vi inte bör göra det. Ledighet för oss betyder inte att ligga på playan och steka. Eller ta en kopp te och bädda ned sig i soffan med en bra bok. Sådant fungerar i ungefär tio minuter. Tio planerade minuter. Nej, ledighet betyder projekt.  Ledighet betyder allt annat än ledighet. Och har man inget att göra så skaffar man sig något att göra. Det flyttas, möbleras om, investeras, målas, skrivs böcker och allt möjligt och omöjligt. 
 
Den 5 Augusti jobbade jag mitt sista schemalagda pass. Vad har jag gjort sedan dess då? 

Rensat klädkammaren.
Rensat byråerna. 
Gjort om i klädkammare, byråer och garderob.
Storstädat fyra gånger.
Tvättat om hälften av alla kläder. 
Möblerat om i sovalkoven.
Jobbat ett pass (blev inringd).
Åkt till Katrineholm och fått snoddar i käften.
Varit i Smögen.
Burit ned en miljon saker till källaren.
Möblerat om i hall och badrum.
Tvättat fyra omgångar sängkläder.
Gjort storrent i akvariet.
 
... Utöver de vardagliga sysslorna förstås. Där träning förstås ingår.
 
Det har alltså gått en hel vecka sedan jag fick semester. Kan man tro det? Nej. Så vad har jag nu spenderat denna dag till, förutom att gnälla över att jag har ont i munnen? Hmm... Jag har städat. Igen. Och rensat mitt skrivbord som fått agera avlastningsbord. Rätt nöjd faktiskt!
 
 
Så här ser för övrigt resten av lägenheten ut:
 
 
 
 
 
 

Vilja - En smärtsam dag

I morse vaknade jag tidigt, tidigt. Släpade mig ur sängen, packade ihop inlines, hjälm, skydd och stavar och begav mig sedan av till bussen. Tidigt. Tuffade iväg till Katrineholm där jag sedan knallade till tandläkaren. Fick placera mig lite fint i den suspekta tandläkarstolen och fick sedan fyra blå gummisnoddar inpressade mellan tänderna i vardera käke (dvs fyra i övre och fyra i undre käken). Eftersom min hjärna alltid får för sig att komma på de mest konstiga kopplingar till saker som händer i min vardag, valde hjärnan idag att tänka "I'm blue, da be dee da be dai" när jag lämnade tandläkaren med en blå käft. Därför har också hjärnan fortsatt att sjunga på den låten precis hela dagen. Helt out of nowhere. Och bara för att jag är snäll delar jag med mig av låten till er, så att ni kan plågas av den under den närmaste framtiden:
 
 
 
 Först tyckte jag inte att det gjorde så farligt ont med de blå små djävlarna i munnen. Men allt eftersom tiden gick valde munnen att göra uppror. Nu har tänder och mun valt att göra uppror och har gått in helhjärtat i det blå temat - genom att bete sig som om munnen vore ett blåmärke. Jag kan således inte ens äta en banan utan att få en obehaglig känsla av att vilja panikgråta av smärta. Jag samlar därför just nu inspiration till flytande föda att leva på den närmaste tiden, då jag är övertygad om att inte ens den finfördelade maten som en del av gamlingarna på jobbet får skulle underlätta mitt ätande. 
 
Efter tandläkarbesöket vandrade jag hem till Kråkan, vi snörade på oss inlinesen direkt och begav oss ut på Katrineholms gator. I en och en halv timme åkte vi runt och jag misstänker att jag kommer vara skapligt mör i morgon. Sedan ringde mor min och bad mig vara hundvakt under eftermiddagen, så i stället för att åka hem åkte jag till henne i landet Ingenstans. Klippte gräsmattan och brottades med två odågor till hundar i några timmar. Sedan snörade jag på mig inlinesen och åkte till bussen - vilket gick skitbra och var skitjobbigt, för jag fick plötsligt bråttom och fick ta i för att hålla ett bra tempo. Hann precis! 
 
