En mindre glamorös hopplektion

Förra veckan hade vi ju den fantastiska hopplektionen då det gick så enormt bra. Host. Har i alla fall fått några bilder av Lisa, och det ser ju lika fantastiskt ut som det kändes. (Katastrof alltså). 
 
Som vanligt styr jag med tungan. Det är väldigt typiskt mig. Koncentration hos mig syns tydligt i mitt ansikte. Eller snarare på min mun/kind. Antingen lipar jag eller så pressar jag tungan mot kinden. På den tiden då mamma fotade precis allting jag gjorde med min tjockisponny (nej, hon hade inget val. Ja, jag tvingade henne med massor av tjat), blev det en rutin att hon gång på gång på gång fick kompensera mitt tjat om att bli fotad med tjat om att jag ska dra in tungan. "Tungan...." "TUNGAN!!", "Tänk på tungan Vilja!", brukar det låta under våra fotograferingar. Fabulöst. 
 
 
Och den här bilden sätter punkt på hur samarbetet mellan häst och ryttare var i stort behov av uppdatering. Kan man gå i parterapi som häst och ryttare? I USA borde man ju kunna det, där verkar man ju gå i terapi för allt.
 
 
Sedan kom snälla Cornelis och transporterade mig över hindren, för att muntra upp mig lite grann.
 

Hästskötarexamen

Idag har vi fått utbildning i förstahjälpen inför hästskötarexamen den 24 maj! Är bara en månad kvar idag och det börjar faktiskt bli nervöst....
Det gick i varje fall jätte bra och vi hade så sjukligt roligt. Dessutom slapp vi springa Öknaloppet, tjoho!
 
Efteråt så gick vi upp till stallet där jag fick träna på att göra "Strömsholmsknoppar". Det gick super det med och de blev godkända.
Under knoppningen valde jag att ha hästen Atcho, den suraste hästen i stallet. Då jag lyssnat på Jeanette några veckor innan så hade även hon jobbet med Atcho en dag. Hon berättade då för mig att hon använde sig lite av positiv förstärkning när han gjorde något bra och då fick han ett enkelt "bra".
Jag tänkte att även jag kanske kunde testa denna taktik så jag sa bra när han exempelvis stog stilla.
Detta påverkade honom stort och han blev en helt annorlunda häst som inte surade någonting utan istället försökte gosa.
Egentligen kan man ju tänka sig själv i detta läge, får man bara ett "nej" eller "sluta" osv så är det klart att man aldrig tror att man gör något bra och det slutar med att man känner sig dålig. Men ett enkelt "bra" kan göra verkligen allt vilket det i detta fall gjorde för Atcho.
 
Men nejnej denna dag fick ett annorlunda slut, mitt knä började göra ont och har nu svullnat upp vid min mjukdelsskada som jag fick för 1,5 år sedan:(
Måste bli helt klar i knät till min helg som är full med ridning  på min bästa Åskan. Längtar.
 

Frukostgröt med äppelmos

Citroner hjälper inte. Inte vitaminbomber heller. Det är en myt! En myt!
 
Vaknade av att höra mig själv hosta. Slemhosta. Det är fint. Usch vad jag hatar det! Men jag är otroligt lättad över att jag åtminstone inte är täppt i näsan. Är hellre magsjuk än täppt i näsan, det är en sak som är säkert. Och jag vägrar officiellt nässpray. 
 
Men för att börja dagen lite bra valde jag att koka gröt. Havregrynsgröt med kanel och äppelbitar. Jag kan inte förstå att jag var så anti gröt som skitunge! Fann havregrynsgröten i somras och nu kan jag inte leva utan den. Det faktum att det går att variera på alla sätt och vis gör det ju ännu bättre - man kan ha sin fasta frukostrutin men ändå variera smakupplevelsen. Eftersom morfars äppelmos tagit slut var jag tvungen att införskaffa nytt. Fick tipset att prova Önos lågkalorimos, då det inte är en massa tillsatt socker i den. Riktigt god faktiskt!
 
Havregrynsgröt är skönt för halsen också, eftersom det är så mjukt. Så nu försöker jag komma på varm mat för resten av dagen som även den är mjuk, för även om havregrynsgröt är gott och mättande så fyller det inte riktigt upp alla förråd av vad man behöver (tänk protein, vitaminer o.s.v). 
 
