Välkommen till GAMLA ARKIVET!

Har du tröttnat på att läsa gamla inlägg är du välkommen att klicka dig in på:
 
lingonren.se 
 
och ta del av alla mina nya inlägg!
 
 

Dynamit-Harry

Min lilla oönskade hitteråtta. Harry, den första råttan att lämnas in som hittegods till polisen. Nu har han bott hos mig i en vecka och ingen ägare har givit sig till känna, så nu är boendet permanent. I morgon är jag tillbaka på jobbet och då ska papper skrivas på. Tror han är ganska nöjd med livet nu, tufsig och sliten men trivs bra med att sitta på min axel och äta kokosflingor. 
 
 
 
 

En dag i stallet!

När man är ledig både en måndag och en tisdag kan man alltid passa på att njuta av naturen medan halva Sverige befinner sig på jobbet. Hugo, hunden jag är dagmatte åt, fick följa med till stallet båda dagarna. Bada i lerpölar och äta på stubbar är väl ungefär det bästa man kan göra som hund. Alexandra blev också medsläpad och fick rida på Sofia, så nu är både hund och häst motionerade! 
 
Orkade inte släpa med mig stora kameran, så ni får nöja er med mobilbilder!
 
 
 
 

Känslan av att vara frisk

Det är något visst med hösten. Jag tycker om hösten. Jag tycker om regn, lukten av blöt mark och jag tycker om trädens färger. Jag tycker om temperaturen - jag lider inte även om det är sol. Dygnets ljusa timmar är lagom för min del, min dygnsrytm blir naturlig och behaglig. Samtidigt är det en årstid då jag brukar få lite extra energi. Känna mig allmänt bra och vara lätt motiverad till allt. 
 
Inte nog med att det är höst så börjar jag också bli frisk. Inte frisk från någon envis förkylning, utan frisk i kroppen. I så många år har jag haft en kropp i total obalans. Humöret har pendlat, motivationen har pendlat och orken har pendlat. Utöver det har jag fått lida av halsbränna, oregelbunden sömn, trötta leder, illamående och huvudvärk i flera år. Det har varit en del i vardagen på ett sådant sett att jag trott att det varit normalt. Sedan kom ju då helvetesåret. Dvs det senaste året. Då kroppen slog bakut, skenade åt alla håll och kanter och ingenting blev riktigt bra. Ingenting blev som det skulle. Allt blev bara väldigt, väldigt fel. Vikten skenade, huden krackelerade som en mosaiktavla av bristningar, kroppsdel efter kroppsdel fylldes med vätska, orken försvann helt, motivationen likaså. Kronisk huvudvärk, daglig halsbränna och mensen försvann. Vårdcentralen hittade inget "onormalt". Hur man kan kalla mitt mående normalt existerar inte ens i min vildaste fantasi. Runt 30-35 kg gick jag upp på mindre än ett år, utan att vräka i mig mat.
 
Under sommaren fick jag nog. Samtidigt som jag kämpade med jobb och obotlig trötthet gav jag mig på att vara petnoga med kosten. Inte ett gram för mycket av något - och inget onödigt. Det resulterade i en arg kropp som gick upp två kilo till. Började ge upp, hata mig själv och undrade hur det kunde bli så tokigt. Men det var ju inte helt och hållet mitt fel. Jag åt ju som jag blivit lärd - miniprodukter, processad mat som gått igenom så många led till näringsfattighet att kaloriinnehållet knappt existerade. Konstgjord mat kan man nästan kalla det. Konstgjord mat som min kropp inte tål för fem öre. Trots att jag mängdmässigt inte åt för mycket - slog det bakut. 
 
En dag lyckades mormor, efter ungefär fem års tjatande, övertala mig att prova LCHF "åtminstone några veckor". Jag hade gett upp så till den grad att jag inte orkade kämpa emot mer. Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan jag rensade ur mitt liv på processade produkter och började äta "ren mat". Det har lett till att överskottsvätskan, huvudvärken, halsbrännan och illamåendet försvunnit. Jag sover normalt, är full av energi, mensen är tillbaka utan medicinpåverkan (!!!) och bristningarna har börjat blekna. Det är helt knäppt hur man på två månader kan gå från sjuk till en uppenbart sund och glad kropp som börjar anta en form som är normal på riktigt. Inte inbillat normal. Det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas! Ingen ständig kamp mot mig själv, ingen ständig kamp för att orka med en normal vardag som inte är extrem åt något håll. ÄNTLIGEN!
 