Väl i Nyköping tänkte jag att jag kunde rulla hem på inlinesen också (palla gå liksom). Bad choice. Efter ca 20 meter valde ett hjul att låsa sig och jag störtdök rakt ned i asfalten. (Min kära kropp tyckte väl att det inte räckte med att ha ont i munnen). Så nu när mitt högra lårs fina blåmärke nästan bleknat helt efter cykelkraschen för två veckor sedan, tyckte jag uppenbarligen att det var på tiden att skaffa ett finfint och svidande skrapsår längs halva vänsterlåret i stället. 
 
Jag har uppenbarligen inte vaknat på rätt sida idag, så jag tror att det är bäst att ge upp alla projekt för ikväll och försöka vakna på bättre humör. 
 
I'm blue dabba dee dabba da-ee
 
 
 
 

Vilja - Semester på västkusten - BILDBOMB!

Fyra dagars semester på västkusten har passerat. Smögen, Kungshamn, Grebbestad och Fjällbacka har fått stå ut med vår närvaro och mitt huvud är fullt av inspiration. Kameran har gått varm och fingrarna har blivit stelfrusna av den västkustliga vinden, men jag är otroligt nöjd med min korta, fina semester på Sveriges bästa kust. ("Bästkusten"). 
 
Vi har solat, badat, åkt båt, klättrat på klippor, frossat i räkor, tittat på fåglar, köpt träningskläder i mängder (billigt, billigt!) och spanat på fulla grannar som inte kan sköta sig. Jag har investerat i ett par solglasögon á la oversized John Lennon, jag har fått en sjömansregnkappa av mor min och jag har prytt min handled med ett vackert läderarmband. Pengarna är slut på kontot, jag kan göra sälarna sällskap efter allt späck jag samlat på mig i och med ett högt intag av kolhydratsrika produkter och bristfällig motion. Det är så en semester ska se ut. Idag har jag kastats tillbaka till vardagen igen, blev inringd på jobb och har spenderat kvällen med tanter och farbröder. Därför får jag i stället titta på alla bilder och tänka tillbaka på semestern. 
 
Jag bjuder er på en bildbomb, enjoy!
 
 
 
 
 

Vilja - Fuldansar

Har städat hela dagen tror jag. I förmiddags fick jag hjälp av mormor ( tack ♥ ) och resten av kvällen har jag stånkat och burit och grejat. "Hej och välkommen till Lindgren". Alla dessa projekt som startar redan dag två på semestern verkar vara ett obrutet mönster i det Lindgrenska/Borénska släktet. 

Och när jag säger att jag städat i flera timmar så betyder det inte att det var galet stökigt. Eller, i alla fall inte från början. Mina storstädningar brukar nämligen se ut efter mönstret heltok-BOMBNEDSLAG-suckochstönvarförbörjadejagmeddethär-rentochsorterat. Idag började "suckochstön"-delen strax efter att jag kastat ut varenda pryl man kan hitta i klädkammaren och i stället placerat det mitt på vardagsrumsgolvet. När jag insåg hur sjukt mycket det var ångrade jag nästan att jag började. Men sedan satte jag fart. Ungefär halvvägs insåg jag att jag inte skulle kunna fortsätta - om jag inte införskaffade ett gäng galgar. Jag och mormor kastade oss in i bilen och körde till Rusta för lite galginköp, sedan kunde jag fortsätta. 
 
Nu har jag skapat mig en walk-in closet, och möblerat om i sovalkovsdelen i min lägenhet. Det blev sjukt bra och en mycket lättare överblick över mina (mängder) av kläder. 
 
Nu är jag ombytt till träningskläder, ska ringa över Mushu och sen ska vi fuldansa! 
 