 
 
 

Min bloggkompis

Min hiss idag kommer till min bästa bloggkompis, Vilja. Hade en rätt jobbig början på dagen och visste inte vart jag skulle ta vägen, vara arg eller gråta osv.
Men tack vare ett samtal med Vilja blev det helt plötsligt mycket bättre. Så skönt att ha någon jag kan prata med ,som står på min sida och stöttar mig i allt.
En sån sjukt bra vän får man leta efter . En sån kompis som man kan prata med, skratta med, gnälla med och som bara finns.
Från början så hade vi verkligen ingen bra kontakt ingen hade väll inte ens en tanke på att prata med den andra och vet inte heller hur det hela började. Men när vi började blogga också så blev vi bättre kompisar och jag ser henne idag som en syster.
Så tack så jätte mycket Vilja för att du räddade min dag och för allt du gör!

Västkustsallad, regn och studentklänning

Kureringen fortsätter. Slängt i mig ett glas fullproppat med vitaminer, en äggkopp med ännu mer (småäckliga) vitaminer och en hel citron. Det mörka konstiga är alltså vitaminer, och kommer från min flaska blutsaft som står på hedersplatsen i skafferiet. Jag blev lite desperat när jag märkte att rösten höll på att försvinna helt, och beordrade således "bartömning". Citronen bedövade halsen och vitaminerna ger förhoppningsvis lite extra krut till min inre armé. Man kan ju i alla fall hoppas att mitt inre försvar är mer i klass med USA eller Koreas försvar och inte i klass med Sveriges, för jag har inte lust att dyka under i en två veckors förkylning. Det har jag inte tid med nu när det är student och allt!
 
På tal om student så fick jag min studentklänning idag! Beställde den i lördags natt och fick den idag, så eloge till Ellos för deras snabba leverans! Guld värt!
 
Pappa kom förbi under förmiddagen och hade med sig en västkustsallad till mig. Ni vet, som räksallad men med tonfisk och musslor också. Hur gott som helst och precis vad jag behövde. Men det märks att jag är sjuk för jag är fortfarande mätt. 
 
 

Desperat kurering

Jag minns inte ens när jag hade ont i halsen sist. Så länge sedan var det. Jag är en sådan som får feber och huvudvärk ibland, och känner mig som en däckad säl. Då vilar jag och sedan mår jag prima någon eller några dagar senare. Men en tvättäkta förkylning med halsont, torrhosta, feber och huvudvärk var det så länge sedan jag hade att jag inte minns det. Evigheter. Men nu tyckte tydligen kroppen att det var ett prima tillfälle att dra på sig en sådan. Och det påminner mig om hur irriterande det är att ha ont i halsen. Försökte kurera mig med choklad igår, men det vet väl även en idiot att det inte fungerar! Men ibland är det skönt att ha en ursäkt att äta godis på en måndag... 
 
Idag kör jag dock all in på kurering, för halsontet var värre när jag vaknade i morse. Jag accepterar inte en förkylning som håller i sig i mer än två dagar, så jag har tillfälligt bedövat halsen med en balja varmt te fylld med överdrivet mycket honung. Resten av dagen planerar jag stora vitaminintag och i morgon tänker jag vara frisk!
 
I min magiska låda (dvs te-lådan där jag har en miljard olika teer) plockade jag fram mitt vår-te, det kändes som att det passade rätt bra med tanke på vädret. 
 
 
 

Avslutning på fördjupningen

Jäkla blogg jag hade skrivit så bra men helt plötsligt är allt borta.
 
Jajaj tyvärr så tog min älskade hästfördjupning slut i fredags:( vilket vi avslutade med en hoppbana!
Den gick super om man tittar bakåt och jämför med andra träningar. BARA 2-3 vägringar! Duktiga Leo!
I tisdags hade vi även en programridning för Maggan där jag fick 276 av 290 poäng. Super stolt över mig själv och häst!  Det jobbiga var ju efteråt då Maggan sa att vi passade på bra tillsammans och det skulle vara häftigt om han vore min egen för då skulle vi utvecklas så mycket tillsammans.... Jag vill ha den hästen.
 
Känns sjukt att vara tillbaka vid skolbänken igen efter att ha suttit på hästryggen i 5 veckor. Det är där jag ska vara det bara är så!
Kommer förhoppningsvis rida honom ibland även fast fördjupningen är slut.
 
Tack till alla ni som gjorde den här fördjupningen så underbar! Jag kommer snart lämna ÖKna med ännu ett underbart minne för livet som jag kommer ha stor nytta av senare!
 
 
 

Tårtkalas och avslutning!