Jag är inte fanatisk på något vis. LCHF är nog en stor del i min nuvarande viktnedgång, men friskheten kommer nog framför allt av att jag äter rena produkter. Det är en bonus jag fått av att vara noga med vad jag stoppar i mig - för att undvika onödiga kolhydrater väljer jag automatiskt produkter som gått igenom så kort process som möjligt. 90% av det jag äter är ekologisk basföda. Kött, grönsaker och fetter som inte är fulla av konstgjorda ämnen. DET gör min kropp glad. Riktiga produkter gör min kropp frisk.
 
Det finns inget som gör mig så glad som den återfunna energin. Energin som gör att jag orkar ta hand om både mig själv och mina djur. Jag är tacksam och glad. Tacksam över den fantastiska årstiden, min glada kropp och en fungerande kost! 
 
 

Råttmaestro, lokalkändisen o.s.v.

Att jag skulle hamna på film i kkuriren var väl kanske inte vad jag förväntat mig när jag åkte till jobbet i morse. Inte hade jag förväntat mig att få en tillfällig, extra familjemedlem med mig hem heller. Tänk så det blir ibland!
 
Råttan är Katrineholms nya lokalkändis! Den har fått ett namn, men det kommer i alla fall jag att hålla anonymt tills vidare. Om den sprungit bort eller helt enkelt blivit dumpad går inte att svara på, men råttan är tunn, tufsig och enormt kelsjuk. Just nu ligger den på en filt i en låda i hörnet av min säng och pustar ut, det har nog varit tufft de senaste dagarna - först äventyr utomhus, sedan tillfälligt boende i hundbur hos polisen och efter det en bilfärd i bur och nu ett nytt hem. Hur länge detta hem varar återstår att se, infinner sig ägaren får den komma tillbaka dit. 
 
Fantastiskt söt är den i alla fall!
 
Artikeln i Katrineholms Kuriren kan ni läsa här:
 
http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.2688164
 
 
 
 
 

Vad är det för varelse, som knakar sig fram genom skogen om natten?

Ett prasslande, tasslande. Tisslande, visslande. Vad är det som smyger i skogen?
Muttrande, puttrande. Vem är det som kommer knallande över stock och sten?
 
Harald tänker inte gå en meter till. Nej, inte ens en halv meter. Han har gömt sig under stor, grön gran och blundar så hårt han kan. Det var allt lite bökigt och knökigt att gömma sig, med tanke på att Harald är en mycket långbent, väldigt gammal och förstås även lite stel häst. Harald har inte mycket till övers för att krångla sig in mellan trädrötter och han är minsann aldrig med och leker kurragömma. Men när man är i en skog som är väldigt mycket större och väldigt mycket mörkare än äppelträdgården bakom stallet är det annorlunda. Särskilt när natten träder in. När det blir alldeles så där extra mycket mörkt, som det bara blir i stora, dunkla skogar. Plötsligt hörs nämligen alla ljud väldigt tydligt. Knakande och brakande. 
 
Harald och hans vänner hade precis gjort sig redo för att ta en vilopaus när de hört ett mycket mystiskt ljud närma sig i skogen. De hade tittat på varandra och sedan rusat det allra fortaste de kunde åt varsitt håll för att hitta ett bra gömställe. Ingen vill väl vara i en mörk, mörk skog om natten? Harald hittade sin gran och klämde sig in under grenarna med mycket möda och besvär. Barren sticker i rumpan och grenarna drar och sliter i den långa manen. Harald suckade och började drömma sig tillbaka till sitt gamla stall, till tryggheten. 
 
Han vaknade med ett ryck när ett mycket fluffigt litet djur hoppade upp och ned på hans rygg och ropade "GOD MORGON!!!". Det var Bus, ett mycket glatt litet frynkeldjur som följt med på resan. Harald tittade förvånat på Bus och insåg att han somnat. Hur han lyckats med det på denna ytterst obekväma plats kunde han inte alls förstå. Harald krånglade sig ut från sitt gömställe och följde med tillbaka till resten av gruppen samtidigt som han funderade på vad som egentligen hänt under natten. 
 
Vad var det för varelse som levde om natten och skapade allt detta prasslande, tasslande, knakande, brakande?
 