 
 

Vilja - I will survive for one more day

Jag blir just nu våldgästad av mormor som gått igenom alla mina papper. Har precis blivit bjuden på lunch (Icas salladsbar, det bästa som finns). Och eftersom min mormor är ett städfreak har hon nu placerat sig i köket för att storstäda (Efter många år i hennes närvaro vet jag att det inte är någon idé att säga ifrån). Därför har jag flytt fältet till datorn. 
 
Idag har jag gjort en god gärning! På väg hem från Ica hade en farbror (tung sådan, minst 100kg) ramlat och låg på backen. Vi gjorde en sväng högst jämförbar med James Bond och försökte sedan hjälpa till. (Det var då vi insåg hur tung han var). Som tur var kom en kille förbi och hjälpte till, så med förenade krafter (från en mormor på 1.60 som lyfte i en arm, och en tunn kille på 1.75 som drog i armen, medan jag fick lägga all min styrka på att lyfta hela mannen) fick vi upp honom. Han var mycket tacksam! (Och vi fick lite guldstjärna i kanten)
 
Eftersom jag mest skriver detta för att fly undan skrubba-med-tandborste-i-alla-vrår-städning med mormor, har jag dessvärre inte så mycket mer roligt att delge. Förutom att det var första gången jag hade ärtor i min sallad och det var jättegott. Och jag ska styrketräna ikväll. Jippi!
 
Just det, här är en mobilbild från Stendörren där vi badade igår, så sjukt lyxigt:
 
 

Vilja - Första dagen på semestern!

Eller. Semester och semester. Mitt schema har tagit slut och jag är inte schemalagd förrän skolan börjar den 28 Augusti. Så nu ska jag leva livet innan det är dags att sätta sig i skolbänken igen! Klockan 12.30 idag gick jag av sommarens sista schemalagda pass och begav mig av hemåt. Pappa kom en stund senare så att jag kunde sätta mig bakom ratten och övningsköra. Vi åkte först till Gumsbacken och pantade alla mina miljoner flaskor (fick 130:-, kände mig först stenrik - tills jag kom på att jag införskaffat alla flaskor för mer än fem gånger så mycket pengar). Sedan gick vi till djuraffären bredvid och köpte tre fiskar; en slöjstjärt och två guldmalar. Riktiga finingar!
 
Vi avled lite av värmen, så efter att ha åkt hem och planterat in fiskarna i akvariet åkte vi vidare till Stendörren. Jag visade mina awesome skills bakom ratten och sedan fick jag svalka av mig i vattnet! Fantastiskt skönt.
 
För övrigt valde jag att ställa upp mina Lokaflaskor. Inser att det är på tal om ett missbruk här. Vadå? Att jag gillar Loka Old School? Vem har sagt det? Förstår inte alls vad ni menar. 
 
 
(Lemon Pie är jätteäcklig, bara så ni vet)
 
Jag har hunnit med att cykla 7 km idag, och det får faktiskt räcka! Nu ska jag ta det chill resten av kvällen. 
 
Bjöd förresten katterna på varsin skiva kalkon. Minimannen vet vad som gäller! Han äter betydligt snabbare än Minimorsan, så han satte sig fint på vågen och väntade medan hon åt upp. (Han är inlärd sedan tidigare att sitta på vågen för att få något gott). En skötsam herre det där!
 
 
 

Vilja - Aktiv dag och kräftröd!

Skulle ha en vilodag idag. Jomenvisstdetgickjujättebra. Eller, nej, jag skulle inte ha en vilodag idag, för jag hade ju faktiskt bokat in träning med Hanna idag. Men kroppen ville nog ha vilodag idag, för tyfusan vad varmt det är överallt! Hade jag fått bestämma hade jag suttit i badkaret med kortbyxor och linne hela dagen (badkarets fantastiska yta är så sval och skön ♥). Men schemat bjöd först på jobb i fyra timmar, sedan fem timmars rast som först spenderades i löparskorna, sedan i Hjortensbergsbadets utomhusbassäng, för att sedan hamna i bastun innan jag var tillbaka på jobbet igen. 
 