En regel som man stöter på i de flesta stall är att man ska bjuda på tårta vid avramling. Och ramla av var just vad jag gjorde veckan innan påsk. Atcho sade prosit och av föll jag. Därför ägnade jag torsdagen till att tillverka en tårta,  som jag tog med till det finfina knytkalaset vi hade igår. Ingen kunde stoppa oss när vi bara rullade fram. "Jag är så mätt så jag dör... *tar en kaka till*" tror jag satte mottot för gårdagen. Frida gjorde urgoda chokladkakor, Malin gjorde fräscha morotskakor i muffinsform och Linn bjöd på chokladiga chokladbollar. Utöver det bjöds det på chips, ostbågar, räkröra och finn crisp, plättar med hallonsylt, toscatårta som ingen utom Elke orkade äta av och så min tårta förstås. 
 
Tårtan följde mina vanliga recept, det vill säga no rules. I mina tårtor finns det inget "så ska det vara", därför blandar jag lite allt möjligt. Mellan lagren blev det hallon och vit choklad samt kokos. Toppade med en hel liter grädde, marsipan och strössel. Den verkar ha uppskattats i alla fall!

Själva hoppningen gick ju som den gick. Stegra, bocka, stegra, bocka, kicka, sticka, parkera, tjura. Man skulle kunna tro att jag pratar om en galen ko på kosläpp, men så är inte fallet. Det var Souci som satte sitt statement för dagen och jag ville slita mitt hår. Pissmärr! Men jag gav inte upp och efter en evighetslång strid kom jag runt. Sedan var jag på uruselt humör och superbesviken över att alla andra gjorde så bra ifrån sig och jag inte ens fick chansen att hoppa en riktig bana. Blev inte lite glad när gentlemannen Cornelis fick ställa upp och hoppa banan med mig, så att jag åtminstone fick en felfri runda. Tack Cornelis ♥
 

Arbetsintervju

Att man kan vara så sjukt nervös för en intervju, men det var ju den absolut första. Själv tycker jag att det gick väll helt okej för att vara jag. Det svåra var bara att hitta dit menmen min käre vän Klara följde ju med som guide. Det märks ju att man kommer från landet när man går vilse i Stockholm efter bara någon minut.
Intervjun var iallafall för ett försäljningsföretag som säljer mobilabonemang till större företag. Har ju själv blivit lite intresserad av försäljning och service på senare tid så det var bra att testa på.
Blev också lite shopping! Hehe man måste ju passa på när man väll är i huvudstaden så för mig blev det en klänning. JAG ÄR KÄR!
 
Under shoppingen fick jag även mig en fundering över hur nonchalanta(stavning?) en del människor är. När jag var inne på H&M stog det en kvinna som pratade i telefon mitt i vägen. Jag bad då henne snällt att flytta på sig 3 GÅNGER(!) utan resultat bara en väldigt sur blick. Hur svårt ska det vara att bara ta ett steg åt sidan så att jag och andra människor kunde gå förbi utan att behöva gå runt hela affären?
Tänkte också på att många tog bussen och hoppade av vid nästa busshållsplats som låg ca 100 m bort. Det tar ju nästan kortare tid att bara gå dit istället för att vänta på bussen.
"Ursäkta chefen, bussen som gick 100 m här ifrån var sen".
 
Dra mig i svansen och kalla mig lantis, eller? Men äsh jag som lantis kan flytta mig åt sidan för folk som frågar plus att jag kan gå 100 m. TJOHO jag är för tusan riktigt duktig!
 
 

Never give up...

När jag vaknade i morse var den första och enda känslan "Jag vill inte". Alltid trevligt att börja dagen så, eller hur? Jag hade ingen lust att åter igen rida ett uselt pass. Jag hade ingen lust att göra bort mig, ingen lust att känna mig som en usel ryttare och ingen lust att bli på dåligt humör pga allt det jag precis skrivit. 
 
Men jag lät mig övertalas och släpade mig till slut, i sista minuten för att vara exakt, ur sängen. Under förmiddagen ställde jag mig i Soucis box och vände på varenda spånflinga. Tror jag mockade i 45-60 min innan jag släpade mig vidare. Eftermiddagen skulle bjuda på dressyr, med egen framridning och sidan programridning för Maggan Blom och Rolle. Släpar in en dyngsur lerhög till häst och inser att det inte är någon idé att varken knoppa eller linda ben.
 
Precis innan jag ska rida upp till paddocken får jag rådet "Tänk att du rider en shettis, våga vara lite tuff". Så när jag red upp till paddocken förberedde jag mig. Stoppade lurarna i öronen för att se om jag kanske kunde koncentrera mig bättre. Jag är nämligen en sån där som behöver mina störningar för att inte bli störd. Framridningen gick klockrent, bortsett från en liten dust då Souci bestämde sig för att helt enkelt ställa sig på bakbenen (Hon är sto och fux, vad mer kan man begära?). Annars kändes det så himla bra. Skänkelvikningar, galoppombyten, form och takt. Klockrent. Blev förvånad över min egen förmåga att påverka och så himla glad att det för en gångs skull gick bra! 
 