 
 

Som flera av er vet håller jag på med en bok som jag hoppas ska bli klar innan jag dör. Har skapat en ny kategori ("Boken!") där jag kommer bjuda på lite utdrag, illustrationer och tankar som rör denna fenomenala bok. Här är första utdraget. Enjoy!
 

Dagens middag, och allt vad det innebär

Jag hade ett pass med min PT inbokat för idag. 
 
Och herrejävlagud vad musklerna grät i kör, kan jag tala om. Efter en helg med tjurrus, lastpallsflyttande och rännande i skogen med hundar var musklerna inte sitt piggaste jag. Träningsbakis kanske man kan kalla det? 

Trots det satte jag mig på min oväxlade skrotcykel och cyklade 6 kilometer nu under kvällen. Men det var mest för att jag ville inviga den nyhöjda sadeln. Med grannen och hans skiftnyckel till hjälp (jag äger bara en skruvmejsel och en morakniv så jag är så sjukt osjälvständig när det kommer till.. cykelmeck och sådant) höjdes sadeln till normal höjd. Det betyder alltså att jag inte längre cyklar omkring och ser ut som valfri nybliven artonåring som precis fått sin första riktiga lön och spenderat den på sprit och sedan valt att sno första bästa femårings cykel utan stödhjul.
 
Hur som helst. Jag har ätit idag också. För sådant bör man tydligen, annars dör man. Första kotletten sedan cirkus tio års uppehåll från kött (och nej, jag vet inte ens varför jag börjat äta kött, men jag kan försäkra er om att jag är sjukt noga med ursprung och kvalité!) serverat med en finfin salladsblandning bestående av maché, ruccola, tomat, rödlök, svarta oliver, fetaost och gröna ärter. Såsen är ICAs vitlökssås, riktigt god och innehåller bara 0,5 kolhydrater (det vill säga ännu en sås att skriva upp på listan över bra lchf-såser!). 
 
Måltiden fick fem av fem kotletter. Mums!

Och för den som absolut vill ha ett recept:
 
Stekpanna. Smör. Stek kotlettjäveln. Klart. 
 
 
 

Fisksoppa fisksoppa, ge mig mera fisksoppa! Jag vill ha fisksoppa!

Såå, jag gjorde ju fem liter fisksoppa häromveckan. Vilket gjorde att jag var tvungen att offra hela femtio riksdaler på att köpa nya matlådor då:
 
1. De tenderar att få fötter
2. De där platta matlådorna är fullkomligt värdelösa att förvara soppa i (tips från coachen)
 
Hur som helst. Fisksoppan gjordes på lax, torsk, purjolök, dill, buljongtärningar (fiskbuljong) och massor av vatten. Och grädde förstås. Hur enkelt som helst så ni får faktiskt använda fantasin för att komma på hur jag tillagade den. Något får man faktiskt ta och göra själv här i världen! 
 
Serverades med basilika samt en liten "salladsskål" med tomat, machésallad, mozzarella, färsk basilika, lite olivolja och svartpeppar. Angående svartpepparn har jag kostat på mig en ny sort, då jag insåg att Kockens svartpeppar innehåller socker. Känns som en ytterst onödig sockerkälla när man äter LCHF, faktiskt. 
 
 

Favorit i repris

Alltså. Det är bara två år sedan. Men herregud. 
 
I have no words for this. 
 
#Skaldjursproduktion
 
 
 
 
 
 
 

There's soup everywhere

Så, jag handlade igår. 
 
Lök och köttfärs och lax och grädde och annat som kan vara bra att ha kylskåpet. 
 
Sedan använde jag lök och köttfärs och lax och grädde och annat som kan vara bra att ha till att göra en sisådär tio liter soppa. För det är ju bra att ha tio liter soppa hemma. Om man blir hungrig. Eller om alla mataffärer brinner upp inom en vecka så man inte kan handla mat. Hur som helst, jag insåg att jag inte hade någon soppslev. Så det tog ungefär trehundra år att sleva upp soppan, och hälften hamnade utanför. Så jag köpte en soppslev. Nu är mitt liv som soppätare komplett. 
 
Cirkus nio liter kvar. Det går framåt.
 