Löpturen gick väl så där. Kråkan kom tjoandes som en glad och pigg liten apa och tyckte att vi skulle springa milenrundan som jag sprang igår morse. Jo-men-eller-hur-att-jag-orkar-det. Mitt på dagen då solen står som högst och värmen är olidlig. Hur mycket jag än förnekar det så är jag ginger innerst inne - bitter och värmekänslig. Vi kom typ 500 meter innan det bestämdes att vi skulle ta den kortare rundan i stället. Vi vände på klacken och sprang tillbaka, förbi järnvägsstationen och hela vägen till Teaterparken. Där tvärdog benen för mig. Hällde allt innehåll i min en liter stora vattenflaska över mig i stället för i mig. Skönaste känslan (försökte sedan intala mig själv att det inte såg ut som att jag svettats kopiösa mängder som valt att placera sig över hela tröjan). 
 
Gick hem, medan Kråkan sprang fram och tillbaka och hoppade upp ned och hit och dit (Var-i-helvete är min energi när jag behöver den???). 4 km fick vi i benen, sedan bytte vi om till badkläder, åkte till Ica och köpte sallad och åkte sedan vidare till Hjortensberg. Där vi kastade i oss maten och hoppade i vattnet. Simmade 20 längder (50m bassäng, så 1000m totalt). Trodde jag skulle spy efter fem längder, för att jag har sämst hållning i vattnet och det uppskattade inte min nyligen mättade mage. Men jag röjde inte en min utan kämpade på. Universums långsammaste simmare, men jag skyller på tekniken. (Den bristande sådana).
 
Cyklade tillbaka till jobbet igen, jobbade till 20 och cyklade sedan hem. Nu har jag precis ställt fram en liten skål körsbär (min hjärna tycker att de ska heta bigarråer) och en flaska Loka. Finfint kvällsfika. 14 km har jag fått på cykeln idag också. Så, som sagt, ingen rast - ingen vila! Även om det kändes trögt under löpturen (värmen är vidrig, ja), så är det helt fantastiskt att röra på sig!
 
Kan för övrigt tillägga att jag numera matchar min hudfärg med mitt hår. Försöker även där intala mig att det är fräschaste modet för säsongen. Det är dock lite jobbigt att inte helt veta vart hårfästet är. Min fina kräftröda nyans täcker hela ansiktet, så jag ska hädan efter använda Darth Vader-mask när jag vistas utomhus.
 

Frida- Nytt träningssätt!

Min grymma träningsvecka gick ju sådär eftersom jag var tvungen att "krascha" med moppen och få en hjärnskakning:( Men nu ska jag köra igång igen!
 
Nu har jag äntligen grävt fram gåstavarna från allt bråte så nu är det dags att ut och gå. Att gå med stavar ser ju de flesta som något "tantigt" och inte som någon bra motionsform men attans så bra det är.
Något ni kanske inte visste:
  • Stavgång är en effektiv men skonsam träningsform.
  • Med rätt teknik tränar du flera olika muskler samtidigt som hjärtat får jobba lite extra.
  • Går man på ordentligt så ger den bättre konditions-, styrke- och rörlighetsträning än en promenad utan stavar.
  • Stavgång är mer skonsam för knän och rygg jämfört med löpning, dessutom används fler muskler än vid löpning.
  • Belastningen på muskler fördelas jämnt.
  • Du förbränner ca 70% mer än vid vanlig powerwalk utan stavar!

Jaja nu har ni fått sån där tråkig fakta men som egentligen är väldigt intressant. Pensionärer som håller på med stavar måste ju verkligen må så himla bra i hela kroppen!

Jag var ute och gick med stavar för ett rätt bra tag sen och trodde verkligen inte jag skulle ha den så brutala träningsvärken som jag hade dagen efter.
Träningsvärk är den bästa smärtan som finns!


Vilja - Milenmorgon, jag är fantastisk!