När jag sedan red upp programmet gick det dock åt skogen, eftersom jag tappade mitt fokus och spände mig = katastrof. Men jag väljer att inte fokusera på det utan att lägga allt fokus på framridningen som faktiskt gick riktigt bra. Skönt att avsluta fördjupningens allra sista dressyrpass så här. Jag är glad att jag inte gav upp, att jag kämpade mig till skolan - och levererade!
 

Dressyr och ridning genom åren

Idag har vi gått igenom dressyrprogrammet inför morgondagen med Rolle. Vi  red en och en och fick bedömning.
Själv så hade jag Leo som vanligt som verkade ha vaknat på hel fel sida. Han ville verkligen inte göra som jag ville utan skulle gå sin egen väg, i sin egen takt.
Resulterade med att i ridhuset gick det kanske liiiiite för fort hehe... Men är nöjd över hur det gick faktiskt!
Imorrn gäller det att rida banan ordentligt så önska mig lycka till!
 
Hade även en intressant konversation med Jeanette på vägen hem där jag pratade om min rodeo/hopplektion här om dagen där vi både frågade oss hur jag satt kvar.
Då berättar Jeanette att det kanske är så att jag bestämt mig för att sitta kvar och gör då det. Detta har jag funderat på mycket under kvällen, kan det verkligen vara så?
Ja, det är det. Den där hopplektionen gav jag mig sjutton på att jag skulle sitta kvar! Vet till och med att jag sa högt till hästen under alla bockningar "du får inte av mig".
Har nog tänkt så under de senaste månaderna att jag ska sitta kvar. Om man kollar på den tjejen som jag var förut var jag rädd när jag red för alla möjliga saker speciellt att ramla av. Jag kunde ramla av och inte våga hoppa upp igen och detta var nog anledningen till att jag en dag tog ett halvårs uppehåll. Reagerade till och med när hästen blev det minsta lilla rädd och då var min ridtur förstörd för att jag blev rädd och spänd.
 
Idag kan jag sätta mig på vilken häst som helst, ge sjutton på att jag ska sitta kvar och jag är inte ett dugg när jag hoppar upp på hästryggen. Kan inte heller gå ifrån ett ridpass och ha ramlat av utan att ha gjort det jag vill och få hästen att göra som jag vill.
Är inte rädd längre och jag har faktiskt satt mig i en sådan position där jag sitter bra nu.
 
Ridning är farligt ,det vet jag, men kommer man över räddslan så funkar allting så bra och det är nog anledningen till att jag fortsatt.Jag har vart vid den punkten att jag vill sluta och aldrig återvända till hästryggen, till och med sålde ridsaker.
Allt detta för en ynka avramlamling där jag slutligen fick åka till akuten med en starkt stukad hand och blåslagen arm.
Men vad hade hänt om jag slutat? Jag skulle nog inte vart så stolt över mig själv som jag är idag.
Nu kommer snart mitt 16e år på hästryggen och allt går bättre än någonsin så aldrig att jag slutar igen.
 
Tänk på att inte skriva blogginlägg om känsliga saker när du lyssnar på snyftlåtar för då blir inläggen låååååånga..

Studiebesök på Strömsholm

Morgonen började med ett par tappade hjärnceller. Både hos mig och busschaufför(erna). Tre busschaufförer och de körde ändå fel till skolan. Jag själv fick för mig att betala enkelresa med kort i stället för att använda mitt busskort som låg i plånboken. Förstår inte riktigt vad som gick fel där? 
 
Väl på skolan packade vi in oss i Forden och gasade iväg mot Strömsholm för studiebesök. Vandrade runt i pampiga stallar, såg på vid unghästhantering och lite andra lektioner. Funderade över vem som valde att slänga ut hälften av Sveriges alla ridhus på samma fläck och imponerades över alla vackra detaljer på de gamla byggnaderna.  Det kändes lite.. Ironiskt att gå från ridhus till ridhus till ridhus inom samma kilometer. Alla med olika utformning och underlag. Favoritridhuset var detta (fotat mot läktaren dock):
 
 
Jag gillar gamla byggnader och stora fönster. Och alla fina detaljer! Fem ordspråk stod skrivna på väggarna, bland annat det klassiska "Där konsten tar slut tar våldet vid". 
 