Jag är ledig idag (no shit sherlock, det krävs minst två dagars ledighet för mig att ens komma på tanken att laga tio liter soppa) och precis hemkommen från veckans massage. Igår hade jag dessutom benpass med min PT på gymmet, så dagen består av en kombination av kan-inte-sätta-mig-på-toaletten-träningsvärk och spaghettiarmar. Tänk er en robot korsad med Betty Spaghetty. Det är jag idag! 
 
 

Foton från gårdagen, Linnéa och Per!

Igår blev jag överbjuden på middag hos Linnéa och Per. Serverades världens godaste fisksoppa. Medan soppan puttrade på spisen plåtade jag några bilder på det snygga paret! 
 
 
 
 
 

Mäklaren was here

Mäklaren har varit här. Kollat in lägenheten och så. Superneutral med ögon lika stora som Minimannens när han får syn på bacon. Jag får besked i morgon. Har absolut ingen aning om vad värderingen kommer landa på. Herregud, jag är så nervös att jag vill stresstugga på en tomat! 
 
Idag har jag hur som helst varit ledig, så förmiddagen spenderades med Skalbaggen på Nyköpings centrum. Knallade runt på stan. Eller på H&M för att vara exakt. Vi var där ungefär hela tiden, förutom de 20 minuter vi var på Fresta och tryckte en lunchsallad så-fort-det-bara-går. Hon hittade massor av fina kläder, men jag själv har stramat åt min budget till kippa-efter-luft-ovanför-ytan-nivå. Men det är trevligt att prova kläder ändå! Särskilt höstkläder. Hösten är min favoritårstid, det finns så mycket vackra färger i naturen samtidigt som klädaffärerna är fyllda med underbara stickade plagg i fina färger. Lovely!
 
 

Du var mig en lerig liten rackabajsare

Jag filmade hela mitt tjurrus. Sprang runt där med en kamera på min svettiga panna, med lera precis överallt och blåmärken på smalbenen. Plågade, garvade och ramlade mig runt en bana på 11 kilometer. 
 
Och så vägrar min kamera, dator och iMovie att samarbeta med varandra. Vad är detta för skit?!
 
Hur som helst, tog en stillbild från filmen som jag bjuder på så länge:
 
 
 
Sitter i sängen och funderar på fenomenet skal. Jag och några av mina kära vänner har diskuterat skal och vad som är normalt och inte. Det är ett himla jobbigt ämne faktiskt. För att dra ett exempel:
 
Jag äter skal på kiwi. 
Jag äter skal på gurka. 
 
Skalbaggen äter skal på gurka, men inte skal på kiwi. 
 
Isolde äter inte skal på någonting. 
 
Hur kan man inte äta kiwiskal!?!?!?!?!??!?
 
Jag blir för tusan UPPRÖRD! 
 
Mvh lite kontrast till mediernas politikkaos.

#INTEengravidbild

En till bild från idag. Vera är ju en sådan där sällskapssjuk typ, så hon tänkte att det nog är bäst att stå på Märta för att synas lite extra!
 
 
 
 
 

Gravidbilder med Linnéa

Det är fredag. Det är uppladdning inför morgondagens TJURRUS (!!!) och vad passar inte bättre än att spendera eftermiddagen med att använda dagens sista solstrålar till att fota lite fina bilder? 
 
Linnéa med lilla Kerstin i magen fick agera modell för dagen. (Märkte ni rimmet där? Sjukt imponerad över mig själv!). Fotograferingen bjöd på vissa utmaningar. Det är faktiskt inte jättelätt att hålla kameran rakt när ett litet, fluffigt får ska KLÄTTRA på en. Men det gick! Och resultatet blev bra! Extra bra till och med, med tanke på att det är min första gravidfotografering. Och mina modeller består oftast av mig själv eller ett får. Det är sjukt mycket lättare att be en människa att flytta sig ett par steg åt vänster, stå still och titta in i kameran. Jag lovar. Jag har nämligen sjukt svårt att lyssna på mig själv och följa instruktioner när jag ska selfie-fota. Ja, och så är det ju rätt svårt att få ett får att stå still också. Förstås. 
 
 
Hur som helst. Här är ett litet smakprov:
 
 
 

Rollin' in mah Buttmobile

De senaste två veckorna har jag verkligen suttit och hetsåkt mellan Katrineholm och Nyköping. Man skulle nästan kunna tro att det är ROLIGT att åka den vägen, så mycket har jag åkt. Det är nästan så man skulle kunna tro att jag låste ytterdörren i Nyköping och  sedan glömde nycklarna i Katrineholm med FLIT bara för att få åka ett ärevarv motorvägen-björkvik-katrineholm-björkvik-fanocksåmotorvägenavstängd-jönåker-nyköping. Så roligt är det. 
 