Äntligen kan jag säga att jag genomfört en "milenmorgon". Bestämde mig igår för att idag ska jag prova på distans. De senaste två löpturerna har jag fokuserat på hastighet - att ta mig ur min comfort zone och förbättra mina tider på en viss sträcka. Idag snörade jag på mig skorna med fokus på att springa min milsrunda som jag tidigare har promenerat. 
 
På morgonen!!!!
 

Jag är tidernas kvällslöpare. Värmekänslig och morgonseg. Benen är tunga som bly på morgonen. Dessutom är det skitvarmt ute. På kvällen har ju solen gått ned och jag är pigg och glad = perfekt löpartid. Men nu bestämde jag mig bannemej för att springa på morgonen. Och eftersom jag började mitt nya liv igår med att göra saker som jag bestämt från början, så var det bara att genomföra också. Så 5:45 vaknade jag av mig själv och var ovanligt taggad, faktiskt. Bytte om till träningskläder, snörde på skorna och vätskade upp innan det var dags att bege sig ut. 
 
Det var som att gå in i en vägg. Så sjukt jävla varmt. Och inte ett moln på himlen. Men man får inte ge upp innan man ens försökt! Så på med musik och GPS och lyfta på fötterna. Bestämde mig för att hålla ett bra tempo men korta, korta steg. En fot framför den andra. Snittade en hastighet på 7:23 per min, för att orka runt. När jag började närma mig hemåt började benen kännas tyngre och tyngre. Men eftersom min hjärna på något vis omprogrammerat sig - så ökade benen takten. Sista km var jag nere på en hastighet av 6:47min/km. Min hjärna är rätt bra - så ska det vara, man ska öka när det blir jobbigt!
 
Nästa gång jag får för mig att springa i solsken ska jag dock ta med mig vatten. Tror att orsaken till de grötiga benen på slutet helt enkelt var vätskebrist - solen gassade, jag började närma mig en mil och jag hade inget vatten med mig. Munnen var snustorr och det var bara att gång på gång slicka sig om läpparna för att inte se ut som om jag vandrat 16 mil i öknen utan vatten när jag väl kommit hem. Men om jag är nöjd? OM JAG ÄR!!! Första gången på ett år jag springer en mil! Och jag stannade inte en enda gång! Och det kändes BETYDLIGT lättare än förra årets milsrunda! (Som dessutom sprangs mitt i natten) (Nu sprang jag på morgonen. MORGONEN!! Innan åtta!!) Jag kan härmed titulera mig som morgonlöpare!
 
Kan ju även tillägga att jag den senaste timmen suttit och eftersvettats i badkaret. Så sjukt varmt och det är ingen idé att duscha innan man svettats klart. Badkaret var fantastiskt svalt och skönt att sitta i, haha!
 
 
 
 
 
 

Vilja - Övervikt = resultatet av en skev relation till mat

Lite varning för 'nakenchock' i detta inlägg, ni som är rädda för hud kan ju titta bort. Funderade först på att hålla bilderna för mig själv ett tag till, att det kanske var lite väl avklätt. Men så tänkte jag att jag har ju faktiskt bilder på när jag badar. Och de som läser detta är förmodligen människor de med (vilket betyder att de har en kropp - som förmodligen inte är täckt med dunjacka och termobyxor dygnet runt). Och jag skäms inte över mig själv - för jag är sjukt grym som faktiskt kommit så här långt. 
 
Kan ju också tillägga att jag är medveten om att 'haters gonna hate', av detta inlägg. Särskilt bilden. För det verkar på något vis vara sjukt provocerande hos folk att lägga ut bilder på en kropp som inte är perfekt slimmad med fina muskler och inte ett gram fett på kroppen. 
 