Dagen och hela veckan har varit späckad med information, och min lilla gubbe i hjärnan som läser upp alla mina tankar verkar ha fått en finsk brytning (konstigt?). 
 

Hopplektion

Idag hoppade vi för Bosse igen och jag testade även att hoppa Atcho istället för Leo.
Denna gång var ju det positiva att jag kom över hindret och satt kvar! Sen blev det ju tyvärr en himla massa bockningar....
Visste ju själv att han brukade bocka men kändes verkligen inte som att han skulle göra de. Första hindret vi hoppade gick uselt och jag var bara en liten bit från att åka av, men det blev ännu en gång som jag borde ramlat av men inte gjorde!
 

Hopplektion, snabb middag och inbokad semester

Hoppning stod på schemat idag. Första hopplektionen som fått godkänt resultat och jag ska försöka glömma bort den dåliga delen och fokusera på det bra. Jag har ändå haft otroligt mycket oflyt på hopplektionerna. Första hopplektionen var Souci på fjomphumör och lekte helikopter större delen av lektionen, andra lektionen var hon loj och vi blev parkerade i mitten av ridhuset i tron att hon inte var helt fräsch. Fick alltså titta på i 45 min. Tredje lektionen var jag hemma och sjuk. Fjärde lektionen red jag Atcho, han vägrade pga en solkatt och jag åkte av i flygande fläng och röck med mig tränset i farten. Slutade med en trasig hornhinna och ett par dagars boende i en nedsläckt hall. 

Med tanke på att jag inom ridningen är universums mest negativa människa var förhoppningarna inte särskilt stora inför dagens lektion. Det gick helt ok att värma upp, sedan lade Souci i parkeringsbromsen ett bra tag och det blev lite bråkande. Men när det väl lossnade gick det faktiskt bra. Vi hade flyt, framåtbjudning och kom över hindrena. Allra sista språnget är jag faktiskt nöjd med. Allt detta är framgång! Så jag ska försöka fokusera på sista biten och glömma det första. Prioritera mitt fokus. 
 
Dagens middag blev enkel. Åkte iväg till City Gross och köpte tårtingredienser till tårtan jag ska göra nästa vecka (eftersom jag ramlat av). Att åka buss och handla tar otroligt mycket tid när man väl tänker efter. Speciellt när man åker till City Gross som ligger längre bort än mitt vanliga Ica Maxi. Därför blev middagen Toscansk tomatsoppa och kycklingfilé. Enkelt och inte särskilt hemlagat denna gång. (Kelda är märket på soppan, bara så ni vet)
 
I helgen åker jag upp till Norrtälje. Ska bli skönt att koppla bort allting och åka på "semester". Hästar och får står på schemat, jag längtar!
 
 
Minimorsan är mycket nöjd över solen som tittat fram de senaste dagarna:
 

Se det från den ljusa sidan

Hela dagen har jag varit förbannad. Och förbannat gnällig. Och negativ, sur och grinig. Jag hatar att vara sådan, speciellt med tanke på att jag egentligen är farsan Baloo och nöjd med allt som livet ger. Eller något sådant. Fördjupningen fortgår, och det påverkar mig både positivt och negativt. Jag går som sagt Hästens Utbildning, vilket även Frida gör. Dagarna är fullspäckade med häst, häst och åter igen häst. Vi har en fantastiskt duktig hästlärare, som är otroligt pedagogisk och undervisar på ett bra sätt under både teorilektionerna och ridlektionerna. Souci, hästen jag rider, är också en fantastisk häst. Alla kanske inte skulle hålla med, och det går enligt mig ganska kasst i ridningen, men hästen har fångat mitt hjärta och där blir hon kvar. 
 
Och det var det positiva. Låter bra, eller hur?
 
Det negativa är att jag är universums skickligaste på att trycka ned mig själv i stövlarna, om man säger så. Efter ett par år med "åka häst i skogen" och sedan de två senaste åren med i princip ingen ridning alls, har jag gått bakåt i utvecklingen. Vilket är enormt frustrerande. Ridningen finns ju där, i hjärnan. När jag sitter på hästen vet jag precis vad jag ska göra. Jag vet hur det ska vara. Skulle någon höra mina tankar skulle de bli döva efter fem minuter, alternativt drabbas av tinnituss. Räta på dig, håll stödet, jämnt stöd, slappna av, trampa ned hälen, vinkla om handen, rama in, tappa inte ytter, titta dit du ska, ställ med inner, bak med inner axel, upp med hakan, tån ska peka framåt, bibehåll en lodrät sits, ställ, böj, styr, driv, tänk, tänk inte, räta ut, förflytta, slappna av, slappna av, SLAPPNA AV!! 
 