Hur som helst, min andra jobbvecka i Katrineholm har inletts och jag trivs sjukt bra. Nog om det, för jag måste berätta en helt brutal sak som är viktigare än ALLT annat här i världen!! 
 

Min bil. Nej, min BUTTMOBILE (Försöker faktiskt vara lite innovativ här, batmobile är ju så himla mainstream) har blåtand. Sjukaste. Först upptäckte jag det när jag insåg att jag satt och pratade med bilen (alltså jag är faktiskt normal egentligen). Och spenderar man väldigt väldigt mycket tid med sin bil så blir det liksom så att man lär känna varandra lite bättre. Så det dröjde inte länge innan jag faktiskt ringde upp folk. Med buttmobilen. 
 
Sedan råkade jag playa Spotify. 
 
Och då ballade det ur. 
 
Så nu har jag buttmobilen spelat min telefons musik UTAN SLADD. Galet. Och jag vet att det är 2014, men låt oss vara lite allvarliga här ett ögonblick. Jag är ju FREAKIN' BUTTMAN!!! 
 
#Dethärskabarahändapåfilm
 
 
 

Wooopa! Lite nytt är alltid roligt!

Jag har lagt till en ny kategori här på bloggen. Jag är inte världsbäst på att sortera in enligt kategorier. Rätt kass på det faktiskt. Men man kan ju alltid göra ett litet försök!
 
För några veckor sedan inledde jag en ny era av mitt liv - jag föll till slut för mormors övertygelser om att prova LCHF. Hon har tjatat på mig sedan 2007 om att jag ska börja, så det var väl dags att ge efter en sisådär sju år senare. Och nu måste jag ju ta av min höga hatt och erkänna att det faktiskt fungerar, så jag lär väl bli en överjävlig mormor till mina barnbarn i framtiden eftersom jag tar allting tjugoelva nivåer längre än alla andra.
 
Hur som helst. LCHF = Low Carb High Fat, ett sätt att äta som gör att åtminstone min hjärna får den stimulans den behöver. Jag måste tänka till när jag stoppar varor i min kundkorg, jag måste stanna upp och läsa på innehållsförteckning och jag måste värdera - är det värt att stoppa i mig detta? Sådant fungerar för mig nämligen. Behöver jag inte tänka så gör jag inte det och då vet i tusan vad jag får i mig. 
 
En annan fördel som jag upptäckt med LCHF är att det var otroligt lätt att återgå till back to basic. Jag menar mat från grunden. Riktig mat. Inga konstgjorda, processad, sockerbombade eller aspartamförgiftade matvaror (bra va?). Självklart kan man ju konstla till det och göra allt för att ens liv ska vara så mycket som sitt gamla som möjligt. Baka kakor med stevia, dricka sockerfri läsk osv. Personligen tycker jag det är roligare, godare och bättre att hålla mig till simpla ingredienser som varit med om så lite som möjligt. 
 
Utöver det är jag en nörd. Och ibland behöver jag lätta på trycket och dela med mig lite av mitt nörderi, så varför inte göra det här - där man kan välja själv om man vill läsa eller inte?
 
Jag tänkte inleda denna nya kategori med två tips:
 
1. ICAs Bearnaisesås. 
Jag har läst på ungefär varenda såsförpackning på City Gross, ICA och Coop. Efter ett tag kom jag fram till att de såser som toppar listan är: Bearnaise, Aioli och majonnäs. Nu tänkte jag prata om bearnaise. Här har jag verkligen nördat ned mig, för faktum är att allt som heter något med sweet chipotle, dressing eller liknande innehåller mycket socker. Bearnaisesås är den bästa, men även där bör man vara aktsam med vilken sort man väljer - jag har upptäckt att många av de smaksatta innehåller bra mycket mer kolhydrater än originalsmaken. Förutom ICAs egna! Där är innehållet 0,5g kh per 100g på alla sorter, även de smaksatta! Highscore!
 
Ett bonustips är även Parmesansåsen! Jag har inte provat den än, men den innehåller bara 1,10g kh/100g och är ett roligt alternativ till bearnaisesåsen. 
 