Vidare till huvudämnet. Nattens funderingsämne var övervikt. Jag har kommit fram till att all övervikt är resultatet av en skev relation till mat (förutom om man oturligt nog kanske råkat ut för någon hormonstörning som knasar till ämnesomsättningen). För har man en sund relation till mat, så blir man inte överviktig. Så enkelt är det. Just på matsidan bör man vara lite mer "landet lagom" - dvs lagom är bäst. Men just på matsidan är vi väldigt bra på att lämna Landet Lagom som vi annars verkar vara så förtjusta i. 
 
Har du några kg för mycket? Har du rannsakat dig själv? Det har jag gjort. Jag vet precis varför jag väger för mycket, och det har många anledningar. Mitt beteende och skeva relation till mat började redan som liten. Och jag tror att det är så hos många - beteenden sätter sig tidigt. Barn är känsliga. För min del spelade det nog stor roll att jag inte var allt för populär i småskolan. Eftersom man hade små händer och svaga armar fick man lov att hämta maten först och mjölken sen, annars riskerade man att tappa tallriken (och det får ju inte hända). Dessvärre blev det så att när jag lämnade min tallrik på bordet passade mina 'kära' klasskamrater på att hälla kopiösa mängder salt eller spotta i min mat när jag inte såg. Jag vet inte ens om lärare eller personal märkte detta - för barn är tusan så sluga! 
 
I och med detta började jag vakta maten, hålla stenkoll. Så de började salta maten även när jag satt vid bordet, för att de tyckte att det var kul. Det var mycket mat som blev förstörd av allt salt - men jag kunde ju inte gärna slänga maten, för det var tabu att slänga mycket mat. Mattanterna blev sura då. Lärarna också för den delen. Så hur löser man situationen då, som 7-åring med enorm respekt för personalen? - Jo man slänger i sig maten det fortaste man kan. 
 
Där började alltså 'hetsätandet' och vaktandet av maten. Och mitt beteende i skolan smittade av sig hemma - man ska slänga i sig maten så fort som möjligt och vakta det man får. Det gjorde också att man började ta lite för mycket mat, för vaktbeteendet spred sig. Fanns det mat måste det ätas upp, annars kan någon annan ta det. (Inte konstigt att jag var rulltig som barn). 
 
På högstadiet var det tabu att äta mycket. Jag trivdes dock inte alls så det slutade med att jag inte åt alls i skolan. Och eftersom jag inte heller kunde äta frukost (Jag vet att du tror att jag åt frukost på morgonen mamma, men det hände faktiskt inte en enda gång förutom de gånger du såg på - andra gånger tog jag en brödskiva, slängde den och flyttade på smöret så att det skulle se ut som att jag ätit) så var jag vrålhungrig lagom till skolan tog slut. Och då slår spärrarna slint i hjärnan - man äter mängder utan någon som helst kontroll. Gärna onyttiga saker också. Månadspengen gick till chips och färdigmat. Gick jag hem till farfar fick jag dessutom ofta liknande mat där (eftersom han är för snäll och ger en det man ber om). Sade man det till sina föräldrar sen då? Att man redan ätit hos farfar? Nej, oftast inte. 
 
= Hej och välkommen att bosätta dig på min kropp, Fett. Här är vi generösa med boendet. 
 
Sedan börjar gymnasiet, och ätandet visar sig på andra sätt. Känsloätande. Ledsen? Ät. Arg? Ät. Besviken? Ät. Stressad? Ät kopiöst. 
 
Och vaktandet finns kvar. En liten hälsning till mina kära klasskamrater; Jag är sällan arg eller sur, inte på riktigt. Jag är en glad person. Men de tillfällen då jag tveklöst ilsknat till på riktigt, är när folk tar mat från min tallrik utan att jag sagt att det är ok. Mitt vaktbeteende sitter djupt rotat och det som är på min tallrik är MITT territorium. Snor någon mat ballar kontrollen ur och jag äter för mycket i stället. Så nu vet ni det!
 