Kroppen lyssnar inte på hjärnans signaler. Leker hippie och flummar runt. Tänker för mycket, analyserar för mycket. Man kan tycka ibland att man tänker för lite, förstår inte vad det är man gör fel och funderar inte på vad man ska göra åt det. Mitt problem är tvärtom, jag överanalyserar och tänker för mycket vilket leder till att jag i stället gör precis tvärtom och hästen springer iväg. (Eller nåt). Jag blir arg, frustrerad och ledsen. När signalerna gick åt alla håll i huvudet igår slutade det med att vi ofrivilligt fick motorstopp och blev parkerade i mitten utan att komma någonstans. Då undrar man lite om man till och med hoppat tillbaka till stadie nummer ett; Ridning i skritt med ledare, hållande i manen för att inte riskera att rycka i tyglarna. Vid det laget ville jag mest grina eller hoppa av hästen och sätta mig i en snödriva och sura som en treåring. Som tur var gjorde jag inte det.
 
Det jag blir mest frustrerad över är att ögonen ser och registrerar alla fel, jag vet att jag gör fel - men kroppen lyssnar inte. Jag märker hur jag gått tillbaka minst tre år i utvecklingen, vilket verkligen stör mig. Det känns skit att ha lagt så mycket tid och energi på att lära mig, hitta känslan, göra bra ifrån mig - och så tappar jag precis allting. Det är att jämföra med att kasta pengarna i sjön. Man har inte bara blivit av med pengarna, man blir sjukt frustrerad över att man blivit av med dom i stället. Det hade varit bättre att inte haft pengarna från början över huvud taget.
 
Och det är detta som gör att jag inser att mitt rätta element är att stå på marken. Inte med en töm i handen i form av tömkörning, för jag är precis lika mycket hippie där (om inte värre), utan bara med en kontakt. Det är där jag hör hemma, den känslan för hästar kommer jag aldrig att tappa för den är inte upptränad, den är bara hittad. Där tänker jag inte, jag bara gör. Därför är det också där jag trivs bäst. 
 
Jag skulle försöka lära mig att se positivt på saker och ting. Det är förbaskat svårt. Speciellt när man är så otroligt målinriktad som jag är. Det duger inte förrän allt är i hamn, så att säga. Men det positiva idag är i alla fall att trots att jag känner mig som en värdelös ryttare, så är jag inte en värdelös hästmänniska. För på marken finns känslan. Av någon anledning får jag bara inte med mig den upp i sadeln.
 
 


När allt plötsligt tar en vändning

Det är nog sjukt hur fort vissa saker kan gå ibland.
Jag vet själv att jag inte gjorde det mest passande gymnasievalet enligt mitt och andras tycke. Har själv funderat på att byta gymnasium flera gånger men aldrig vågat plus att jag har upplevt så mycket nytt och så underbara människor. Så jag har faktiskt haft nytta av mitt gymnasieval.
Men nu på senaste tiden föll jag in i en sådan period där jag inte trodde att jag skulle komma någonstans pga min utbildning.
Det värsta blev i söndags när jag satte mig och sökte jobb. Vem ville ha en arbetare som gått en djurlinje och inte ens söker ett djurjobb?

Igår svalde jag de orden. Det tog knappt en dag innan en av jobben jag sökte till bad mig att komma på arbetsintervju redan på fredag. Vad hände där? Är så sjukt nervöst men så himla stolt över mig själv!

Tvivla aldrig på dig själv du klarar mer än du tror.
 

Att se skönheten i en delad apelsin

Dammade av min gamla juicepress som jag fick av mormor för en herrans massa år sedan när hon var helt insnurrad i att pressa egen juice. Då köpte hon juicepressar till alla för att de också skulle pressa egen juice. Jag tror att min har blivit använd max fem gånger, och då inte för att pressa juice utan för att få ut så mycket som möjligt av fruktjuicen från t.ex. lime när jag gjort limecurd. 
 
Men idag kom den till användning. Fyra apelsiner låg och led i min fruktskål, så jag kände för att variera mitt apelsinätande och göra juice av dem! När jag delade apelsinerna insåg jag hur vackra apelsiner faktiskt är. Delade apelsiner är otroligt fint tycker jag, men jag kanske är den enda som tycker det? Mönstret, färgen och formen. Det är svårt att sätta fingret på vad exakt det är som är så vackert, det bara är det. Förmodligen ligger det väl i betraktarens öga vad som är det fina i en delad apelsin, men jag har i alla fall hittat skönheten i den. 
 