 
 

2. Ostchips
 
As simple as it sounds. Ost. Chips. Några ostskivor utspridda på ett bakplåtspapper på en plåt, in mitt i ugnen, 200 grader varmt... Max tio minuter. Håll koll, de ska bli gyllenbruna och kommer bubbla galet, när de sedan tas ut stelnar de rätt fort och är sjukt knapriga, salta och goda. Man behöver inte heller många - för de mättar och till skillnad från potatischips innehåller de inte en massa beroendeframkallande ämnen som gör att du vill pressa tre påsar på en kväll. Just sayin'
 
 
 

Som om det var detta det skulle handla om

Jag känner mig helt humorlös idag. Som om jag vore bakfull. Jag hade världens adrenalinrush hela eftermiddagen igår, och det ägnade tiden åt att tokdiska ALLT porslin. Det räckte uppenbarligen inte med att diska det som var smutsigt, nej jag gav mig såklart på att diska det rena porslinet också. Because fuck lagom, right? (Ja, jag är dum i huvudet på riktigt). Jag hade allsång också. Det är lite obligatoriskt när man diskar. På något vänster lyckades jag återskapa relationen till MIKA. Ni vet, den där sångaren som var snorpopulär när jag var typ tolv. 
 
Jag låter lite som en korsning mellan Långben och valfri karaktär från Mupparna (förslagsvis den Svenska Kocken) när jag sjunger, så jag hoppas för grannarnas skull att de inte satt med ett glas mot väggen och lyssnade på eländet. Men det är i alla fall sjukt effektivt när man ska diska!
 
Så, nu har ni fått en lagom lång utläggning om diskning, intressant va? Det jag ville komma fram till var att jag har inlett dag fem av ledighet. Vilket är helt ologiskt i mitt huvud. Jag har gjort allt som går att göra när man är ledig. Idag ska jag träna med min PT igen, förra passet var i fredags och jag har så snormycket träningsvärk i låren att jag fortfarande inte kan sätta mig på toaletten som en normal människa. Idag är det överkropp som står på schemat, det betyder att jag kommer vara en grönsak i minst en vecka. (OCH HUR SKA JAG ÖVERLEVA TJURRUSET PÅ LÖRDAG JAG FATTAR INTEEEH). Som tur är har jag massage på onsdag så livet är rätt nice ändå (tummen upp!).
 
Nog med babbel. Dagens status. Ser lite ut som Gollum. 
 
 

Det är som ett eget språk ingen annan förstår

Jag vet inte om det är en särskild egenskap som just jag och de i min umgängeskrets har. Eller om det är något genspecifikt för just tjejer. Eller om det platsar in under "man blir som man umgås"-kategorin. Eller om det rent av kanske är något specifikt för 90-talsgenerationen. 
 
Men förmågan att prata om flera ämnen, till hundra procent skilda från varandra, på samma gång är en fantastiskt förvirrande egenskap. Jag vet inte om vi bara låtsas förstå vad vi pratar om, eller om vi helt enkelt ÄR genmanipulerade Einsteins allihop. 
 
 
Nu ska jag fortsätta städa, woop!
 
 

Till en sån där person som behöver det

Det finns en person i min närhet som är vild och galen. En person som är stark.
 
En soldat utan uniform. En krigare i en värld full av konflikt. En person som strider med livet som insats för andras vinning. Som värdesätter andras välmående framför sitt eget. En färgstark, kraftfull och otrolig supermänniska som får alldeles för lite tacksamhet och uppmärksamhet tillbaka. Som oftast i stället får ta emot stora högar skit, i stället för den kärlek personen är värd. Det finns säkert ett gäng sådana personer här i världen. Personer som är värda att bli visade lite tacksamhet ibland. Som är värda att tas omhand och ta tillvara på. 
 
Jag är glad att jag har flera sådana människor i min närhet. Starka människor behövs i en orolig värld. Med detta inlägg vill jag belysa en av dem. En person som stred för mig när jag var liten. En person stod på sig och vägrade tillåta att en vuxen människa mobbade ett barn. En person som varit med och format mig till den jag är idag. 
 
Detta inlägg vill jag tillägna Dig. En av de starkaste kämpar vi har i denna värld. 
 
Tack mamma för att du finns ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin Bloggranking