Senaste året har bestått av stress, stress, krav och inte helt bra mående, vilket visat sig i en viktuppgång på fantastiska 22 kg. Mätte in mig på min högsta vikt någonsin en vecka innan balen - från 68 till 90kg. (Man bör dock ha med i beräkningen att jag är 180 lång). Det var ett uppvaknande. Jag insåg att det jag sysslade med var åt helvete fel - men framför allt insåg jag att jag inte skulle komma i min balklänning. Så det blev att ändra beteende. Det finns inga mirakelkurer, det finns bara en reparation av ett felaktigt beteende. Dieter hit och dieter dit - funkar det verkligen i längden? Folk jojobantar och håller på, men i grunden har de ett beteende som inte är friskt. Det är detta jag insett och faktiskt lyckats jobba mig ifrån. 
 
Jag äter inte allt, jag undviker chips och godis - men äter det ibland, t.ex på bio eller liknande. Men jag klämmer inte precis en 300g chipspåse i ensamhet längre. Äter inte sådant själv alls längre för den delen. När jag äter själv är det för att tillföra bränsle till kroppen - äter jag med någon annan kan det utöver bränslet också ha en social aspekt. Därför undviker jag tomma kalorier och bukfylla, det jag äter ska ha ett syfte. Men framför allt - det ska vara lagom. Det ska vara gott, men det ska också vara lagom. Jag ger kroppen vad den behöver, jag hanterar ångest och oro på andra sätt än genom mat och jag håller koll på näringsämnen. 
 
Jag tror inte att det beteende jag har är helt ovanligt. Snarare väldigt vanligt. Det behöver inte se likadant ut - det kan vara ett sockerberoende som ballat ur, man kan ha en skev relation till mat från uppväxten för att föräldrarna har en skev relation till mat, man kan ha råkat ut för något, man kan mätta ensamhet och sorg med föda... Det finns mängder av orsaker, men resultatet är detsamma - relationen till maten blir sned, man skickar runt felaktiga signaler i kroppen och man TOLKAR kroppens signaler fel. 
 
Jag har rannsakat mig själv, hittat grundorsaken och till stor del jobbat bort den. Jag äter vad jag vill - men det jag vill äta är övervägt och genomtänkt. Jag har ändrat grundtänk och livsstil. Vet ni vad resultatet är? -10 kg sedan två veckan innan balen (som var 1 juni).
 

Är du överviktig? Har du rannsakat dig själv? Om inte - gör det. Hitta grundorsaken till varför ditt beteende kring mat är som det är, och ändra det!
 
Vänster är från igår, höger är från i våras. Jag ser och känner en stor skillnad! (Framför allt får jag plats i de flesta av mina kläder igen...) 
 
 
 

Vilja - Briljerar, fan så grym jag är!

I morse bestämde jag mig för att börja mitt nya liv. Typ. Dvs göra saker på den dagen jag först bestämt att jag ska göra dem, och inte skjuta upp det till dagen efter. (Tänk typ; städa) (Eller motionera) (Eller göra matlådor). Därför bestämde jag mig idag för att städa, dammsuga och byta sängkläder, trots att det var några dagar sedan jag gjorde det sist. Slutade jobbet vid 13, plockade undan lite och sköt sedan fram... Sköt fram... Satte mig vid datorn och försökte komma på annat att göra. Till slut tog jag mig i kragen och gjorde klart allting innan kl 20 - för även om jag skjuter fram det några timmar, får jag INTE skjuta fram det till morgondagen. (För då blir det aldrig gjort, någon som känner igen sig??).
 
Sedan var det ju det här med löpningen också. Bestämde mig för att IDAG ska jag springa. Idag, fredag. Inte ett på natten, för då är det lördag. Tog på mig träningskläder och löparskor vid 20. Släpade mig ut genom dörren 22:15... Två timmar och en kvart av mentalt förberedande - men bättre sent än aldrig! 
 