Juicen blev supergod och en alldeles utmärkt kickstart på morgonen - mycket vitaminer och inga tillsatser! Precis som det ska vara!
 
 
 
 

Jobbansökan

Har aldrig tänkt på hur svårt det ska vara att söka jobb tills nu. Blir ännu svårare att söka jobb för mig utan körkorteftersom i princip alla jobb kräver det.
Men vad har jag hittills då? Ett sommarjobbpå en ladugård i Gnesta som jag kanske inte är så sugen på men det är absolut bättre än inget, har sökt jobb på Astra Zenica i Södertälje som städare i sommar. MEN idag sökte jag ett annorlunda jobb, Cirkus Scott.
Det är väldigt annorlunda och spännande. Äntligen kan mina 15 år på hästryggen,2 år i kassan och 13 år att läxa upp min lillasyster löna sig.
Det enda negativa var väll då att man skulle kryssa i om man var van vid häst, barn och kassa men inget om popcorn!
Jag är usel på att poppa popcorn, pappa låter mig inte ens göra det hemma längre för det är slöseri med pengar!
Frida, hur har du nu tänkt? Det vet jag faktiskt inte...
Borde man kanske skriva det i jobbansökan att jag är allergisk mot popcorn eller att jag är beroende av popcorn så jag får inte vara nära en sån maskin för då äter jag upp dem?

Hmm det är svåra frågor men har ju som nyårslöfte att testa nya saker. Så ja vad säger ni, lindansare nästa?
 

Perfekta scones och Toscansk tomatsoppa

Fick för mig att ta slut på det sista mjölet i en scones-smet. Jag är inte mycket för bröd egentligen, men mina egna scones är så perfekta att jag dreglar inombords av tanken (okej, så fantastiska är dom inte. Eller jo det är dom). Fick till en riktigt fin teknik och lyckades dela ett ägg på hälften utan att spilla något! Nu menar jag att dela själva innehållet på hälften, inte skalet. 
 
Brödet blev alldeles perfekt med en jämnt gyllene yta och saftig, god smak. Valde att äta Keldas Toscanska tomatsoppa till då jag faktiskt inte orkar ställa mig och laga någon mat idag. Det blev en riktigt bra kombo!
 

Karl Lagerfeld

Efter att ha pajat ögat och varit beroende av solglasögon en "längre tid" nu, har jag insett att de jag äger är totalt urkassa. Ja, de kanske är snygga att se på ibland, men trots att jag använder dom behöver jag kisa för solen och de glider ned på näsan konstant så det slutar oftast med att jag tar av dom i alla fall. Därför har jag efter noga övervägande, jämförande investerat i ett par nya, riktigt grymma solglasögon. Mina ögon är känsliga och de är också väldigt viktiga, därför känns det som något viktigt - jag vill faktiskt kunna se när jag blir äldre. 
 
Det blev ett par Karl Lagerfeld-glasögon från Specsavers. Enligt mig är de sjukt snygga, sitter jättebra och är hundra gånger bekvämare än de billiga skitglasögonen. Men bäst av allt - jag slipper kisa! I CAN SEE!
 

Motivationen på topp!

Denna dagen började så himla bra! Kände direkt när jag gick upp att jag ville träna så det blev mage,ben, rumpa och arm plus en powerwalk, kommer även bli ridning i eftermiddag.
Medans jag var ute på powerwalk mötte jag en tjej, äldre än mig, som tittade lite småkonstigt på mig och efter en stund får jag en kommentar om att jag har en jättesnygg och biffig kropp. Hon frågade även hur ofta jag tränade. Från att fått höra som liten att jag va tjock, dålig och fastnade överallt till att få höra från en okänd person att jag har en jättesnygg kropp.
Det kändes så himla bra att höra detta och det gjorde min dag.  
Jag klarade av det, jag är välmående i hela kroppen och klarade av det som ingen trodde. Se vem som skrattar nu.
Motivationen låg då på topp så jag gick hem och gjorde en annorlunda frukost som innehöl juice, björnbär, blåbär men även havregryn. Blanda ihop och mixa! Kanske inte lika gott som smoothies jag ätit tidigare i veckan men lite nyttigare och mer mättande. Mums!
 
Kan även meddela att jag satt upp mål. Nu i vår så kommer jag att vara med i scania milen och nästa år vill jag satsa på tjejvättern i Motala på 9 mil. 
Dags att sätta igång!
 
 
 

För mig som inte var på studentkryssning

Kan ju säga nu att det känns otroligt jobbigt att komma på att detta är mitt absolut sista lov.
Kära 94-or det är nu det gäller, slutspörten. Herregud, detta har nog varit ett av de bästa loven sen jag började ökna. Mycket har hänt men ändå inte.
För en gångsskull har jag hunnit med nästan allt jag vill, jag har hunnit rida, få tillbaka kontakten med folk jag tappat, sova ut, testa nya saker osv och allt detta utan att bli sjuk! Tjoho!
Lovet har verkligen gett mycket och gjort att jag orkar kämpa de sista månaderna av skolan.
Kämpa in i det sista!

Studentkryssning - inte värt det.

Tisdag till onsdag denna vecka har jag befunnit mig på en 23 timmars evighet till kryssning. Är glad att se att alla öknaelever (och annat folk) verkar dundernöjda med sin kryssning. Jag själv säger väl; Meh. Jag inser att kryssning och liknande helt enkelt inte är min grej. Det är inte kul helt enkelt, och var förmodligen sista gången. Alla pengar som går åt, allt köande, all sömnbrist. Nej, det är för mycket negativt. Jag är inte bitter! Jag konstaterar bara att kryssningen för min del inte var fantastisk. (Ja, jag är för snål, helt enkelt!). 
 
Bussresan dit tog nästan två timmar (Yey för köer på stockholms vägar). Bakom mig i bussen satt en snubbe som pratade bilmärken konstant under dessa två timmar. (Jag vet nu officiellt allt om stockholmsbornas olika bilar). Väl framme i hamnen stod vi i en fett kö. Eller nej, snarare fet klump människor för svenska ungdomar verkar ha en bristande förmåga för köbildning. Höll på att avlida av värmeslag under den en till en och en halvtimmes "klumpväntan". Väl på kryssningen var jag nykter och tappade dessutom bort alla vänner redan när vi lämnat hytten. Har ägnat säkert minst 5 timmar åt att leta efter folk. Tio minuter har spenderats på dansgolvet, tre timmar har ägnats åt att leta efter mitt borttappade leg som aldrig kom tillbaka (så jävla värt att i princip vara den enda nyktra av hela sällskapet och vara den enda som tappar bort leget). Utöver det lyckades jag låsa ut mig själv ur hytten, så det var bara att knalla till receptionen och få ett nytt kort. Dessvärre inaktiverades då alla kort till hytten, så det blev att försöka få tag på folk igen för att de skulle kunna få nya kort. Ungefär klockan tre på natten hamnade jag i en hytt med trevligt folk, vilket i alla fall gjorde kvällen lite värd. Prat om plåtslageri, takläggning och allt annat möjligt fram till klockan fem då frukosten öppnade. Behövde då frukostbiljetten, som jag inte hittade. Fick lämna mitt sällskap och ägna två timmar åt att få tag på frukostbiljetten. Femte gången gillt ned till frukosten kom jag äntligen in och fick äta den godaste frukost jag varit med om (Ja, har man varit vaken hela natten är frukost väldigt gott oavsett vad det består av). Sov sedan ett par timmar i universums varmaste hytt, på universums hårdaste säng. Vaknade och började räkna ned till hemkomst. Bytte om till de bekvämaste jeansen i världshistorien och slapp äntligen strumpbyxorna! Två timmar innan ankomst till hallen får jag en halvliter sprit utspilld över mitt knä och är plötsligt den som luktar mest sprit i hela sällskapet (det gör inget Clara, det torkade ganska snabbt). 
 
Sedan var det bara att stå i kö igen, i väntan att på att få gå iland. Lyckan var total när speakerrösten säger att utgången till fören inte fungerar på grund av tekniska problem - och vi inser att vi står i aktern och alltså inte behöver vända och hamna sist i kön. Det var nog det bästa på hela resan! Efter det väntade en två timmars resa hem där den största längtan var att få sträcka på benen. 
 
Så, detta var min studentkryssning och ungefär 2000:- spenderades på resan. En del till outfiten, en del till själva resan och så lite i taxfreen. Nu ska jag tröstäta mitt taxfree-godis och sakna pengarna. 
 
Det bästa av allt är dock att jag förmodligen mår bäst i sällskapet efter denna resa, eftersom jag trots allt var nykter. Idag har jag spenderat ett 8 timmars pass på jobbet och har alltså snart tjänat in resan igen, medan många förmodligen fortfarande ligger däckade i sängen och är bakfulla. (Snåljåpen talar igen, finns inget bättre än att ägna timmarna åt att göra något vettigt och fylla kontot!). 
 
Jag fick i alla fall en väldigt trevlig onsdagskväll, då den spenderades framför TVn med världens bästa Karro, taxfreegodis och kex med ost. 
 
 

Follow on Bloglovin