Tryckte i hörlurarna i öronen, startade endomondo (älskar endomondo, varför bytte jag inte från runkeeper tidigare??) och lät fötterna lätta från marken. Kände mig lätt, och asgrym. Sedan blev det lite tungt - men då var det bara att tänka på blinda kattungar, Mamma Mu och giraffer utan ben. Kan dem - kan jag! (Ja, jag använder sådana halvkonstiga fantasier för att motivera mig själv att genomföra saker). 
 
Trampade på, trampade på och fortsatte trampa på. Ville stanna. Ville nästan spy men ville väl framför allt vara hemma så fort som möjligt. När jag kom hem försökte jag desperat få ut telefonen ur armfickan för att stänga av endomondo (varför är det så svårt att få ur telefonen precis när man sprungit för??!?!?!). Tittade på kilometertiderna och var väl lite halvt beredd på besvikelse i och med att jag inte spurtade lika mycket och länge som jag velat på slutet. 
 
Resultatet på kilometertiderna (min per km):
 
1 KM: 5.43 min
2 KM: 6:07 min
3 KM: 6:08 min
4 KM: 5:34 min
sista 240m: 5:34 min
 
Totalt 4,24 km på 24.40min. Jag kommer helt klart vara nere på under 6 min per km inom en vecka om jag fortsätter så här! FY FAN VAD GRYM JAG ÄR! Snacka om att vinna över hjärnspöken som skriker "Staaaaaanna din lilla flodhäst, du kommer döööö!".
 

Innan jag avslutar detta inlägg om min awesomeness vill jag dela med mig av sommarens bästa inköp. Min reflexväst från Gekås Ullared. Jag tycker den är rätt snygg faktiskt, den sitter stadigt och bra (fladdrar inte ♥), jag syns i mörkret (ett stort plus eftersom jag helst springer sent) - och den har inte ett sånt där förskräckligt material som alla fula, pösiga reflexvästar av den klassiska pensionärsmodellen har. Denna är faktiskt rätt sportig! Min nya kärlek ♥ (Att den dessutom har fickor med dragkedja som man kan lägga hemnyckeln i är bara pricken över i!)
 
 
 

Vilja - I'm on top of the world!

Jag höll nästan på att cykla in i en inlinesåkare idag. Han körde rakt in i en vägg och jag skämdes lite, men jag kan ju inte hjälpa att jag kom cyklande (långsamt, faktiskt!!) i en 90-graderssväng och att han behövde hela trottoaren på andra sidan hörnet för att ta sig fram... Jag bad om ursäkt iaf, som en god medborgare!
 
(Eller mest för att mitt undermedvetna på något vis tror på karma och att den viskade till mig att om jag inte ber om ursäkt så är det jag som kommer åka in i en vägg nästa gång jag använder mina kära rullskridskor).
 
Jag misslyckades i mitt övertalningsförsök att få ut Clara på en löprunda. Så i besvikelsens anda ska jag i stället städa och styrketräna. Efter att jag utnyttjat all utnyttjningsbar (gud vad svårt det där var att stava) tid till att göra allt jag egentligen inte borde göra. Eftersom jag borde städa och styrketräna. Så nu har jag pratat om igelkottar i tjugo minuter med någon tjomme från naturskyddsföreningen. 
 
 

Vilja - Just sayin'

För att bli fit och vältränad behöver man börja någonstans. Man varken föds till det eller blir det av att sitta i soffan. Dessutom har jag inte gått ut med vad jag har för mål, inte heller vad jag åstadkommit för fysiska resultat. Det har jag inte heller planerat att göra den närmaste veckan, så ni kan ju fortsätta drömma om det ett tag till.
 
Just sayin'.
 
 
 
 
 
Med tanke på att du valt att vara anonym (fegis) har jag kallt räknat med att du är en avundsjuk soffpotatis. Det kommer jag också att fortsätta räkna med, tills motsatsen är bevisad. Vilket den troligtvis aldrig kommer bli.
 
Jag kommer också att fortsätta blogga om hur awesome jag är. Don't wanna read about it? Then don't. 

Follow on Bloglovin